”Jag fjäs­kar in­te för min träd­gård, jag luck­rar in­te, och jag vatt­nar ingen­ting”

Leva & Bo - - Min Drömträdgård -

Träd­gårds­in­tres­set har all­tid fun­nits där. Bå­de mam­ma och mor­mor ha­de träd­går­dar som de sköt­te. Ann-Lis har en tan­ke med det mesta hon gör. – Det ska va­ra mju­ka fär­ger och ögat ska vilsamt kun­na vand­ra från den ena plan­te­ring­en till den and­ra ut­an allt­för star­ka färg­kon­tras­ter. Helt ut­an kon­tras­ter blir det li­te trå­kigt men då kan man plan­te­ra blad­väx­ter med oli­ka for­mer. Det run­da ska mö­ta det vas­sa, det höga det lå­ga, det får in­te bli me­sigt.

ANN-LIS FAVORITVÄXT ÄR grön­lil­jan, en gra­cil växt med stjärn­li­ka blom­mor i vitt och li­me­grönt. Pi­o­ner är ock­så en fa­vo­rit som det finns många av i träd­går­den. Just nu står de med sväl­lan­de knop­par.

– En an­nan fa­vo­rit är fing­er­borgs­blom­man. Den själv­sår sig över­allt men in­te så myc­ket som jag egent­li­gen skul­le vil­ja att den gjor­de.

Den blå, höga iri­sen som finns på fle­ra håll i plan­te­ring­ar­na är en kvar­le­va från förr.

– Jag hit­ta­de en li­ten tu­va för länge se­dan, och gick och ryck­te bort li­te gräs för att hjäl­pa den på traven. Nu kal­lar jag den ”Går­dens iris”. Den väx­er på fle­ra stäl­len och det är ro­ligt att kun­na de­la den och ge bort till and­ra träd­gårds­vän­ner.

– Jag tes­tar väx­ter tre gång­er. Går det in­te så bryr jag mig in­te om dem mer, men det är lu­rigt, sä­ger Ann-Lis

– Jag fjäs­kar in­te för min träd­gård. Jag luck­rar in­te, mark­täc­ka­re får hål­la ogrä­set bor­ta och jag vatt­nar ingen­ting. Jag bru­kar läg­ga li­te häst­göd­sel i bot­ten på nya ra­bat­ter, sen får de kla­ra sig själ­va.

Nya pro­jekt på­går he­la ti­den. Mer sten ska läg­gas på gång­ar och mu­rar, ny mark ska er­öv­ras och bli plan­te­ring­ar. Det kanske ock­så ska bli li­te rin­nan­de vat­ten på plat­sen up­pe vid hu­set. Näs­ta pro­jekt är ett träd­gårds­land. – Jag ska ha någ­ra hum­le­stö­rar, hal­lon, ra­bar­ber och li­te grön­sa­ker. Fram­för allt ska det bli en vac­ker köks­träd­gård, sä­ger Ann-Lis.

TRÄD­GÅR­DEN ÄR MYC­KET spe­ci­ell för Ann-Lis. Hon kal­lar den för sin själ. Ar­be­tet med träd­går­den var den bäs­ta bo­ten när hon un­der en pe­ri­od var sjuk och ut­ar­be­tad. Det är först de se­nas­te åren som hon vi­sat sin träd­gård för ut­om­stå­en­de.

– Det kän­des som att ex­plo­a­te­ra mig själv, att läm­na ut sig. Jag trod­de in­te nå­gon skul­le tyc­ka den var så märk­lig. Men nu har jag vant mig och tyc­ker det är ro­ligt med all upp­skatt­ning, sä­ger hon.

Vit­blom­man­de gräslök, vi­ta tu­sen­skö­nor, brok­bla­dig hos­ta och en vit­klö­ver med spän­nan­de blad i ljust grönt och vitt. Vid ste­nen mörk­bla­dig rev­su­ga som mark­täc­ka­re.

STENSTIGAR

Var­je sten har Ann-Lis grävt upp ur mar­ken el­ler le­tat rätt på i ett sten­rö­se och hit­tat rätt plats åt. Ann-Lis har för­stärkt det ren­so­pa­de ber­get med mu­rar, gång­ar och byggt upp plan­te­rings­bäd­dar, där hon an­vänt den fi­na jord som fanns i skre­vor­na och i mel­lan­rum­men i ber­get.

4

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.