Pig­net­to

Känt för: vi­ner och cock­tails

Lonely Planet: De bästa stadsresorna 2018 - - STADSRESOR ROM -

När ett par kli­ver in på vin­ba­ren Il Ti­a­so (il­ti­a­so.com) och sät­ter sig på en av ba­rens kud­dar av zebra­skinn möts de först av ett en­kelt sam­tal. En av ägar­na och som­me­li­ern Andrea Fran­ci­ot­ti tror in­te på me­ny­er. Han fö­re­drar att pra­ta med kun­der­na för att av­gö­ra de­ras pre­fe­ren­ser, för att se­dan väl­ja en pas­san­de flas­ka från vin­ba­rens an­ti­ka trä­hyl­lor. De fles­ta vi­ner kom­mer från pro­du­cen­ter som han kän­ner per­son­li­gen. ”Män­ni­skor kom­mer in­te hit för att bli ful­la”, sä­ger Fran­ci­ot­ti me­dan han häl­ler upp ett glas vin. ”De kom­mer hit ef­tersom det är äk­ta. Det finns en rik­tig histo­ria här, in­te ba­ra tren­dig in­red­ning.”

Pig­ne­to har gott om histo­ria, men in­te ba­ra upp­lyf­tan­de så­dan. Fram till ny­li­gen var om­rå­det, som lig­ger cir­ka tre kilo­me­ter syd­ost om Ter­mi­ni-sta­tio­nen, en till­flyktsort för dro­ger, gäng och pro­sti­tu­tion. Det finns fort­fa­ran­de spår av det för­flut­na i om­rå­dets slit­na bygg­na­der och märk­ba­ra po­lisnär­va­ro.

Mas­si­mo In­no­cen­ti tog över Nec­ci dal 1924 (nec­ci1924.com), en re­stau­rang som blev känd ge­nom att va­ra med i en film av Pi­er Pa­o­lo Pa­soli­ni från 1961.

Un­der In­no­cen­tis re­gi blev Nec­ci kär­nan i Pig­ne­tos lug­na­re de­lar, som be­står av en bland­ning mel­lan lå­ga bu­tiks­fa­sa­der och ar­ki­tek­to­nis­ka eklek­tis­ka vil­lor ös­ter om tåg­spå­ren. Re­stau­rang­en har öp­pet från fru­kost till sent på kväl­len. Dess lju­sa rum och lum­mi­ga träd­gård loc­kar till sig en bred kundska­ra – från äld­re män som dric­ker sin es­pres­so på mor­go­nen med en ci­ga­rett och dags­tid­ning­en och konst­stu­den­ter ku­ra­de över si­na böc­ker och smör­gå­sar, till par på mid­dags­dejt som stop­par i sig svart bröd (ba­ga­ren till­sät­ter kol) och tall­ri­kar med gnoc­chet­ti med kål­rot­spesto.

”Jag flyt­ta­de hit 2000”, sä­ger In­no­cen­ti. ”Jag var uttrå­kad av grann­ska­pet som jag bod­de i, det be­stod ba­ra av ban­ker, da­mer i päls och dum­ma hun­dar. Pig­ne­to var ny mark och jag kän­de mig som en pi­on­jär.”

På and­ra si­dan järn­vägs­spå­ren kretsar Pig­ne­tos and­ra del kring Via de Pig­ne­to, en liv­lig gång­väg kan­tad av ba­rer, re­stau­rang­er och en fe­mi­nis­tisk bok­han­del, Tu­ba (cy­ber­tu­ba.org), som ock­så säl­jer sex­lek­sa­ker. Till­sam­mans har de bi­dra­git till att byg­ga upp det­ta et­niskt mång­fal­di­ga kvar­ters ryk­te som ett stäl­le med spän­nan­de natt­liv, ut­an att ska­pa en käns­la av ett ty­piskt me­del­klass­om­rå­de. Pi­er Lui­gi de An­ge­lis, bar­ten­der på Vi­ve­ri (Via Pig­ne­to 91), tar en pa­us mel­lan att hjäl­pa kväl­lens dj kom­ma i ord­ning i hör­net och att till­sät­ta en sista klick Ta­ba­sco till en soc­ker­kan­tad gin­cock­tail. Han re­flek­te­rar över sin om­giv­ning. ”Lik­som var­je stäl­le i Rom för­änd­ras Pig­ne­to, men det är fort­fa­ran­de ett ge­nu­int om­rå­de, som tur är.”

Det kanske in­te va­rar för evigt, men just nu har Pig­ne­to hit­tat rätt ba­lans.

Li­sa Abend bor i Kö­pen­hamn. Hon är bok­för­fat­ta­re och skri­ver of­ta för The New York Ti­mes och TIME.

Me­durs ovan­i­från: Bot­ton­ci­no-fral­lor på Nec­ci dal 1924; ut­si­dan av vin­ba­ren Il Ti­a­so, kom­plett med af­fi­scher; ba­rens my­si­ga in­te­ri­ör; ute­ser­ve­ring­en på Tu­ba café i Pig­net­to.

Pi­er Lui­gi de An­ge­lis gör en cock­tail på ba­ren Vi­ve­ri i Pig­ne­to.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.