”Jag fick ett ryck, åk­te och köp­te färg, rev ut al­la möb­ler och kloc­kan åt­ta på kväl­len var det klart”

Leva & Bo - - Hemma Hos Konstnären -

tän­ker att man kan öka det ge­nom att flyt­ta, och så hål­ler man på så. Och visst, det är dyrt att bo, så jag kan för­stå det till viss del, men å and­ra si­dan mås­te man ju än­då bo nå­gon­stans.

En an­nan an­led­ning till att många flyt­tar kan va­ra att man vill ska­pa nya pro­jekt ihop, tror Bir­git­te.

– Jag får det till­freds­ställt i al­la fall då jag änd­rar om he­la ti­den, och det be­hö­ver in­te va­ra så sto­ra sa­ker. Jag är in­te hel­ler den som tän­ker att det ska se ut så i tio år. Jag har av­dra­ma­ti­se­rat det där med re­no­ve­ring. Trött­nar jag på en färg så må­lar jag om igen, det är in­te svå­ra­re än så.

Bir­git­te be­rät­tar om i lör­dags, kloc­kan tre på ef­ter­mid­da­gen när de åt sen lunch, då be­stäm­de hon sig för att måla om he­la det sto­ra fin­rum­met vi sit­ter i. Grö­na väg­gar vil­le hon ha. Och så fick det bli.

– Jag fick ett ryck, åk­te och köp­te färg, rev ut al­la möb­ler och kloc­kan åt­ta på kväl­len var det klart. Då mi­na rum är väl­digt sto­ra och det är högt i tak med stuc­ka­tu­rer, och allt är i vitt, känns det som sa­lar, och jag vill att det ska kän­nas my­sigt. I mitt and­ra rum är det li­la och ett an­nat är oran­ge. När man sä­ger det lå­ter det väl­digt ga­let, men det fun­kar i den här vå­ning­en.

Hur of­ta mö­ble­rar du om?

– Jag vå­gar in­te sä­ga det ifall nå­gon psy­ko­log lä­ser det­ta, men det är gans­ka of­ta. De fles­ta möb­ler här in­ne har vand­rat runt på al­la stäl­len i lä­gen­he­ten.

När vi pra­tar vi­da­re kry­per det fram att Bir­git­te även mö­ble­ra­de om kväl­len in­nan. Kloc­kan halv el­va när hon skul­le gå och läg­ga sig.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.