SJÄLV EL­LER FÅ SE HUR GÖR ONT ÄN­NU I DAG...

Lagbibel - - Sidan 1 - Hen­rik Lund­gren

Jag kun­de in­te klä mig, ha­de en fejk­kloc­ka och ing­en bil.

Åk­te på Fergu­sons hår­tork

De­bu­ten sked­de i 4–1-se­gern mot Charl­ton på Old Trafford. Det skul­le bli fler seg­rar under sä­song­en, fak­tum är att Man­ches­ter Uni­ted ald­rig för­lo­rat på Old Trafford med Blomqvist på pla­nen.

– Är det så? Oj, det viss­te jag in­te. Det var ju rätt ro­ligt.

To­talt blev det 29 mat­cher från start sä­song­en 1998/1999, med in­hopp i yt­ter­li­ga­re nio mat­cher.

Hur många hår­tor­kar åk­te du på från Alex Fergu­son?

– Ha­ha, jag ha­de nog ba­ra en som var äm­nad rakt mot mig. Och då tyck­te jag knappt att jag för­tjä­na­de det. Men jag lär­de mig li­te, såg ett möns­ter. När la­get verk­li­gen be­höv­de vak­na upp, då valde han kans­ke hell­re ut en en­skild spe­la­re.

För Blomqvists del kom hår­tor­ken re­dan i den fjär­de mat­chen, bor­ta mot Sout­hamp­ton.

– Jag ha­de än­då gjort en rätt bra förs­ta halv- lek, men kans­ke ha­de jag va­rit li­te för feg, in­te vå­gat dribb­la och slå in­lägg som jag skul­le.

Hur kän­ner man sig när man sitter där i ett om­kläd­nings­rum med 25 per­so­ner och Fergu­son står och vrå­lar dig rätt upp i an­sik­tet?

– Ja, från bör­jan är det ju ing­et kul, men ef­teråt kan man se det i ett li­te stör­re per­spek­tiv. Och då blev det ju li­te lät­ta­re. Sen ja, men just då…? – Nä, pre­cis. Det är ing­en su­per­käns­la… Men man vill ju pre­ste­ra bätt­re. Of­ta ha­de han rätt i si­na ana­ly­ser och kom­men­ta­rer. Och jag var myc­ket bätt­re i den and­ra halv­le­ken, jag stod för en el­ler två as­sist, så hår­tor­ken hjälp­te. Hur är an­nars den mytomspun­ne sir Alex Fergu­son?

– Det är det som är så fa­sci­ne­ran­de, han är verk­li­gen två helt oli­ka per­son­lig­he­ter. Den bild man får av ho­nom ge­nom me­dia och in­ter­vju­er stäm­mer in­te alls. Visst, när det är match, han är en otro­lig vinnare och han blir arg när det in­te går som han vill. Men han är så otro­ligt varm och glad. Jag har så­na min­nen från när han kom­mer in på trä­nings­an­lägg­ning­en och sjung­er och viss­lar. Du vet, han kun­de sit­ta med grab­bar­na och spe­la kort längst bak i bus­sen. Och han kla­ra­de av den ba­lans­gång­en. Han har verk­li­gen den ka­ris­man. Han kun­de va­ra med och skrat­ta, men när det var all­var så sket han ju i om han vun­nit på kort el­ler wha­te­ver.

”Glän­tar in­te of­ta på den dör­ren”

Under Blomqvists förs­ta sä­song i klub­ben vann Uni­ted li­gan, FA-cu­pen och den le­gen­da­ris­ka Cham­pi­ons Le­a­gue-fi­na­len mot Bay­ern Mün­chen. Men när han sprang om­kring på Camp Nous gräs­mat­ta och jubla­de efter fi­nal­se­gern kun­de han in­te ana att det skul­le bli hans sista täv­lings­match i Uni­ted-trö­jan.

De kom­man­de två åren blev ett en­da långt ska­de­be­kym­mer. Ett sår så djupt att han till och med 18 år se­na­re äg­na­de en hel dans i ”Let’s dan­ce” till av­slu­tet i Uni­ted.

– Det är klart att det är bit­tert, det är det. Det ha­de gått bra det förs­ta året, men jag kän­de att nu var jag re­do för näs­ta steg. Jag gjor­de ett ka­non­mål under för­sä­song­en, ha­de för­be­rett mig he­la som­ma­ren och vux­it in i klub­ben. Det är bit­tert, just att ald­rig få ve­ta vad som ha­de hänt om jag fått fort­sät­ta och byg­ga vi­da­re på det. Vi vann ju li­gan de kom­man­de två åren och… Jag bru­kar in­te of­ta glän­ta på den dör­ren. Jag var 24 år och ha­de många år och myc­ket po­ten­ti­al kvar. Min sto­ra pas­sion var ju att spe­la fot­boll, det var det jag lev­de för och äls­ka­de. Det är fort­fa­ran­de en av de bäs­ta sa­ker­na jag vet, att få gå ut och li­ra. Men att då var­ken bestämma själv el­ler få se hur bra jag kun­nat bli, det gör ont än i dag.

Vå­ren 2001 sat­te han sig ner med Alex Fergu­son och fick be­ske­det att det var över.

– Jag ha­de det re­dan på känn att det in­te skul­le bli nå­got nytt kon­trakt. Men jag var mer käns­lo­sam, kän­de den här ång­es­ten och ha­de nä­ra till tå­rar­na. ”Sor­ry att jag in­te bi­drog med mer.” Men han var otro­ligt stor. Sa ba­ra ”Jesper, oroa dig in­te. Vi fick ett fan­tas­tiskt år av dig. Sånt här hän­der. Ibland kö­per jag en spe­la­re för noll kro­nor och han spe­lar i tio år. Ibland för 100 mil­jo­ner och… Så, tänk in­te ens på det”. Att få hö­ra det från ho­nom var otro­ligt stort. Det var ett mo­ment då han vi­sa­de sin stor­het som per­son, som gör att man vill springa de ext­ra kilo­me­ter­na för ho­nom. Han är en verk­lig män­ni­sko­kän­na­re.

Blomqvist pryd­de i många år fa­sa­den till en sup­por­ters­hop ba­ra ett sten­kast från Old Trafford.

Blomqvist lad­dar för Cham­pi­ons Le­a­gue-fi­na­len 1999.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.