BAKTANKAR

MÄNNEN OCH KVIN­NOR­NA RUNT WU­OR­NOS BYGGDE UPP BIL­DEN AV SE­RI­E­MÖR­DA­REN FRÅN ÖGON­BLIC­KET HON GREPS.

Kvinnor som mördar - - Aileen Wuornos -

AI­LEEN WU­OR­NOS (OHYRAN)

Ai­leen var bå­de en för­ak­tad les­bisk kvin­na, en prostituerad, en mör­da­re med många liv på sitt sam­ve­te och en kris­ten ad­op­tiv­dot­ter. Hon var över­be­vi­sad om att po­li­sen ut­nytt­ja­de hen­nes för­må­ga att ”ren­sa upp på ga­tor­na” ge­nom att dö­da tors­kar. Hon spe­la­de gär­na rol­ler som and­ra till­de­la­de hen­ne, men ”den rik­ti­ga Ai­leen” är svår att få ett in­tryck av.

RI­CHARD, DA­VID, CHARLES C, PETER, TROY, CHARLES H OG WALTER (OFF­REN)

Ai­leen möt­te dem på mo­tor­vä­gen un­der ett år. De var van­li­ga män. De träf­fa­de en kvin­na vid väg­kan­ten och möt­te sin död nakna och rå­na­de. De var an­ting­en oskyldiga of­fer som var på fel plats vid fel till­fäl­le el­ler våld­sam­ma tors­kar som fick vad de förtjänade. Det be­ror på hur man ser på sa­ken.

AR­LE­NE PRAL­LE (AD­OP­TIV­MAM­MAN)

Den mör­ka, kort­väx­ta och nyfräls­ta Ar­le­ne kon­tak­ta­de Ai­leen – på upp­drag av Jesus – ef­ter att ha sett hen­nes histo­ria på TV. De brev­väx­la­de och Ar­le­ne ad­op­te­ra­de mör­da­ren som sin dot­ter. Ar­le­ne var över­ty­gad om att Ai­leen mås­te er­kän­na si­na syn­der och ”åter­vän­da till Jesus” ge­nom sin av­rätt­ning. I Ai­leen Wu­or­nos: The Sel­ling­o­fa Se­ri­al Kil­ler sä­ger hon det­ta di­rekt till ka­me­ran med ett brett, strå­lan­de leende. Ai­leen ver­kar hål­la med. Hon vi­sas leende på en bild som sägs ha ta­gits ef­ter att hon sa till rät­ten att hon gär­na bö­tar med li­vet för att ha be­gått kall­blo­di­ga mord om rät­ten öns­kar det.

NICK BROOM­FI­ELD (REGISSÖREN)

Nick, en he­der­lig eng­els­man med brunt, spre­tigt hår är själ­va sin­ne­bil­den av en är­lig do­ku­men­tär­jour­na­list som gär­na vill säl­ja sin po­li­tiskt kor­rek­ta film. I do­ku­men­tä­ren frå­gar han Ai­leen, som sit­ter i fäng­el­se i vän­tan på av­rätt­ning, om hon vet att Ar­le­ne har be­gärt mer peng­ar för att pra­ta om dot­terns kom­man­de död. Ai­leen vif­tar lugnt med hän­der­na för att få tyst på ho­nom. Hen­nes näs­ta kom­men­ta­rer vi­sar att hon vet det. Ar­le­ne ska till­sam­mans med Ste­ve, ad­vo­ka­ten och mu­si­kern, ha bett Ai­leen att ta li­vet av sig för att Ar­le­ne in­te or­kar med följ­der­na av ad­op­tiv­dot­terns rätts­fall.

GUD HAR FÖRLÅTIT HEN­NE FÖR VAD HON HAR GJORT OCH VÅR STAT TILLÅ­TER DÖDSTRAFF, SÅ VAR­FÖR IN­TE? JA, HON KAN JU VA­RA HOS JESUS OM BA­RA NÅG­RA ÅR!

- AR­LE­NE PRAL­LE -

GU­VER­NÖR JEB BUSH (ASPIRERANDE PRESIDENT)

Broom­fi­eld häv­da­de att Bush ut­nytt­ja­de

Ai­le­ens av­rätt­ning för att öka si­na chan­ser till att bli om­vald. Broom­fi­eld sa att Bush fäng­el­sepsy­ki­a­tri­ker ba­ra tog 15 mi­nu­ter på sig för att för­kla­ra den up­pen­bart pa­ra­noi­da och skri­kan­de fång­en men­talt frisk, vil­ket gör hen­nes mor­der­kän­nan­den gil­ti­ga. Ai­leen be­fa­ra­de att fäng­el­se­led­ning­en för­sök­te dri­va hen­ne från vet­tet så att ing­en skul­le tro på det hon sa om att kor­rup­ta po­li­ser sål­de hen­nes histo­ria till Hol­ly­wood. Ef­ter att Bush ställ­de upp som pre­si­dent­kan­di­dat för re­pu­bli­ka­ner­na bör hans roll i Wu­or­nos-fal­let kanske om­vär­de­ras.

TY­RIA MO­O­RE (AI­LE­ENS EXFLICKVÄN)

De bod­de ihop på ett mo­tell i fle­ra år. Ai­leen sa att ”Ty” bad hen­ne att fort­sät­ta pro­sti­tu­e­ra sig för att tjä­na mer peng­ar till dem. In­spel­ning­en av Tys te­le­fon­sam­tal med Ai­leen var er­kän­nan­det som an­vän­des för att gri­pa hen­ne och det an­vän­des av Mo­o­re för att in­gå ett eget fil­mav­tal.

POLISKOMMISSARIE BENEGAR, INSPEKTÖR MUNSTER OCH POLISKONSTAPEL DAN HENRY (UTREDARNA)

Me­dan Ai­leen an­kla­ga­de vis­sa po­li­ser för att ha spi­o­ne­rat på hen­ne i åra­tal gick po­lis­che­fen ut i tv och för­kun­na­de att de är skyl­di­ga till att ha sålt sin del av Ai­le­ens histo­ria till högst­bju­dan­de.

STÖR­RE DE­LEN AV FLO­RI­DAS BE­FOLK­NING VILL ATT DE­RAS GUVENÖR SKA GÖ­RA DET­TA.

- JEB BUSH -

om hon ha­de långt blont hår. Det var som om me­dia re­a­ge­ra­de ne­ga­tivt på hen­nes ut­se­en­de. I en se­ri­e­tid­ning ri­ta­des hon som en vacker, väl­for­mad och halvna­ken ung prostituerad in­nan mor­den, och som en ag­gres­siv och andro­gyn fånge i näs­ta ru­ta. Pre­cis som Broom­fi­elds Sel­ling of a Se­ri­al Kil­ler på­pe­kar, be­döm­de me­di­er­na brot­tens all­var i di­rekt re­la­tion till Ai­le­ens kön. Hon och Ty­ria kal­la­des ”döds­äng­lar” ef­tersom de till­för­de en än­nu mer fruktansvärd aspekt till mor­den – de var kvin­nor som ut­för­de ”gans­ka nor­ma­la” brott med skjut­va­pen. Ai­leen de­mo­ni­se­ra­des för att hon var för ”ona­tur­lig”.

Det­ta kan möj­li­gen för­kla­ra hen­nes be­te­en­de i en av de sista sce­ner­na un­der en in­ter­vju med Nick Broom­fi­eld. När hon trod­de att ka­me­ran var av­stängd po­äng­te­ra­de hon att hon ha­de be­gått de fles­ta mor­den i själv­för­svar, men att hon för­kla­ra­de sig skyl­dig för att hon in­te läng­re or­ka­de sit­ta i fäng­el­se. När Broom­fi­eld pres­sa­de hen­ne i den sista in­ter­vjun vil­le hon in­te ge nå­gon kom­men­tar. Istäl­let be­gär­de hon att få pra­ta om po­li­sen och fång­vak­ter­na. Hon blan­da­de verk­lig in­for­ma­tion om kor­rup­tion med för­vir­ra­de på­stå­en­den om över­vak­ning och för­gift­ning. Kanske trod­de hon på det och vil­le ha rätt­vi­sa, kanske sa hon det ba­ra för att få publi­ken att ha­ta hen­ne mer så att fäng­el­se­ti­den in­te skul­le för­läng­as.

Ai­le­ens sista ord åter­speg­lar det liv hon in­te fick le­va. Hon pra­ta­de om att träf­fa Jesus och om att resa med rymd­skepp som hen­nes film­hjäl­tar. Hon sa ock­så att hon skul­le åter­vän­da. Hon vil­le kanske tro på det som fort­fa­ran­de fanns i hen­nes myc­ket medtagna sinne – en re­li­gi­on för de som verk­li­gen är för­lo­ra­de.

Hen­nes histo­ria på­min­ner om en bil­lig dec­ka­re, men den är kus­ligt äk­ta. Det som återstår ef­ter Ai­leen är do­ku­men­tä­rer, tid­nings­ur­klipp, brev och fa­sci­ne­ran­de bil­djäm­fö­rel­ser där hon sam­man­lik­nas med den vack­ra Hol­ly­wood­stjär­nan som gjor­des fu­la­re för att kun­na spe­la hen­ne. Ai­leen Wu­or­nos var en mör­da­re som tog många liv. Hon rå­na­de off­ren och sköt dem fler gång­er än hon be­höv­de för att kun­na fly. Men vi kom­mer ald­rig att få ve­ta hur si­tu­a­tio­ner­na egent­li­gen ut­spe­la­de sig och vi kom­mer ald­rig att för­stå hur den lil­la flic­kan med vak­na ögon och sil­kes­lent hår blev en pluf­sig kvin­na som tvät­ta­de sig på of­fent­li­ga to­a­let­ter och blev glad för var­je li­tet tec­ken på mänsk­lig kon­takt. Vi vet en­dast hur hen­nes döds­dom slut­li­gen verk­ställ­des, det var li­ka myc­ket all­män­he­ten som tog li­vet av hen­ne som giftspru­tan. Ai­leen dog kloc­kan 09:47, 9 ok­to­ber 2002.

”Jag ska seg­la min väg med klip­pan. Jag kom­mer till­ba­ka som i In­de­pen­dence Day, med Jesus den 6 ju­ni. Som i fil­men, stort mo­der­skepp och allt. Jag kom­mer till­ba­ka.”

HON VIL­LE KANSKE TRO PÅ DET SOM FORT­FA­RAN­DE FANNS I HEN­NES MYC­KET MEDTAGNA SINNE.

OVAN Ef­ter sin förs­ta döds­dom förs Ai­leen iväg för att dö­mas för si­na brott mot al­la åter­stå­en­de of­fer.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.