RO­BIN eROMA

”JAG SKUL­LE LJUGA OM JAG SADE ATT JAG IN­TE TÄNK­TE PÅ DET HÄR UN­DER VM”

Ligabibeln - - Premier League - Text: Si­mon Nor­berg Fo­to: Ro­bin Lo­rentz-Al­lard

ROM. För åt­ta år se­dan spe­la­de en stu­kad Ro­bin Ol­sen fotboll i di­vi­sion 5.

När han den 24 ju­li 2018 pre­sen­te­ra­des som AS Ro­ma­spe­la­re fick mål­vak­ten till slut sin dröm­flytt.

För Sport­bla­det be­rät­tar han om den långa vä­gen, det klo­ka kar­riär­va­let och om flyttryk­te­na som blos­sa­de upp mitt un­der världs­mäs­ter­ska­pet. – Man för­sök­te kopp­la bort det, men det sit­ter i bak­hu­vu­det. Jag skul­le ljuga om jag sa att jag in­te tänk­te på det alls, sä­ger han.

Io ci so­no.” ”Jag är här.”

När Ro­bin Ol­sen, iförd vit skjor­ta och blå byx­or, lan­da­de på Ci­am­pi­nos flyg­plats i Rom på mån­da­gen den 23 ju­ni fick han di­rekt en hals­duk över ax­lar­na när han mot­togs av ett 30-tal fans, för att se­dan po­se­ra på bild till­sam­mans med si­na bli­van­de sup­port­rar.

– Det är ba­ra att hål­la tum­mar­na och hop­pas allt går ige­nom. När jag lan­da­de här viss­te jag att jag skul­le gå ige­nom lä­kar­un­der­sök­ning­en. Det är in­te of­ta det skett att nå­gon in­te kla­rat den. Det har hänt, men i mitt hu­vud var jag re­dan klar, sä­ger den svens­ka mål­vak­ten på frå­gan om man är rädd att af­fä­ren kan spric­ka.

Da­gen ef­ter skrev en lät­tad och glad Ro­bin Ol­sen på ett femårs­kon­trakt med AS Ro­ma som den dy­ras­te svens­ka mål­vak­ten ge­nom histo­ri­en.

I en af­fär som kan bli värd upp till cir­ka 120 mil­jo­ner kro­nor från FC Kö­pen­hamn blir 28-åring­en ock­så den fjär­de dy­ras­te svens­ka över­gång­en nå­gon­sin.

– Det är kul att skri­va histo­ria. Jag kän­ner en enorm stolt­het. Sum­mor­na har ba­ra stuc­kit i väg – det är klart det är jät­te­myc­ket peng­ar. 2010 ha­de jag ald­rig kun­nat fö­re­stäl­la mig att gå till en klubb för 120 mil­jo­ner kro­nor. Det gör mig än stol­ta­re, med tan­ke på vä­gen jag haft hit­tills, be­rät­tar han.

Re­san tog en lång, lång tid

Ja, re­san Ro­bin Ol­sen pra­tar om kun­de ha t­agit slut 2008. Då, som 18-åring, ha­deOl­sen fått pro­blem med me­nis­ken när han ­spe­la­de för di­vi­sion 1-klub­ben LB07 hem­ma i Mal­mö.

Ol­sen har ti­di­ga­re be­rät­tat om att han var be­svi­ken på re­hab­hjäl­pen av klub­ben, som hel­ler in­te vil­le släp­pa ho­nom. 2009 spo­li­e­ra­des helt ef­ter två bak­slag på knä­et. Näs­tan ett helt år gick ut­an att mål­vak­ten spe­la­de fotboll.

Som 20-åring bör­ja­de han om i di­vi­sion 5 med Bun­ke­flo FF. Två år se­na­re spe­la­de Ol­sen i Mal­mö FF. Men det dröj­de fak­tiskt till 2014 in­nan han

blev förste­mål­vakt se­dan Johan Dah­lin ­läm­nat för Tur­ki­et.

– När jag kom till Mal­mö kän­des det som att jag kun­de dröm­ma mer. Men jag kom som tred­je­mål­vakt. Sak­ta men sä­kert har man ­kun­nat dröm­ma mer och mer. När jag var li­ten drömde jag om att spe­la i al­la stor­klub­bar. Men åren gick och med de ska­dor jag ha­de kun­de man i­nte dröm­ma om det på det sät­tet.

Agen­ten Has­san –”The Man”

Un­der sam­ta­let med Ro­bin Ol­sen pe­kar han ut sin agent, Ha­san Ce­tin­kaya, som den ­störs­ta or­sa­ken till att den 198 cen­ti­me­ter res­li­ge mål­vak­ten till hös­ten spe­lar fotboll i den ita­li­ens­ka hu­vud­sta­den. Mal­mö FF blev Gre­kland och PAOK Thes­sa­lo­niki, FC Kö­pen­hamn blev Ita­li­en och AS Ro­ma.

– Sen jag träf­fa­de den man­nen (Ha­san Ce­tin­kaya), har de lagt upp min kar­riär­plan he­la ti­den. Som spe­la­re är det kanske svå­ra­re att se vil­ken väg som är den bäs­ta för mig. Flyt­ten till Kö­pen­hamn har hjälpt mig myc­ket och det har jag m­yc­ket att tac­ka dem för. Ef­ter en tuff av­slut­ning i Gre­kland blev det bra. Vi viss­te al­la vad Kö­pen­hamn var för klubb och vad de kun­de gö­ra. Som jag sa när jag kom dit, det kän­des som att va­ra hem­ma. Jag har dansk fa­milj och var väl­digt myc­ket i Kö­pen­hamn som ung, så det var som att kom­ma hem. Jag för­stod språ­ket re­dan från bör­jan och det un­der­lät­tar för­stås jät­te­myc­ket.

”NÄR JAG VAR LI­TEN SÅ DRÖMDE JAG OM ATT SPE­LA I AL­LA STOR­KLUB­BAR, MEN ÅREN

GICK”

Den 25 maj – ba­ra vec­kor in­nan VM i Ryss­land – blev Ro­bin Ol­sen och hans sam­bo Mia Lind­gren för­äld­rar för and­ra gång­en när sto­ra­sys­ter Ali­cia fick en lil­le­bror.

Någ­ra da­gar se­na­re åk­te Ol­sen iväg på för­läg­ret i Båstad och se­na­re stod han för ett näst in­till prick­fritt mäs­ter­skap när Blå­gult skräll­de sig h­ela vä­gen till en kvarts­fi­nal i Sa­ma­ra.

Ryk­ten re­dan un­der VM

Men re­dan un­der VM bör­ja­de ryk­ten cir­ku­le­ra om att bå­de Bar­ce­lo­na och Ro­ma var in­tres­se­ra­de av hans tjäns­ter.

– Man för­sök­te kopp­la bort det, men det sit­ter i bak­hu­vu­det. Jag skul­le ljuga om jag sa att jag in­te tänk­te på det alls. Men sen när man är på ett VM, som är det störs­ta man kan upp­le­va, är det lät­ta­re att ha f­okus på det. Det var sa­ker att gö­ra he­la ­ti­den. Först trä­na­de vi, se­dan var man med grab­bar­na, se­dan var det mö­te och se­dan var man med grab­bar­na igen. Men jag tänk­te på vad som kun­de hän­da ef­ter VM, sam­ti­digt var det där jag skul­le vi­sa upp mig. Ha­de du sut­tit här i dag ut­an det mäs­ter­ska­pet du gjor­de? – Det ha­de va­rit be­tyd­ligt svå­ra­re. Det är klart att det har hjälpt. Men jag ha­de en bra­ käns­la ­in­för VM. Ef­ter nyc­kel­bens­ska­dan fick jag en match med FCK, kom med starkt själv­för­tro­en­de och i stark fy­sisk form. De två ­trä­nings­mat­cher­na (Dan­mark och Pe­ru) gav mig kvit­to på att det in­te var nå­got pro­blem ­läng­re. Det var ba­ra att gå ut och nju­ta un­der VM. Kan du sät­ta ord på di­na två se­nas­te ­må­na­der, med allt som hänt? – Det har va­rit myc­ket, men att bli pap­pa är det störs­ta som finns och jag blev det pre­cis in­nan vi skul­le sam­las med lands­la­get. Det var många tan­kar där på läg­ret vi var i Båstad när jag fick läm­na de hem­ma. Sam­ti­digt viss­te jag vad som vän­ta­de mig i VM. Det har va­rit så myc­ket ener­gi i krop­pen sista må­na­der­na, va­rit så myc­ket att se fram emot. Sen blev det b­ara bätt­re och bätt­re när vi gick vi­da­re fram till kvarts­fi­na­len där det tog stopp. Ef­teråt var det tufft. En enorm besvikelse, man var ledsen och arg. Men ef­ter någ­ra da­gar kun­de man se till­ba­ka på det vi gjort och var otro­ligt och stolt. Jag viss­te att nå­got skul­le hän­da med fram­ti­den, och jag fick någ­ra da­gar le­digt in­nan det här kom upp. Det har va­rit två grym­ma, grym­ma m­åna­der.

”EF­TER VM VAR DET TUFFT.

EN ENORM BESVIKELSE, MAN VAR LEDSEN OCH ARG.”

Fo­to: IBL

Ro­bin Ol­sen vi­sa­de upp Ro­ma­hals­du­ken när han pre­sen­te­ra­des av klub­ben. Det är ba­ra fy­ra år se­dan Ro­bin Ol­sen eta­ble­ra­de sig som förstamål­vakt i Mal­mö FF. Rädd­ning för rädd­ning har han se­dan ta­git sig vi­da­re i kar­riä­ren till att nu vak­ta må­let för världs­klub­ben Ro­ma.

Fo­to: IBL

Ef­ter ett starkt VM var Ro­bin länge ryk­te­nas man. En av klub­bar­na som sa­des suk­ta ef­ter hans un­der­skrift var Bar­ce­lo­na. Sam­ma klubb som Ro­bin se­dan möt­te i sin de­but­match för Ro­ma.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.