Sa­ra Ma­ria Ald­re­te

Voodoo Gud­mo­dern

Kvinnor som mördar - - Innehåll - TEXT: DR K. CHARLIE OUGHTON

HEN­NES HUD VAR LEN, MED STAR­KA DRAG OCH FOKUSERAD BLICK. RÖKEN SOM STEG RUNT DEM SKRÄMDE ÅSKÅ­DAR­NA SOM VAR DÄR FÖR ATT SÖ­KA TILLFREDSSTÄLLELSE. GESTALTENS ”MAGI” ÅSTADKOM EN

BERUSANDE KÄNS­LA LIKT EN NARKOTIKAKICK.

Sa­ra Ald­re­te är en kvin­na med många an­sik­ten. Det blon­da bomb­ned­sla­get har en kropp på över 180 cen­ti­me­ter och var topp­stu­dent på uni­ver­si­te­tet. Men ef­ter att hon full­fört sin skol­gång kör­de hon till Mex­i­ko för att bli La Mad­ri­na – överste­prä­stin­na i drogkar­tel­len Nar­co­sa­ta­ni­cas kult. Till­sam­mans med sin fö­re det­ta äls­ka­re Adol­fo de Jesus Constan­zo led­de hon ri­tu­a­ler som gick ut på att tor­te­ra och tilla­ga män­ni­skoof­fer, för att be­skyd­da hant­lang­ar­na som trans­por­te­ra­de or­ga­ni­sa­tions ma­riju­a­na. Sa­ra döm­des 1990 och häv­da­de att hon hölls fång­en och tving­a­des del­ta i ri­tu­a­ler­na som led­des av Constan­zo. Hen­nes gam­la vän­ner var dock vett­skräm­da när de min­des hen­nes kun­skap om det oc­kul­ta re­dan in­nan hjär­nor­na bör­ja­de ste­kas.

dub­bel trub­bel

Sa­ra väx­te upp i Ma­ta­mo­ros, en stad på grän­sen mel­lan Mex­i­ko och USA. Hon bod­de hem­ma hos si­na för­äld­rar men åk­te till Browns­vil­le var­je dag, där hon stu­de­ra­de vid Tex­as South­most Col­lege. Sa­ra var in­te nå­gon me­del­måt­ta, hen­nes be­gåv­ning var över ge­nom­snit­tet. Hon var bland de bäs­ta stu­den­ter­na på sko­lan, vann id­rotts­pri­ser, höll i ae­ro­bics-klas­ser och ar­be­ta­de i sko­lans ad­mi­nist­ra­tion för att dry­ga ut stu­die­bi­dra­get.

Hen­nes klass­kam­ra­ter och lä­ra­re (in­klu­si­ve en an­tro­po­lo­gi­pro­fes­sor som un­der­vi­sa­de i re­li­giö­sa ri­tu­a­ler) såg hen­ne som en snäll och en­ga­ge­rad tjej.

Men fö­re det­ta vices­he­rif­fen Ge­or­ge Ga­vi­to be­rät­ta­de att det in­te var ovan­ligt att ele­ver som bod­de på grän­sen till Mex­i­ko lev­de två skil­da liv på de oli­ka si­dor­na. Sa­ra ha­de till­stånd att vis­tas i bå­da län­der­na. ”Sa­ra kor­sa­de grän­sen till Mex­i­ko och blev nå­gon an­nan”, sa Ga­vi­to. Se­na­re no­te­ra­de me­di­er­na att trots att Sa­ra gick på bi­drag kör­de hon all­tid en ny bil och ha­de en mo­bil­te­le­fon, nå­got som var myc­ket ovan­ligt 1989. Sa­ra fick peng­ar och det ver­ka­de som att hon även fick det från an­nat håll.

Mex­i­ko grän­sar till fri­he­tens land men långt ifrån al­la har det bra ställt. I hu­vud­sta­den ut­mär­ker sig Metro­po­li­tan-ka­te­dra­len, La­ti­na­me­ri­kas älds­ta och störs­ta ka­te­dral. Dess guld­i­ga yta ski­ner som en sol och väg­gar­na är pryd­da med re­li­giö­sa iko­ner av Jung­fru Ma­ria och Je­sus­bar­net om­giv­na av hel­gon. I det liv­li­ga cent­ru­met lig­ger va­ru­hus ful­la med dy­ra re­li­giö­sa sa­ker, från sta­ty­er av Jung­fru Ma­ria till sto­ra kyrk­kloc­kor, så att kö­par­na ska kun­na åter­ska­pa den he­li­ga kyr­kan hem­ma. Om du läm­nar hu­vud­ga­tan får du där­e­mot se nå­got helt an­nat. Väl­stån­det för­vand­las snabbt till slit­na vägar, pryd­da med vack­ra, vind­pis­ka­de hel­ge­do­mar. Tu­ris­ter­na upp­ma­nas att hål­la sig till hu­vud­ga­tor­na för att und­vi­ka kor­rup­ta po­li­ser el­ler att bli kid­nap­pa­de av olag­li­ga tax­i­bo­lag för en li­ten lö­sen­sum­ma. På fat­ti­ga plat­ser sö­ker män­ni­skor tröst, an­ting­en hos Gud el­ler hos dro­ger för att glöm­ma sin för­tviv­lan – i Mex­i­ko går des­sa två kanske hand i hand.

vric­kad flic­ka

Sa­ra vil­le fly från sitt sorg­li­ga liv och ett ar­ran­ge­rat äk­ten­skap när hon knappt var mer än ett barn. Käns­lostor­men i hen­nes hjär­ta led­de hen­ne istäl­let till dra­ma, fa­ra och yr­kes­för­bry­ta­ren Adol­fo Constan­zo. Adol­fo märk­te att Sa­ra var ihop med en av hans ri­va­ler och ha­de kopp­ling­ar till den ökän­da kar­tel­len Her­nan­dez. Adol­fo såg till att träf­fa hen­ne, om han kun­de över­ta­la hen­ne att dyr­ka vid hans al­ta­re kun­de han övertyga hen­ne om hen­nes för­må­ga att kon­trol­le­ra hans män.

Den unga tje­jen at­tra­he­ra­des di­rekt av Adol­fos intensiva ka­ris­ma. Hans självö­ver­ty­gel­se kan ha kom­mit från hans släkt som i åra­tal ha­de ut­ö­vat San­te­ria, en form av oc­kul­tism el­ler häx­konst. Den­na oc­kul­tism på­stås va­ra äk­ta, till skill­nad från den il­lu­sion som är för­knip­pad med trol­le­ri och magi. Oc­kul­tism kan va­ra svart el­ler vitt, gott el­ler ont, el­ler en stor grå­zon mitte­mel­lan. Allt be­ror på hur det an­vänds och det på­går en stor de­batt om huruvi­da det fun­ge­rar el­ler in­te. Vad som är sä­kert är att oc­kul­tism kan ska­pa en viss mystik kring ut­ö­va­ren, nå­got som gör per­so­nen – el­ler tan­ken på ma­gin per­so­nen sägs kun­na ut­ö­va – oe­mot­stånd­lig för de som sö­ker ef­ter nå­got som sak­nas i de­ras eg­na liv. Huruvi­da oc­kul­tis­ter har över­na­tur­li­ga kraf­ter el­ler in­te är egent­li­gen ovä­sent­ligt. De kan för­änd­ra män­ni­skors be­te­en­de om des­sa män­ni­skor tror att de­ras be­te­en­de kan för­änd­ras. Med den­na ”kraft” i kom­bi­na­tion med att Adol­fo ock­så var sti­lig var det in­te kons­tigt att Sa­ra föll för ho­nom. Hans sägs ock­så ha lärt hen­ne att kon­trol­le­ra dö­den.

So­ci­e­tets­häxa

Häx­kons­ter­na blev mer gla­mo­rö­sa ef­tersom kul­ten ha­de kopp­ling­ar till mäk­ti­ga per­so­ner. Oc­kul­tism är po­pu­lärt i Sy­da­me­ri­ka och pre­cis som med re­li­gi­on kom­mer ut­ö­var­na från al­la sam­hälls­klas­ser. Al­la sto­ra namn i Mex­i­ko, från po­lis till po­li­ti­ker och kän­di­sar, be­sök­te på den ti­den ”El Pad­ri­no” – gud­fa­dern Adol­fo och hans troll­kvin­na Sa­ra. Be­sö­kar­na skrev si­na namn i boken med de hemliga sym­bo­ler­na som hör­de till ri­tu­a­ler­na. När den­na for­ma­li­tet var klar be­kän­de sö­kar­na si­na in­ners­ta önsk­ning­ar.

Adol­fos spe­ci­a­li­tet var mänsk­ligt of­fer. Han ”ut­veck­la­de” San­te­ria, som han lärt sig av si­na för­fä­der, och blan­da­de med of­fer­ri­tu­a­ler som påmin­de om Pa­lo Mayom­be från Kon­go. In­om magi är det van­ligt att läg­ga sa­ker i en be­hål­la­re in­nan ri­tu­a­len ut­förs. Det kan va­ra ädelme­tal­ler och djur­de­lar som re­pre­sen­te­rar syf­tet med ri­tu­a­len. Det­ta görs för att ge troll­for­meln mer kraft. Har­tas­sar som lyc­ko­amu­let­ter här­stam­mar från det­ta ut­ö­van­de, men Adol­fo byt­te djur mot män­ni­ska. Om han vil­le ge en kli­ent en häx­brygd som gav styr­ka la­de han musk­ler från män­ni­skor i sin kru­ka. Om nå­gon sök­te för­ny­ad livs­lust off­ra­des ett ungt barn el­ler kanske till och med en ny­född ba­by. Po­li­sen hit­ta­de se­na­re be­grav­da krop­par som sak­na­de hjär­tan, hjär­nor och rygg­ko­tor vid Nar­co­sa­ta­ni­cas stu­ga där ri­tu­a­ler­na ut­ö­va­des.

Om man vil­le tjä­na peng­ar i Mex­i­kos und­re värld in­ne­bar det dro­ger. Kul­ten be­höv­de kom­ma på ett sätt att hål­la si­na drog­ku­ri­rer un­der po­li­sens ra­dar och till det­ta be­höv­de de hjär­nor. Fle­ra kum­pa­ner skic­ka­des till en ga­ta känd för ett pul­se­ran­de natt­liv och bil­li­ga drin­kar, po­pu­lär bland stu­den­ter på vår­lov. Där träf­fa­de de Mark Kil­roy, en god­hjär­tad ame­ri­kan och smart lä­kar­stu­dent. Kul­ten kid­nap­pa­de ho­nom på en si­do­ga­ta och tog ho­nom till ri­tu­alstu­gan där han mör­da­des.

Pub­li­ci­te­ten kring det­ta sista mord led­de till att po­li­sen sök­te upp stu­gan.

En­ligt fö­re det­ta vices­he­riff Ga­vi­to ha­de gäng­et kom­mit un­dan rätt­vi­san så länge på grund av att många mex­i­kans­ka

DET ÄR IN­TE KONS­TIGT ATT SA­RA FÖLL FÖR ADOL­FO OCH HAN SÄGS HA LÄRT HEN­NE ATT

KON­TROL­LE­RA DÖ­DEN.

po­li­ser trod­de på magi li­ka myc­ket som ci­vil­be­folk­ning­en. För des­sa po­li­ser mås­te det ha känts som en resa till en ma­gisk värld, att vå­ga ge sig av till den sto­ra och hems­ka kult­le­da­ren för att se­dan åter­vän­da med troll­kar­lens hu­vud som pre­mie för de­ras trots.

Ga­vi­to, en stor och liv­lig man med många års er­fa­ren­het av magi, var själv med på upp­dra­get. Han viss­te att kult­med­lem­mar­na skyd­da­des av män­ni­skor som var räd­da för att ar­mé­er av an­häng­a­re, för­mod­li­gen driv­na av hel­ve­tets eld, skul­le ge sig på al­la som för­sök­te stop­pa dem. Ga­vi­to viss­te att det­ta mås­te stop­pas och tog fram sin egen troll­stav. Han ring­de me­di­er­nas ma­gis­ka num­mer för att av­slö­ja de vil­se­led­da drog­fan­tas­ter­na.

Den ef­ter­mid­da­gen öpp­na­de en po­lis­styr­ka dör­ren till Nar­co­sa­ta­ni­cas hemliga värld. De följ­de den gu­la grus­vä­gen till en li­ten stu­ga med grönt tak, om­gi­ven av ett för­fal­let sta­ket. De sat­te eld på en av ri­tu­alkru­kor­na ut­an­för stu­gan. En stor eld slu­ka­de bygg­na­den, men var­ken de­mo­ner el­ler hant­lang­a­re up­pen­ba­ra­de sig. Lögn­en om pa­rets oö­ver­vinn­lig­het fång­a­des på film och kab­la­des ut på tv i he­la Mex­i­ko. Det spe­la­de ing­en roll om magi fanns el­ler in­te, Adol­fo var in­te till­räck­ligt stark för att be­seg­ra mex­i­kansk lag. Han flyd­de och tog Sa­ra med sig.

Sa­ra, Adol­fo och and­ra be­ty­del­se­ful­la kult­med­lem­mar blev se­na­re om­ring­a­de av po­li­sen. Adol­fo val­de dö­den istäl­let för fäng­el­se och sköts till döds av en an­häng­a­re. Sa­ra greps.

bor­ta bra, men hem­ma bäst

”Jag vill träf­fa min pap­pa”, sa Sa­ra i rät­ten. Hon häv­da­de att Constan­zo tving­a­de hen­ne att fly med ho­nom och att hon först hör­de ta­las om mor­den på tv. Dess­utom vil­le hon att hen­nes ur­säk­ter skul­le fram­fö­ras till Mark Kil­roys fa­milj. Al­va­ro de Le­on Val­dez, ock­så med­lem i kul­ten in­ty­ga­de hen­nes på­stå­en­de om att hon in­te var in­blan­dad i mor­den. Men det är tro­li­gast att hon vil­le åter­vän­da till Ma­ta­mo­ros in­nan rätt­vi­san kom ikapp hen­ne.

När po­li­sen stormade Saras rum i hen­nes för­äld­rars hus hit­ta­de de blo­di­ga väggar, brännmärken på gol­vet, ett al­ta­re och ljus. And­ra histo­ri­er bör­ja­de ock­så cir­ku­le­ra – nå­got som då

NÄR PO­LI­SEN STORMADE SARAS RUM HOS HEN­NES FÖR­ÄLD­RAR HIT­TA­DE DE BLO­DI­GA VÄGGAR, BRÄNNMÄRKEN PÅ GOL­VET, ETT AL­TA­RE OCH LJUS.

ver­ka­de va­ra en oskyl­dig ex­cent­ri­ci­tet hos en smart men rast­lös själ var nu nå­got hemskt. Saras vän­ner från sko­lan min­des att hon sa åt dem att in­te rö­ra vis­sa av hen­nes smyc­ken för de skul­le ska­da dem. Folk kom ock­så ihåg att Sa­ra upp­re­pa­de gång­er tit­ta­de på fil­men The Be­li­e­vers, som hand­lar om en kult som ut­ö­var magi för att upp­nå ri­ke­dom.

Nu i ef­ter­hand re­flek­te­ra­de hen­nes vän­ner över det ögon­blick när Sa­ra ställ­de sig upp ef­ter fil­men och ta­la­de med en un­der­lig oc­kult röst. Hon in­tres­se­ra­de sig för of­fer­ri­ter och var med kul­tens an­häng­a­re när hon hit­ta­des. Om hon nå­gon­sin un­der­sök­te vem Constan­zo egent­li­gen var in­nan hon ar­re­ste­ra­des, bryd­de hon sig in­te. Hen­nes hem var där hen­nes mör­ka fan­ta­si­er fanns och hon var in­stängd där.

Sa­ra fri­a­des för mor­det på Constan­zo, men döm­des till sex års fäng­el­se för brotts­lig sam­man­slut­ning. Hon döm­des ock­så till 62 års fäng­el­se för del­ak­tig­het i kul­tens många mord. 11 år se­na­re gav hon ut boken Di­cen La Nar­co Sa­ta­ni­ca, där hon berättar sin ver­sion av histo­ri­en. Hon har all­tid stått fast vid att hon är oskyl­dig till mor­den. Sa­ra sit­ter i fäng­el­se än idag och ut­ö­var fort­fa­ran­de San­te­ria.

En vik­tig aspekt av re­li­giös över­ty­gel­se är att de tro­en­de del­tar ”av rätt an­led­ning­ar”. Det kan va­ra för själv­ut­veck­ling, all­män­nyt­ta el­ler för att de tror att det finns en kraft där ute som tving­ar dem att gö­ra det. Det som många rap­por­ter ute­läm­na­de är att den ned­brän­da Narcosatanica-stu­gan se­na­re väl­sig­na­des med en re­nings­ri­tu­al – en se­rie hand­rö­rel­ser till­sam­mans med kor­set och pisk­ning­ar med vitt pul­ver. Det gjor­des för att dri­va ut de on­da an­dar­na som bod­de där och er­sät­ta dem med skyd­det från en an­nan osyn­lig kraft – den krist­na Gu­den. På and­ra stäl­len skyd­das brotts­plat­ser av po­listejp. Vi har al­la över­ty­gel­ser som vi väl­jer att tro på. Men vis­sa av dem, som la­gen, fun­ge­rar bätt­re än and­ra.

SA­RA HAR ALL­TID STÅTT FAST VID ATT HON ÄR OSKYL­DIG TILL MOR­DEN. HON SIT­TER I FÄNG­EL­SE ÄN IDAG OCH UT­Ö­VAR

FORT­FA­RAN­DE SIN MAGI, SAN­TE­RIA.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.