LÖGNENS OLI­KA AN­SIK­TEN

Kvinnor som mördar - - Susan Smith -

VIL­KA AV­SLÖ­JAN­DE TEC­KEN SÅG UT­RE­DA­RE OCH EX­PER­TER PÅ SMIT­HS SVEKFULLA HEM­LIG­HET?

En­ligt dok­tor Glass grät Su­san Smith ”kro­ko­dil­tå­rar” när hon pra­ta­de om si­na barn på tv. ”Det kom inga tå­rar, hon åter­häm­ta­de sig för snabbt från sin ’leds­na’ min för att den skul­le va­ra äk­ta”.

”KRO­KO­DIL­TÅ­RAR”

TONLÄGET

”Hen­nes ton­lä­ge för­änd­ra­des när hon bö­na­de till all­män­he­ten om att bar­nen be­höv­de ’kom­ma hem till sin mam­ma och pap­pa’”, sa dok­tor Glass. ”När hon sa det ska­ka­de hon på hu­vu­det som ett ’nej’. Om hon ha­de ta­lat san­ning skul­le hon ha nic­kat som ’ja’.” Dok­tor Glass me­na­de att Smit­hs ton­lä­ge var det tyd­li­gas­te teck­net – hen­nes röst var helt mo­no­ton när hon i en sista in­ter­vju ne­ka­de till att ha dö­dat si­na barn.

ETT AV­SLÖ­JAN­DE LEENDE

En­ligt kropp­s­pråk­spe­ci­a­lis­ten av­fy­ra­de Smith ”ett plöts­ligt leende” un­der vis­sa in­ter­vju­er. Ut­tryc­ket hör­de in­te hem­ma i sam­man­hang­et ef­tersom hon för­mo­da­des va­ra led­sen och sör­jan­de. Det­ta ty­der på att hon viss­te vad hon ha­de gjort. ”Hon log kanske åt att hon lu­ra­de al­la”, sa dok­tor Glass. ”Det olämp­li­ga le­en­det kom från ing­en­stans och pas­sa­de in­te in i sam­man­hang­et.”

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.