”Det är en så­dan ro att sit­ta på punsch­ve­ran­dan. Jag kan sit­ta där i tim­tal”

Leva & Bo - - Mitt Drömhem -

Hu­set är väl­be­sökt un­der som­mar­tid, då Ul­la-Britts barn och barn­barn gär­na kom­mer och bor på ön.

– Vi läng­tar al­la ut till Svar­tön och för­sö­ker va­ra här så myc­ket som möj­ligt. Det finns ett spe­ci­ellt lugn här. Det är orört, som om ti­den stått still. Vi tyc­ker att det är spän­nan­de att va­ra här, det finns all­tid nå­got nytt att upp­täc­ka, sä­ger Ul­la-Britt.

HU­SET LIG­GER UP­PE på en höjd med punsch­ve­ran­dor åt två håll. Från ve­ran­dor­na har man fan­tas­tisk ut­sikt över sjön. Fönst­rens höjd med­ver­kar till att grän­sen mel­lan in­ne och ute för­svin­ner. Trä­den och vatt­net blir som en tav­la där man kan se na­tu­rens väx­ling­ar från förs­ta par­kett.

– Det är en så­dan ro att sit­ta på punsch­ve­ran­dan. Jag kan sit­ta där i tim­tal och ba­ra tit­ta ut. Man blir lugn 0i he­la krop­pen av att sit­ta där, sä­ger Ul­la-Britt.

Ne­dan­för hu­set, all­de­les in­till vatt­net, lig­ger en pa­vil­jong. Här till­bring­a­de fa­mil­jen de förs­ta åren på ön. Det finns ett kök och ett stort all­rum, med här­lig ut­sikt över vatt­net. Är det li­te rått in­ne el­dar man i den vack­ra, nors­ka gjut­järn­ska­mi­nen.

HU­SET ÄR NÄST in­till ori­gi­nal­skick. Gla­sen i de mun­blåsta fönst­ren i punsch­ve­ran­dor­na glitt­rar i lju­set från so­len. Det finns helt klart en käns­la av förr i ti­den i hu­set, den rik­tigt sit­ter i väg­gar­na.

Hu­set bygg­des år 1885 av en post­mäs­ta­re som an­vän­de fas­tig­he­ten som jord­bruk. 1976 kom Ul­la-Britt i kon­takt med hu­set för förs­ta gång­en.

– Jag var ute på en båt­tur med min svå­ger. Jag såg hu­set på håll och bad ho­nom att kö­ra in­till bryg­gan.

6

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.