När vin­pas­sio­nen blir ett yr­ke

In­tres­set för att bli som­me­li­er ökar stort i Sve­ri­ge. Maya Samu­els­son är en av de in­spi­ra­tö­rer som loc­kar vi­näls­ka­re och ny­fik­na livsnju­ta­re att lä­ra sig mer.

Mat & Vin - - Maya Samuelsson - AV SA­RA DJERF

Be­rät­ta om din re­la­tion till vin?

– Vin för mig är så myc­ket, bå­de ett jobb och en hob­by. Men även en livs­stil. Att tän­ka på vin som ett sätt att för­hö­ja en matupp­le­vel­se, el­ler ba­ra som i ett glas för sig själv, för att för­med­la en njut­ning istäl­let för som ett be­rus­nings­me­del. Vin har fun­nits med i mitt liv se­dan barns­ben. Jag var med pap­pa i en vin­gård förs­ta gång­en som ba­ra sex må­na­der gam­mal, och som 1,5-åring var jag med om min förs­ta skörd. Dock var jag nog in­te så myc­ket till hjälp ut­an åt mest upp dru­vor­na. Som 18-åring ut­bil­da­de jag mig på vår sko­la till som­me­li­er.

När be­stäm­de du dig för att gå i di­na för­äld­rars fot­spår?

– Jag har nog all­tid va­rit in­tres­se­rad av att ta över­vår t fa­mil­je­fö­re­tag, Vinkäl­lans o mm e lie rut­bild­ning. Jag började som 16- åring att hjäl­pa till med enkla­re upp­gif­ter som att ko­pi­e­ra pär­mar och dy­likt. Men hel­tid och hund­ra pro­cent de­di­ke­rad i fö­re­ta­get har jag va­rit i cir­ka sex år nu.

Fanns det nå­gon­sin en lust att gö­ra re­volt?

– Man skul­le kun­na sä­ga att jag ha­de en mi­ni­re­volt som 18-åring då jag ock­så ut­bil­da­de mig till bar­ten­der, vil­ket jag se­dan job­ba­de med i åt­ta år. Så istäl­let för vin var det sprit som gäll­de. Det var nog så nä­ra jag kom en re­volt.

Var­för täv­lar du i som­mel­le­rie?

– Av tre an­led­ning­ar: för att he­la ti­den tvinga mig själv att lä­ra mig mer och ut­veck­las bå­de vin­mäs­sigt och på ett per­son­ligt plan, för att kun­na in­spi­re­ra och coacha vå­ra ele­ver som vill bör­ja täv­la och för att jag är en täv­lings­män­ni­ska ut i fing­er­spet­sar­na och äls­kar att täv­la i typ allt.

Vem är din störs­ta fö­re­bild?

– Min pap­pa Dick Samu­els­son. Han har lärt mig näs­tan allt jag kan. Hur myc­ket jag än plug­gar kom­mer jag in­te i när­he­ten av hans kun­skap. Om jag kör fast i nå­got krång­ligt som jag in­te för­står kan jag all­tid frå­ga ho­nom, och han kan då på ett en­kelt sätt för­kla­ra hur det lig­ger till. Han kal­las hos oss på fö­re­ta­get för ”Fa­cit”. Men det fi­nas­te av allt, och an­led­ning-

en till att han är min fö­re­bild, är att han trots sin kun­skap är en av de mest öd­mju­ka per­so­ner jag kän­ner. Det är ty­värr in­te all­tid jät­te­van­ligt i den här bran­schen.

Vad dröm­mer du om?

– Att vi nå­gon gång i fram­ti­den kan ha ett sam­häl­le där Sys­tem­bo­la­get finns kvar som en al­ter­na­tiv bu­tik men att mark­na­den är öp­pen för mind­re pro­du­cen­ter att ha en stör­re chans att kun­na eta­ble­ra sig. Fram­för allt för att hjäl­pa vå­ra små svens­ka lo­ka­la pro­du­cen­ter, som mi­kro­bryg­ge­ri­er och vin­går­dar, som idag får käm­pa så hårt för att kun­na över­le­va.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.