”Av min pap­pa lär­de jag mig att bå­de tyc­ka om och ta till­va­ra gam­la ting”

Leva & Bo - - Mitt Drömhem -

AN­NA OCH ED­DIE var på jakt ef­ter ett hem med gam­mal­dags käns­la och ka­rak­tär, men än­då med möj­lig­he­ten att sät­ta sin egen prä­gel på hu­set. Ef­ter barn­do­mens som­rar på lan­det hos mor- och far­för­äld­rar, ha­de de be­stämt sagt att de in­te skul­le bo lantligt. – Men som det kan gå, sä­ger An­na och skrat­tar. Ed­die tog med hen­ne till Rä­va­tof­ta gård, strax ut­an­för Mun­ka-Ljun­by i Skå­ne. Det blev kär­lek vid förs­ta ögon­kas­tet när de klev över trös­keln på det om­sorgs­fullt re­no­ve­ra­de te­gel­hu­set från 1834.

Fa­mil­jen som bott här ti­di­ga­re ha­de lagt ner he­la sin själ i att un­der 35 år re­no­ve­ra hu­set till ur­sprungs­skick, med hand­tryck­ta ta­pe­ter, må­le­ri­er i äggol­je­tem­pe­ra och fan­tas­tis­ka hant­verkssnic­ke­ri­er.

– Jag som ha­de tänkt mig ett hem som jag lång­samt själv skul­le sät­ta min prä­gel på, och in­te en gård på lan­det, var för­äls­kad i mot­sat­sen, sä­ger An­na.

Dess­utom fanns det gott om plats för pa­rets fö­re­tag på går­den, och mil­jön er­bjöd en stor träd­gård.

DET ÄR ETT stort an­svar att för­val­ta ett kul­tur­arv från ti­di­ga 1800-ta­let, men pa­ret har gjort hem­met till sitt all­de­les eg­na med hjälp av An­nas sli­pa­de öga för kom­bi­na­tio­nen av per­son­li­ga möb­ler, om­hul­dan­de tex­tili­er och ra­ra stil­le­ben.

– Jag är upp­vux­en i Po­len på 50- och 60-ta­let, och av min pap­pa lär­de jag mig att bå­de tyc­ka om och ta till­va­ra gam­la ting, be­rät­tar An­na.

Fa­mil­jen bod­de då i lä­gen­het, men An­na äls­ka­de att till­bringa tid ne­re i pap­pans verk­stad i käl­la­ren där han lär­de hen­ne att re­pa­re­ra, snick­ra och må­la. Ge­nom åren har An­na för­fi­nat si­na kun­ska­per, bå­de om gam­la sa­ker och re­no­ve­rings­tek­ni­ker, och nu­me­ra hål­ler hon kur­ser i mö­bel­må­le­ri på Rä­va­tof­ta.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.