KARLA HOMOLKA

Bar­bi­es morddröm

Kvinnor som mördar - - Innehåll - TEXT: DR K. CHARLIE OUGHTON

MÖR­DA­RE? MISS­HAND­LAD BRUD EL­LER KALL­BLO­DIG

DOM RASERADE KARLA HOMOLKAS KON­TRO­VER­SI­EL­LA

ÄK­TEN­SKAP – FA­SA­DEN AV ETT PÅ YTAN PERFEKT

MÖNS­TER AV OCH AVSLÖJADE ETT MOTBJUDANDE

SEX­U­EL­LA ÖVER­GREPP OCH MORD.

An­sik­te­na på fo­to­gra­fi­et till­hör ett ny­gift par, en vacker ung brud och hen­nes brud­gum. Men in­te långt där­i­från har en flic­ka som fal­lit of­fer för Ka­na­das ökän­da ”Ken och Bar­bie”mör­da­re pre­cis hit­tats.

Ken och Bar­bie-mör­dar­na, el­ler Karla Homolka och Paul Ber­nar­do, kal­la­des så ef­tersom bå­da ha­de ett vac­kert ytt­re. De ha­de glo­ri­or av blont hår och havs­blåa ögon. Men på si­na sam­ve­ten ha­de de sex­u­el­la över­grepp och mord på tre kvin­nor, varav en var Kar­las lil­la­sys­ter, och sex­u­el­la över­grepp el­ler våld­täkt på minst 19 and­ra. Pa­ret be­hand­la­de off­ren som lek­saks­doc­kor men trots det är fal­let kon­tro­ver­si­ellt ef­tersom det tvis­tas om vem som gjor­de vad, var­för och mot vem.

En bar­bi­e­doc­ka

Doc­kor kan ha en rad oli­ka än­da­mål. Ett lyck­ligt barn kan pro­ji­ce­ra si­na fram­tids­dröm­mar på sin doc­ka, klä den lil­la skön­he­ten i vack­ra klä­der och gif­ta bort den till en prins ge­nom att trä en låt­sas­ring på dess fing­er – och se­dan fan­ti­se­ra om dock­pa­rets ro­man­tis­ka fram­tid till­sam­mans. Doc­kor ges ock­så till barn i för­hörs­rum, där ex­per­ter be­trak­tar bar­nen i hopp om att doc­kan ska va­ra ett sätt för bar­nen att vi­sa hur de själ­va blir miss­hand­la­de. Men det är in­te ba­ra barn som miss­hand­las, nå­got som Karla ty­värr är myc­ket med­ve­ten om.

Karla var 17 år och gick på gym­na­si­et när hon träf­fa­de Paul. Hon äls­ka­de djur och job­ba­de del­tid på en ve­te­ri­när­mot­tag­ning. Hon såg Paul på en av mot­tag­ning­ens kon­fe­ren­ser och blev helt be­ta­gen. In­om någ­ra tim­mar ha­de de pas­sio­ne­rat sex på Kar­las ho­tell­rum. Hon gav sitt hjär­ta till ho­nom och till och med hen­nes för­äld­rar tyck­te att han var underbar.

”Lyck­li­ga i al­la si­na dar” var dock långt bor­ta för Paul. Som li­ten miss­hand­la­des han ver­balt av sin mam­ma och han var en föns­ter­tit­ta­re se­dan ton­å­ren. Han smyg­tit­ta­de på si­na nakna grannar och ona­ne­ra­de ut­an­för de­ras föns­ter. Paul träf­fa­de Karla när han var 23 år. Då ha­de han re­dan ut­veck­lat en va­na att för­föl­ja kvin­nor i par­ker och buss­håll­plat­ser. Han taf­sa­de på dem och drog in dem i bus­kar­na där han för­grep sig på dem sex­u­ellt. Han blev känd som ”Scar­bo­rough Ra­pist” (våld­täkts­man­nen i Scar­bo­rough). Han lek­te med kvin­nor­na och kräv­de att de kal­la­de ho­nom ”kung”. Han tving­a­de dem att uppre­pa att han kun­de gö­ra vad han vil­le med de­ras krop­par. Po­li­sen pub­li­ce­ra­de en fant­om­bild av gär­nings­man­nen och Pauls vän­ner kän­de igen teck­ning­en. Han DNA-tes­ta­des då, men ve­ten­ska­pen var in­te till­räck­ligt ut­veck­lad och prov­re­sul­ta­ten blev in­te kla­ra för­rän långt se­na­re.

Karla ut­sat­tes ock­så för Pauls ma­ni­pu­la­tion. Re­dan ef­ter

bruHON me­di­cin som Karla stal från job­bet) job­bet), våld­togs bru­talt tal och dog på sjuk­hu­sets akut­mot­tag­ning. Hen­nes död fast­ställ­des som en tra­gisk olyc­ka. Tam­my be­grav­des till­sam­mans med ett fo­to­gra­fi på pa­ret. Paul för­vand­la­des till en rik­tig sam­la­re. Karla var de­spe­rat att gö­ra sin Ken glad och blev en kon­stant med­hjäl­pa­re till hans brott. Hon tillhandahöll dem bå­da med fler och fler flickor och spe­la­de även in pa­rets även­tyr på vi­deo. Två flickor, Les­lie Ma­haf­fy och Kris­ten French blev rek­vi­si­ta till pa­rets Bar­bi­e­mord. Paul kid­nap­pa­de Les­lie ge­nom att bju­da på en ci­ga­rett och Kris­ten blev bort­förd när hon sat­te sig i pa­rets bil för att ge dem en väg­be­skriv­ning. När Kris­ten blev bort­glömd dum­pa­de pa­ret hen­ne i ett di­ke ef­ter att de trött­na­de på hen­ne. Hon hit­ta­des av en man som le­ta­de ef­ter mat. Les­lie styc­ka­des (för att för­enk­la trans­por­ten) när hon ha­de upp­fyllt si­na kid­nap­pa­res fan­ta­si­er och dum­pa­des i sjön, in­bäd­dad i ce­ment. Det var upp­täck­ten av de­ras krop­par (spe­ci­ellt för att Les­li­es ce­ment­be­hål­la­re gick sön­der) som led­de till mordut­red­ning­en kring Karla och Paul.

Ex­per­ter an­ser att det finns an­led­ning till oro om ett barn öp­pet le­ker våld­samt med si­na lek­sa­ker. Bar­nets mänsk­li­ga in­ter­ak­tio­ner bör då över­va­kas. Paul, trots att han in­te läng­re var ett barn, var ing­et un­dan­tag. Hans at­tac­ker på sin Bar­bie-brud in­ten­si­fi­e­ra­des från ver­ba­la över­grepp till miss­han­del. I ja­nu­a­ri 1993 upp­sök­te Karla aku­ten med pors­lins­hyn full av blå­mär­ken och med brut­na rev­ben. Hon flyt­ta­de ut från de­ras ge­men­sam­ma hem. Sam­ti­digt tes­ta­des DNA-pro­vet som Paul läm­na­de två år ti­di­ga­re och han mat­cha­des till våld­täk­ter­na i Scar­bo­rough. Det var som upp­lagt för en upp­gö­rel­se mel­lan Karla, po­li­sen och utredarna som ar­be­ta­de med mord­fal­len.

Med brut­na ben i krop­pen och blå­ti­ror från Paul istäl­let för smink, in­såg Karla att hon snart skul­le ham­na i trub­bel. Hon er­kän­de. Hon be­rät­ta­de för sin fa­milj att Paul ha­de ma­ni­pu­le­rat hen­ne. Man gör in­te nå­gon till en mör­da­re ba­ra ge­nom att fy­siskt sin gym­na­si­e­ex­a­men be­rät­ta­de Karla för si­na vän­ner att Paul miss­hand­la­de hen­ne ver­balt. Men psy­kisk miss­han­del syns in­te på ut­si­dan och hon lät ho­nom fort­sät­ta. Hen­nes dag­bok av­slö­jar hur hon tog till sig hans ha­rang­er. Me­ning­ar­na vi­sar på un­der­gi­ven­het och själv­hat: ”Kom ihåg att du är dum”, ”Kom ihåg att du är ful” och ”Kom ihåg att du är tjock”. Allt det­ta var fler an­led­ning­ar till att hon tuk­ta­de sig själv till att bli ”en perfekt flick­vän till Paul”. Det finns ett fo­to­gra­fi på Karla när hon är na­ken och bun­den med mun­ka­vel och hand­bo­jor un­der en sex­lek. Hon lig­ger på rygg med un­der­li­vet mot ka­me­ran, hen­nes bröst­vår­tor mot ta­ket och med ar­mar­na över hu­vu­det, helt oskyd­dad. En sam­tyc­kan­de sa­do­ma­sochis­tisk sex­lek är en sak, men Kar­las dag­bok­san­teck­ning­ar an­ty­der att hen­nes upp­le­vel­se kan ha va­rit en helt an­nan.

OFREDANDE OOCH MORD

Ju­len 1990 bod­de Paul i Kar­las fa­mil­je­hem i vän­tan på att pa­ret kun­de flyt­ta in i ett eget hus. De skul­le gif­ta sig, men det fanns en sak Karla in­te kun­de ge Paul – hen­nes oskuld. Paul vil­le ha en oskuld, en kvin­na som var ”hel” och ren. Nat­ten fö­re julaf­ton pre­sen­te­ra­de Karla ho­nom för sin lil­la­sys­ter Tam­my. Tam­my dro­ga­des (med hjälp av

HON TILLHANDAHÖLL DEM BÅ­DA MED FLER OCH FLER FLICKOR OCH SPELASPELADE ÄVEN IN

PA­RETS ÄVEN­TYR PÅ VIDVIDEO.

sty­ra nå­gons händer – man kan ock­så ma­ni­pu­le­ra nå­gon till att bli ens ma­ri­o­nett­doc­ka. Karla häv­da­de att Pauls miss­han­del på­gått i åra­tal och att hon drab­ba­des av miss­han­dels­syndrom och tving­a­des del­ta. Hon häv­da­de att de­ras vi­de­o­fil­mer skul­le be­vi­sa vad som verk­li­gen hän­de.

Pro­ble­met var ba­ra att po­li­sen in­te kun­de hit­ta dem.

Ka­na­den­sisk Kon­tro­vers

Po­li­sen ha­de krop­par­na och de ha­de kopp­lat Paul till våld­täk­ter­na i Scar­bo­rough, men de be­höv­de Kar­las hjälp för att sät­ta ho­nom bakom lås och bom för mord. Paul häv­da­de emel­ler­tid att mor­den ba­ra äg­de rum i den lil­la ”skön­he­tens” när­va­ro. Hans för­svar var att det var hon, och in­te han, som var det rik­ti­ga monst­ret. Vad som hän­de se­dan ska­ka­de he­la den ka­na­den­sis­ka pres­sen och rätts­sy­ste­met – Karla gick med på att vitt­na mot Paul i ut­byte mot en upp­gö­rel­se. Hon skul­le över­läm­na be­vis mot Paul och er­kän­na sig skyl­dig till dråp och för det skul­le hon få ett re­du­ce­rat straff. Jour­na­lis­ter­na fick, till sitt sto­ra miss­nö­je, in­te rap­por­te­ra om över­ens­kom­mel­sen.

Karla och Pauls vi­de­o­in­spel­ning­ar hit­ta­des först när Karla re­dan satt i fäng­el­se och Pauls rät­te­gång ha­de bör­jat. Ju­ris­ter­na ha­de un­dan­hål­lit fil­mer­na för att an­vän­da dem vid ett se­na­re till­fäl­le. Det vi­sa­de sig att Karla tog skå­de­spe­lan­det till en helt ny ni­vå. In­spel­ning­ar­na vi­sa­de hur det ”miss­hand­la­de” blon­da odju­ret tyd­ligt njöt av att plå­ga si­na doc­kor. Hon sågs våld­ta sin egen

sys­ter och ofreda de and­ra flic­kor­na – till­sy­nes helt ut­an tvång från den kon­trol­le­ran­de Paul. Le­en­det på Kar­las läp­par var in­te på­klist­rat ut­an up­pen­bar njut­ning. Gregg McC­ra­ry, en pro­fi­le­ra­re från FBI som ar­be­ta­de med fal­let, sa se­na­re att han an­såg att Karla var den mer psy­ko­pa­tis­ka av pa­ret, trots att de psy­ko­lo­gis­ka tes­ter­na vi­sa­de tvärtom.

Hursom­helst var Kar­las upp­gö­rel­se re­dan gjord. Det ka­na­den­sis­ka rätts­sy­ste­met för­bjöd att re­dan fast­ställ­da upp­gö­rel­ser änd­ra­des, så Bar­bie fick be­hål­la sin ur­sprung­li­ga, hemliga upp­gö­rel­se. Fo­to­gra­fi­er på Karla när hon lek­fullt po­se­rar i en li­ten stu­ga i fäng­el­sets träd­gård vi­sar att hon tog lätt på sin tid i fäng­el­set. Hon fick ing­en per­mis­sion på grund av sitt pro­vo­ce­ran­de be­te­en­de.

När Karla sut­tit av sin tid släpp­tes hon från fäng­el­set. Hon ta­la­de tyst un­der si­na många in­ter­vju­er till me­dia, som hon gav för att lät­ta­re kun­na åter­an­pas­sa sig till sam­häl­let. Hon kän­de att hon be­höv­de ta­la till all­män­he­ten för att de själ­va skul­le kun­na be­dö­ma att hon för­änd­rats ef­ter sin re­ha­bi­li­te­ring. I en in­ter­vju med Ra­dio Ca­na­da med­gav hon att hon gjor­de ”fruk­tans­vär­da sa­ker” och att hon ång­rar sig, Men hon upp­gav ock­så att hon vid tid­punk­ten för brot­ten kän­de sig ”oför­mögen att be om hjälp” och häv­da­de att hon in­te själv ”ini­ti­e­ra­de” hän­del­ser­na.

Vad som är sä­kert är att hon, oav­sett om hon är skyl­dig el­ler oskyl­dig till mor­det på sin sys­ter och sex­u­el­la över­grepp och mord på and­ra flickor, är en kom­plex in­di­vid. Fäng­el­se­do­ku­ment ty­der på att hon var äls­kad av någ­ra av si­na ti­di­ga­re med­fång­ar, och fruk­tad av and­ra för sin ky­la. Hon för­ne­kar ock­så att hon skri­vit ro­man­tis­ka brev till sin ti­di­ga­re äls­ka­rin­na i fäng­el­set, Lyn­da Véron­neau.

Karla flyt­ta­de runt till oli­ka plat­ser i Ka­na­da och i Kari­bi­en. Hon träf­fa­de en ny part­ner och fick barn. På grund av de se­nas­te årens hän­del­ser och pressens ihål­lan­de be­vak­ning blir nog des­sa för­flytt­ning­ar in­te hen­nes sista.

säg ome­lett!

Det är omöj­ligt att ve­ta vad som verk­li­gen hän­de mel­lan

Karla och Paul, och vad som hän­de de unga kvin­nor­na som miss­hand­la­des el­ler möt­te si­na öden hos pa­ret. Trots att vi­de­o­be­vi­sen så små­ning­om hit­ta­des kan de in­te be­trak­tas som helt san­na, ef­tersom Karla viss­te att hon fil­ma­des. Om hon verk­li­gen ha­de miss­han­del­s­yndrom är det tro­ligt att hon age­ra­de så över­ty­gan­de som möj­ligt i Pauls le­kar för att till­freds­stäl­la ho­nom. Att hon blev miss­hand­lad in­ne­bar att hon ha­de be­vis på att hon fruk­ta­de för sin sä­ker­het i hans när­het. Dess­utom in­ne­bär sjuk­do­men att den miss­hand­la­de per­so­nens eg­na över­ty­gel­ser er­sätts med miss­bru­ka­rens verk­lig­het. Den miss­hand­la­de tviv­lar på si­na eg­na sin­nen. Det­ta kan ha i in­ne­bu­rit att Karla åt­minsto­ne

HON SÅGS VÅLDTAÅLDTA SIN EGEN SYS­TER OCOCH OFREDA DE AND­RA FLIC­KOR­NA – TILLSYNESYNES HELT UT­AN TVÅNG FRÅN DEN

KON­TROL­LE­RAN­DE PAULPAUL.

till­fäl­ligt trod­de att det var hen­nes plikt att del­ta i brot­ten ef­tersom Paul sa åt hen­ne att gö­ra det. Paul döm­des för mord och sit­ter i fäng­el­se än idag. Han har skri­vit om fik­ti­va kri­mi­nel­la ak­ti­vi­te­ter, om det­ta in­di­ke­rar hans per­son­li­ga ka­rak­tär är det osan­no­likt att han nå­gon­sin kom­mer att släp­pas ut från fäng­el­set.

La­gen ska ald­rig ac­cep­te­ra miss­han­del som en ur­säkt för opro­vo­ce­rat våld mot and­ra och Karla har av­tjä­nat det straff som den ka­na­den­sis­ka dom­sto­len kun­de dö­ma hen­ne till. Idag är hon en vux­en kvin­na och det har in­te rap­por­te­rats att hon skul­le ha be­gått fler brott se­dan hon läm­na­de fäng­el­set. I Ka­na­da kan brotts­ling­ar som döms till ”mind­re all­var­li­ga” brott (som dråp i Kar­las fall) an­sö­ka om be­nåd­ning och få sitt brotts­re­gis­ter dolt i bak­grunds­kon­trol­ler. Den ka­na­den­sis­ka re­ge­ring­en har be­slu­tat att far­li­ga brotts­ling­ar som Karla in­te kan an­sö­ka om be­nåd­ning, vil­ket in­ne­bär att hen­nes brotts­re­gis­ter all­tid kom­mer att va­ra of­fi­ci­ellt.

OVAN Paul Ber­nardos hus i Port Dal­hou­sie ut­sat­tes för en grund­lig ge­nom­sök­ning ef­ter Kar­las er­kän­nan­de. I den kom det ock­så fram be­vis på hans liv som våld­täkts­man­nen i Scar­bo­rough. IN­RING­AD Pa­rets förs­ta of­fer var Kar­las lil­la­sys­ter Tam­my Homolka....

Pauls vän­ner kän­de igen en fant­om­bild på för­ö­va­ren och hans DNA tes­ta­des.

Pauls fall häng­de på Kar­las vitt­nes­mål. Han åta­la­des s och döm­des för kid­napp­ning, våld­täkt och över­lagt mord. Paul döm­des s till livs­tids fäng­el­se och fick be­teck­ning­en ”far­lig gär­nings­man” . De­bo­rah och Dan, för­äld­rar till off­ret Les­lie, hyl­la­de...

OVAN Karla läm­nar dom­sto­len med si­na ad­vo­ka­ter ef­ter sitt er­kän­nan­de och ”pakt med djä­vu­len”-upp­gö­rel­se, som gav hen­ne ett milt straff på 12 år. Hon släpp­tes fri 2005.

de­mon­stran­ter för att pro­te­ste­ra mot

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.