”För mig är det vik­tigt att in­te för­stö­ra orörd­he­ten som finns i hu­set”

Leva & Bo - - Mitt Drömhem -

Jag blev helt förälskad i hu­set. Jag frå­ga­de om jag fick kö­pa det, men det blev ald­rig nå­got av det he­la. Dels för att jag re­dan ha­de ett hus, dels för att pri­set in­te stäm­de över­ens med min bud­get. Sedan den da­gen ha­de jag ing­et an­nat hus för ögo­nen.

Hu­set sål­des till någ­ra and­ra, men 1995 gick det ut till för­sälj­ning igen.

– Mitt liv såg helt an­norlun­da ut då, och jag kän­de att nu är det min tur.

ÅREN IN­NAN UL­LA-BRITT köp­te hu­set ha­de det fått stå tomt och öde och bli­vit ett till­håll för ung­do­mar. Många av de gam­la ori­gi­nal­ru­tor­na var sön­der­slag­na, men tack och lov ha­de de in­te gett sig på nå­got an­nat i hu­set.

Kö­ket, som ha­de mo­der­ni­se­rats nå­gon gång un­der årens lopp, revs ut och väg­gar­na kläd­des med pärl­spont. Även en ka­min av helt fel år­gång släng­des ut.

– För mig är det vik­tigt att in­te för­stö­ra orörd­he­ten som finns i hu­set. Där­för har kö­kets ut­form­ning fått ta tid, sä­ger Ul­la-Britt.

IN­TILL KÖ­KET LIG­GER rum­men i fil. De an­vänds som var­dags­rum och mat­sal. Rum­men är mö­ble­ra­de med gam­la, vack­ra och ge­dig­na möb­ler.

– Sedan jag var barn har jag äls­kat gam­la möb­ler. Jag har all­tid haft ett stort be­hov av att vår­da och vi­sa om­sorg. Al­la sa­ker jag har bär på en histo­ria, sä­ger Ul­la-Britt.

På över­vå­ning­en finns sov­rum­men. Al­la rum pryds av en vac­ker ka­kel­ugn, men ty­värr är det ba­ra ett få­tal som går att el­da i. Sov­rum­men har fått en lät­ta­re re­no­ve­ring med nya ta­pe­ter i tidsen­lig stil. Inga snic­ke­ri­er är må­la­de, allt för att be­va­ra hu­sets ur­sprungs­skick.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.