Nytt kök i svart och vitt

Ka­ta­ri­na och Mattias tyck­te så myc­ket om sin nya hall att de val­de att flyt­ta kö­ket dit. På kö­pet fick fa­mil­jen en ny, här­lig mö­tes­plats i hu­set.

Leva & Bo - - Innehåll - Av AN­NA TRUELSEN Foto CA­RI­NA OLAN­DER

DET VAR BLAND an­nat det nyupp­täck­ta matintresset som fick Ka­ta­ri­na och Mattias att vil­ja byg­ga om sitt kök. Bå­da läng­ta­de ef­ter re­na, sto­ra ytor att kun­na ba­ka och la­ga mat på. Sam­ti­digt vil­le de ha bra plat­ser att sit­ta på, och där kom Ka­ta­ri­nas läng­tan om en köksö in.

– Dröm­men var ju helt klart att bar­nen skul­le kun­na sit­ta där och gö­ra läx­or­na sam­ti­digt som vi la­ga­de mat, sä­ger Ka­ta­ri­na.

Att hu­set skul­le be­hö­va byg­gas ut för att pas­sa fa­mil­jens be­hov viss­te pa­ret re­dan när det köp­te det för snart fem­ton år se­dan. Hu­set sak­na­de en stor och prak­tisk hall, och dot­tern Kaj­sa öns­ka­de sig ett eget rum med egen nyc­kel. Det blev start­skot­tet till att bör­ja ut­bygg­na­den och för­bätt­ring­en av hu­set.

– Först ha­de vi in­te tänkt att byg­ga ut så myc­ket. Men när vi väl stod där och skul­le gju­ta grun­den kän­de vi att vi li­ka gär­na kun­de gö­ra ut­bygg­na­den stör­re, mer som en ve­ran­da i stäl­let för ba­ra en hall. Då skul­le vi kun­na sit­ta där ock­så, be­rät­tar Ka­ta­ri­na.

Ovan­på ut­bygg­na­den bygg­des ett rum som blev Kaj­sas.

ÅREN GICK OCH fa­mil­jen njöt av sin nya hall. Näs­ta steg var att re­no­ve­ra kö­ket, som kän­des både mörkt och trångt. Tan­ken var att flyt­ta på bad­rum­met som låg bred­vid kö­ket för att få loss ett stort och här­ligt kök.

– Men en dag satt jag vid bra­san i var­dags­rum­met och la­de sista han­den på köks­rit­ning­en i Ike­as rit­nings­pro­gram. Jag skul­le ba­ra gå och mä­ta en grej. När jag pas­se­ra­de hal­len såg jag hur so­lens strå­lar lys­te in ge­nom fönst­ret – och kän­de att det var ju där vi skul­le ha kö­ket!

Ka­ta­ri­na job­ba­de på en rör­läg­gar­fir­ma och viss­te att de gick att flyt­ta vat­ten och av­lopp. Mattias var med på de nya pla­ner­na.

– Det en­da han ha­de som krav var att vi skul­le an­vän­da oss av hant­ver­ka­re och in­te gö­ra så myc­ket själ­va, sä­ger Ka­ta­ri­na.

Dessvär­re så blev det in­te så. Ett miss­för­stånd gjor­de att snic­ka­rens jobb med att flyt­ta yt­ter­dör­ren och fönst­ren drog ut på ti­den, så Mattias be­stäm­de sig än­då för att gö­ra det själv.

– En li­te små­ky­lig höst­kväll tog han fram mo­tor­så­gen för att så­ga upp väg­gen i det gam­la kö­ket där yt­ter­dör­ren skul­le sit­ta. Vi var helt klart tidsop­ti­mis­ter och trod­de vi skul­le hin­na slänga in dör­ren li­te snabbt in­nan vår bugg­kurs bör­ja­de. Sex tim­mar se­na­re, kal­la och tröt­ta, stäng­de vi dör­ren och som­na­de bums, nå­gon bugg­kurs blev det ju in­te den kväl­len, sä­ger Ka­ta­ri­na och skrat­tar.

OTU­REN FORT­SAT­TE. När fönst­ren skul­le in så vi­sa­de det sig att al­la föns­ter in­te var med i le­ve­ran­sen.

– Mattias ha­de ri­vit ut de gam­la, och där stod han med ga­pan­de hål i fa­sa­den. Det var in­te så kul, i det lä­get var vi rätt så tröt­ta. Men det var ba­ra att sät­ta in någ­ra pro­vi­so­ris­ka skivor. Det blev någ­ra kal­la vec­kor och vi el­da­de för fullt i ka­mi­nen för att hål­la vär­men.

Dess­utom blev det ock­så till slut Mattias som bi­la­de upp gol­vet för att sät­ta in golv­vär­me.

– Nu när kö­ket är klart har vi näs­tan glömt hur job­bigt allt har va­rit. Kö­ket blev så bra och man blir så glad när man kom­mer ner på mor­go­nen och star­tar kaf­fe­bryg­ga­ren och blic­kar ut ge­nom al­la föns­ter.

KÖ­KET BLEV DEN själv­kla­ra mö­tes­plat­sen i hu­set.

– Vi gil­lar att va­ra här och ton­å­ring­ar­na ”häng­er” här då vi la­gar mat. När vi har gäs­ter sit­ter de gär­na runt köksön och har svårt att flyt­ta sig här­i­från. Tänk att vår gam­la hall blev ett så bra kök, sä­ger Ka­ta­ri­na och Mattias.

1

2

3

5

7

6

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.