»Vi krä­ver mer av vår­den än att mam­ma och barn över­le­ver«

Metro Sweden (Stockholm) - - Sidan 1 - AGNES ARPI Jour­na­list

m man skri­ver och pra­tar myc­ket om väl­färds­frå­gor och be­ly­ser de bris­ter som finns, bå­de ge­nom män­ni­skors er­fa­ren­he­ter och of­fi­ci­ell sta­tistik, stö­ter man gans­ka snabbt på en viss typ av per­son. Per­so­nen som väg­rar tro att det är sant hur till­för­lit­li­ga käl­lor man än anger. ”Sve­ri­ge har fak­tiskt värl­dens bäs­ta sjuk­vård”, kan det lå­ta när nå­gon be­rät­tar om vård­mis­sar el­ler vi­sar kras­sa fak­ta om in­hu­ma­na kö­ti­der. ”I Sve­ri­ge är ing­en fat­tig”, när nå­gon be­rät­tar om att fal­la mel­lan sto­lar och in­te ha peng­ar till mat. ”Är du sjuk på rik­tigt får du sjuk­pen­ning”, när män­ni­skor kas­tas ut ur sy­ste­men, trots sjuk­dom. Och så vi­da­re. Det cen­tra­la är att tron på Sve­ri­ges för­träff­lig­het och över­läg­sen­het är så stark att man hell­re miss­tänk­lig­gör den som vitt­nar om svå­rig­he­ter än lyss­nar och ny­an­se­rar sin bild. Fe­len läggs hos den som be­rät­tar: Så il­la kan det in­te va­ra, du över­dri­ver, det är ba­ra gnäll, vi har det så bra. En be­kväm stånd­punkt att ha tills den dag man själv upp­täc­ker re­vor­na den hår­da vä­gen. Se­nast ut att tyc­ka att Sve­ri­ge är bäst är Eskilstu­naKu­ri­rens le­dar­skri­bent Su­san­ne Ny­ström, som skri­ver (6/9) att me­di­e­rap­por­te­ring­en om BB-pro­ble­men, som drab­bar bå­de per­so­nal och pa­ti­en­ter, är över­dri­ven. ”Det värs­ta som kan hän­da är att in­te kom­ma hem med en frisk be­bis. Och på den punk­ten är svensk för­loss­nings­vård i världs­klass”, skri­ver hon. Det är ett mått som in­te tar hän­syn till trau­ma, stress el­ler kom­pli­ka­tio­ner. Att kvin­nor dör i barn­säng är ovan­ligt. Bar­nen över­le­ver of­tast för­loss­ning­en.

Men Sve­ri­ge är ett land som gör an­språk på myc­ket mer än så. Vi gör an­språk på trygg vård, på att ska­dor ska und­vi­kas, på att kvin­nor ska få fö­da på sjuk­hus och in­te i bi­lar och i Sve­ri­ge i stäl­let för att skep­pas till Fin­land. Vi gör an­språk på att sjuk­vårds­per­so­nal ska ha rim­li­ga ar­bets­vill­kor, med tid för kis­spa­u­ser och mål­ti­der.

Om vi har des­sa an­språk på att spe­la i topp­li­gan du­ger det helt en­kelt in­te att sä­ga vår­den är i världs­klass ba­se­rat på att bar­nen kla­rar sig. Ny­an­ser är vik­ti­ga, man ska in­te må­la fan på väg­gen, men hur många be­rät­tel­ser krävs in­nan de bil­dar ett möns­ter?

Tack. Hans Al­fred­son är död. Tack för allt, spe­ci­ellt släkt­sa­gan ”Ti­den är ingen­ting” från 1981.

Sant. Boken ”Fat­tig­fäl­lan” av Char­lot­ta von Zweig­bergk. En sann be­rät­tel­se om en van­lig män­ni­ska ut­an so­ci­a­la pro­blem som blir sjuk, ra­sar ige­nom al­la skydds­nät och bör­jar sväl­ta. I Sve­ri­ge, i nu­tid.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.