Ca­mil­la ­väl­kom­nar ju­len i ­Skå­ne­läng­an

Dju­pa föns­ter­ni­scher, mör­ka trägolv och syn­li­ga tak­bjäl­kar. Ca­mil­la och Per har to­tal­re­no­ve­rat den gam­la skå­ne­läng­an och gett den nytt liv med en in­red­ning som hål­ler över tid.

Leva & Bo - - Innehåll - Av AN­NA TRUELSEN Foto CARINA OLANDER

DIM­MAN LIG­GER TUNG och bäd­dar in går­den i Her­manstorp i ett mjukt täc­ke. Grus­vä­gen fram till går­den är fru­sen. Mar­ken täcks av ett tunt la­ger av kris­pig frost och pu­der­snö och från den gam­la skå­ne­läng­an ly­ser det varmt och väl­kom­nan­de.

Re­dan på långt håll ser man att här bor en fa­milj som äls­kar jul. Ter­ras­sen är om­bo­nat pyn­tad med får­skinn och le­van­de ljus, en ståt­lig gran ly­ser stäm­nings­fullt.

In­ne i hu­set är bra­san tänd, det dof­tar jul av glögg och pep­par­ka­kor. Det mör­ka trä­gol­vet och de grova trä­bal­kar­na ing­er en om­bo­nad käns­la, föns­ter­ni­scher­na är dju­pa och bil­dar en per­fekt yta att pyn­ta på. I fönst­ren häng­er ad­vents­stjär­nor, som ing­er en my­sig käns­la där lju­sen re­flek­te­ras fint i mö­tet med dags­lju­set och de put­sa­de föns­ter­val­ven.

MAT­SALS­BOR­DET ÄR UPP­DU­KAT till jull­unch. Det ru­sti­ka trä­bor­det blir en fin fond till julduk­ning­en med bordstablet­ter i mörkrött som har­mo­ni­se­rar med den ori­en­ta­lis­ka mat­tan på gol­vet un­der bor­det. Här kan man sit­ta och nju­ta av den go­da jul­ma­ten in­vid bra­sans var­ma sken, och sam­ti­digt ha en fan­tas­tisk ut­sikt ut över fäl­ten ge­nom de vack­ra spröj­sa­de föns­ter­dör­rar­na. Det är in­te ovan­ligt att man ser rå­djur be­ta och vild­ka­ni­ner skut­ta för­bi.

Till jul bru­kar även tom­ten kom­ma åkan­de på sin slä­de över åk­rar­na för att se­dan knac­ka på med lyk­tan i sin hand och frå­ga om det finns någ­ra snäl­la barn. En kär tra­di­tion som fa­mil­jen Bengts­son-We­re­li­us hål­ler hårt i.

Fa­mil­jen har hun­nit att bo i hu­set i tre år. När går­den

”Vi vil­le få fär­digt hu­set och slip­pa gå ut i stal­let för att vär­ma mat”

till slut blev de­ras ef­ter en hård bud­giv­ning så blev det myc­ket att stå i. Hu­set ha­de stått tomt i tret­tio år och det fanns var­ken vat­ten el­ler av­lopp in­dra­get.

Ca­mil­la och Per be­stäm­de att det skul­le få ta tid att re­no­ve­ra går­den och in­rät­ta­de sig i en pro­vi­so­risk lä­gen­het med mull­toa ute i det gam­la kostal­let. Där kom de att bo i 2,5 år in­nan hu­set var in­flytt­nings­klart.

PA­RET BÖR­JA­DE MED att ri­va ut in­nan­mä­tet ur hu­set i ja­nu­a­ri 2009. Per satt i en grä­va­re 14–15 tim­mar om da­gen i två må­na­der och gräv­de ur grun­den, för att bland an­nat få hög­re tak­höjd och kun­na läg­ga in vär­me i gol­ven. Ef­ter det stöd­gjöt de grun­den, knac­ka­de ner skor­ste­nar­na, gjor­de rent teg­let och mu­ra­de se­dan upp skor­ste­nar­na igen.

– Un­der ti­den vi re­no­ve­ra­de hu­set blev jag gra­vid. Det var förs­ta gång­en un­der he­la pro­ces­sen som vi kän­de oss stres­sa­de. Vi vil­le få fär­digt hu­set så vi skul­le slip­pa gå ut i stal­let för att vär­ma mat och ba­da en be­bis i en trång dusch­ka­bin. Vi läng­ta­de ef­ter var­ma golv, och ef­ter att slip­pa le­va i mör­ker ef­tersom prop­par­na gick jämt och stän­digt.

– När jag var i sjun­de må­na­den gick jag på mam­ma­le­dig­het och Per fick job­ba mer än hel­tid på gy­met som jag drev. Un­der den här pe­ri­o­den blev re­no­ve­ring­en för­se­nad då hans tid helt en­kelt in­te räck­te till. Vi tog in ex­tern snic­kar­hjälp sex da­gar i vec­kan un­der 7–8 må­na­der för att bli kla­ra. En kost­sam post, men nöd­vän­dig, sä­ger Ca­mil­la.

”Vi äls­kar verk­li­gen hu­set och är så nöj­da med det”

Det hann gå yt­ter­li­ga­re ett par må­na­der in­nan fa­mil­jen i mars 2011 kun­de flyt­ta in på bot­ten­vå­ning­en. Nel­ly ha­de då hun­nit bli sex må­na­der. Över­vå­ning­en var i stort sätt oi­so­le­rad. Fa­mil­jen sov med un­der­ställ för att in­te fry­sa, men det var i al­la fall bätt­re än i stal­let. Ett och ett halvt år se­na­re, till ny­år 2012, var över­vå­ning­en klar och fa­mil­jen fi­ra­de in det nya året med so­va i det ny­re­no­ve­ra­de sov­rum­met. De kun­de ock­så in­vi­ga bad­rum­met och hänga in klä­der­na i dres­singrum­met.

– VI ÄLS­KAR verk­li­gen vårt hus och är så nöj­da med det. Vi har lagt ner myc­ket jobb på att få det som det är i dag. Jul be­ty­der nå­got all­de­les sär­skilt för oss. 2012 fi­ra­de vi jul här för förs­ta gång­en. Det var en fan­tas­tiskt käns­la. Nu ha­de vi möj­lig­he­ten att rå om vår sto­ra kä­ra fa­milj som ta­git hand om oss ge­nom al­la år. Vi kun­de er­bju­da gott om plats, spra­kan­de bra­sor, stort mat­bord med plats för al­la, gäst­rum med eget bad­rum, 280 kvadrat­me­ter för sam­kväm och mys. Det var här­ligt.

– Det var ock­så oer­hört ro­ligt att kun­na julpyn­ta för förs­ta gång­en på fle­ra år. Jag in­såg att vi näs­tan in­te ha­de nå­got pynt alls och fick åka och hand­la mas­sa fi­na sa­ker, som se­dan dess är kä­ra fa­vo­ri­ter som kom­mer fram var­je år, sä­ger Ca­mil­la och ler.

1

2

3

4

5

6

9

10

11

12 AR­BETS­RUM

12 Ca­mil­las kon­tor är li­tet och char­migt. De dju­pa ­föns­ter­ni­scher­na ska­par en spän­nan­de käns­la. BAD­RUM

13 Till jul för­stärks jul­käns­lan i bad­rum­met med vin­rö­da hand­du­kar och mi­ni­gra­nar. STO­RA FÖNS­TER

14 Ca­mil­la och Pers sov­rum lig­ger i ena hör­net av över­vå­ning­en och har sto­ra vack­ra föns­ter med fan­tas­tisk ut­sikt över åk­rar­na.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.