”Det är fullt tillå­tet att blan­da sti­lar och fär­ger hur man vill”

Leva & Bo - - Mitt Drömhem -

– Jag minns en gång när vi bod­de i Gö­te­borg. Det var vår förs­ta ge­men­sam­ma lä­gen­het, bå­de jag och Si­mon kom di­rekt från vå­ra pojk- och flick­rum hem­ma. Vi ha­de in­te så många möb­ler se­dan ti­di­ga­re, ut­an köp­te det mesta nytt. En kom­pis som häl­sa­de på ut­brast: ”Wow! Det är som att kom­ma in i en Ikea-ka­ta­log.” Hon me­na­de na­tur­ligt­vis ing­et il­la, tvärtom. Det var en kom­pli­mang från hen­nes si­da, men jag tog det in­te alls som nå­got po­si­tivt, sä­ger Lin­néa.

Det var strax ef­teråt som Lin­néas in­tres­se för att le­ta möb­ler och pry­lar på lop­pis vak­na­de till liv.

– Ett hem i en ka­ta­log vi­sar ing­et om män­ni­skor­na som bor där. Jag vill ha ett per­son­ligt och my­sigt hem som ger en käns­la av vem jag är, sä­ger Lin­néa.

Hen­nes in­ställ­ning till in­red­ning är att den ska kän­nas lätt­sam och opre­ten­tiös. Det be­hö­ver in­te tas på så stort all­var.

– Att in­red­ning­en i ett hem ska kän­nas en­het­lig? Vem har be­stämt det? Det är fullt tillå­tet att blan­da sti­lar och fär­ger hur man vill.

– Så länge man tyc­ker det är fint hem­ma hos sig själv, spe­lar det ing­en roll vad nå­gon an­nan tyc­ker.

LIN­NÉA DRAS MOT den färg­gla­da, li­te barns­li­ga in­red­ning­en. Myc­ket av det som finns i hu­set skul­le kun­na stå i Eb­bes rum och tvärtom.

– Pry­lar­na i Eb­bes rum skul­le i många fall li­ka gär­na kun­na fin­nas i nå­got av ”vux­en­rum­men”. Det får gär­na

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.