ANDRUMMET ÄR HÄR – NU MÅS­TE FLYKTINGFAMILJER FÅ ÅTERFÖRENAS A

Metro Sweden (Stockholm) - - Kolumn -

lla vet att den närms­ta fa­mil­jen kan vara en nöd­vän­dig fic­ka i li­vet av to­tal trygg­het och viss­het. Nå­got al­la barn och al­la för­äld­rar bor­de ha rätt till. Kan man tyc­ka. Men så ser det in­te ut i Sve­ri­ge i dag. In­te för al­la. In­te för skydds­be­hö­van­de ef­ter som­ma­rens riks­dags­be­slut om skärpt för­sörj­nings­krav för an­hö­ri­gin­vand­ring, och slo­pad rätt till fa­mil­jeå­ter­för­e­ning. Två för­änd­ring­ar som in­ne­bär att den som fått up­pe­hålls­till­stånd i många fall hind­ras från att återförenas med sin fa­milj här. Si­na eg­na barn, si­na eg­na för­äld­rar. Sin ma­ke eller ma­ka. Si­na sys­kon. Det är li­ka bra att sä­ga det rakt ut: För­änd­ring­ar­na in­ne­bär ett våld på rät­ten till att vara med sin fa­milj. Och det drab­bar män­ni­skor som du och jag. Van­li­ga män­ni­skor som lev­de si­na van­li­ga liv till det ofatt­ba­ra drab­ba­de dem. Hös­ten 2015 in­ne­bar kraf­ti­ga an­sträng­ning­ar på det svens­ka flyk­ting­mot­ta­gan­det. Man kan di­vi­de­ra om vil­ka åt­gär­der som var nöd­vän­di­ga och av vil­ket skäl de var nöd­vän­di­ga. Man kan ha rim­li­ga ar­gu­ment som pe­kar mot oli­ka slut­sat­ser. Men jag kan in­te se nå­got skäl som är bra nog för att in­te lå­ta fa­mil­jer återförenas i Sve­ri­ge. Det här rör allt­så män­ni­skor som be­vi­sat att de är i be­hov av skydd på grund av krig eller an­nan för­föl­jel­se. Det är in­te hös­ten 2015 läng­re. Den svens­ka flyk­ting- in­vand­ring­en har mins­kat ra­di­kalt. Det som un­der 2015 var 162 877 asyl­sö­kan­de, kom­mer in­te ens att vara 29 000 un­der 2016. Andrummet är här, och nu mås­te vi frå­ga oss vad det ska an­vän­das till. En förs­ta frå­ga bör vara på vil­ket sätt fa­mil­je­med­lem­mar till skydds­be­hö­van­de kan få kom­ma till Sve­ri­ge trots allt. Men i stäl­let för en så­dan dis­kus­sion tycks det som skul­le vara en till­fäl­lig and­hämt­ning sna­ra­re ha bli­vit en po­li­tisk helom­vänd­ning.

En helom­vänd­ning som skett mot en fond av ohygg­li­ga hän­del­ser i Eu­ro­pas ab­so­lu­ta när­om­rå­de. Hän­del­ser som drev män­ni­skor på flykt. Vis­sa splitt­ra­des ofri­vil­ligt, i and­ra fall åk­te nå­gon fö­re. I näs­tan he­la Eu­ro­pa fanns ju rätt till åter­för­e­ning ef­ter be­vil­jat up­pe­hålls­till­stånd. Men se­dan, plöts­ligt en dag, drog Sve­ri­ge in den möj­lig­he­ten, även för de som sök­te asyl långt in­nan änd­ring­en avi­se­ra­des. Des­sa män­ni­skor är nu fast här, ut­an sin fa­milj, och ut­an an­nat land att återförenas i. Tur­ki­et och Li­ba­non med fle­ra ga­ran­te­rar in­te skydd, and­ra län­der i när­om­rå­det be­vil­jar in­te vi­sum, och öv­ri­ga EU har ing­et an­svar för den som fått up­pe­hålls­till­stånd i Sve­ri­ge. Hem­lan­det går för­stås in­te. Fa­mil­jer­na är splitt­ra­de på obe­stämd fram­tid och det är den svens­ka riks­da­gen som be­stämt att det ska vara så.

Sam­ma riks­dag mås­te nu be­slu­ta om en åter­gång till de ti­di­ga­re reg­ler­na. Vis­sa saker gör man helt en­kelt in­te mot män­ni­skor.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.