Ny ut­ställ­ning på Oden­plan

Se­dan 1996 har SL vi­sat verk av nyutex­a­mi­ne­ra­de konst­nä­rer i konst­mon­tern på Oden­plans platt­form. Nu har den 84:e ut­ställ­ning­en öpp­nat med ke­ra­mis­ka skulp­tu­rer av Li­sa Wal­lert.

Metro Sweden (Stockholm) - - Tidsfördriv - MARIE AN­DERS­SON

LI­SA WAL­LERT TOG SIN

mas­terex­a­men i glas och ke­ra­mik på Konst­fack i Stock­holm vå­ren 2016. Se­dan dess ar­be­tar hon i en egen atel­jé i Gustavs­berg och är ak­tu­ell med deltagande i Hert­ha Bengts­sons sti­pen­di­a­tut­ställ­ning i Hö­ganäs konst­hall samt vand­rings­ut­ställ­ning­en Ung Svensk Form. I Oden­plan­mon­tern vi­sar hon fram till den 2 de­cem­ber de­lar av sin ex­a­mens­ut­ställ­ning på Konst­fack i kom­bi­na­tion med helt nya verk, gjor­da spe­ci­ellt för den här ut­ställ­ning­en.

– Jag tit­tar på na­tur­pro­gram var­je kväll och är all­ra mest fa­sci­ne­rad av grot­tor, kanske för att jag of­ta in­spi­re­ras av så­dant som ock­så skräm­mer mig, be­rät­tar Li­sa Wal­lert. De ke­ra­mis­ka skulp­tu­rer­na som jag vi­sar i ut­ställ­ning­en Me­ta­morp­ho­sis kan man kanske as­so­ci­e­ra till stalak­ti­ter och sta­lag­mi­ter – de häng­er ner från ta­ket och liksom väx­er upp från gol­vet i mon­tern, fort­sät­ter hon.

Att skulp­te­ra en av de sto­ra ko­kong­er­na som vi­sas i ut­ställ­ning­en tar om­kring en må­nad. Den görs i tre de­lar för att få plats i ug­nen och sätts se­dan ihop till en stor skulp­tur. Ef­ter brän­ning­en ska skulp­tu­ren tor­ka i yt­ter­li­ga­re cir­ka en må­nad. Först där­ef­ter vet man hur re­sul­ta­tet blir. Den långa ar­bets­pro­ces­sen gör att Li­sa Wal­lert of­ta ar­be­tar i se­ri­er med si­na skulp­tu­rer, vil­ket de tre häng­an­de ko­kong­er­na i mon­tern är ett bra ex­em­pel på. De på­min­ner om varand­ra men skil­jer sig än­då tyd­ligt åt.

Li­sa Wal­lert ar­be­tar med en spe­ci­ell svart sten­gods­le­ra som hon for­mar och re­duk­tions­brän­ner. Den spe­ci­el­la brän­nings­pro­ces­sen in­ne­bär att man re­du­ce­rar bort sy­ret, vil­ket gör att me­tal­lox­i­der­na i le­ran kom­mer fram. Det ger hen­nes skulp­tu­rer en spe­ci­ell me­tal­lisk blå­svart yta, som kan fö­ra tan­kar­na till en slags rust­ning. Me­to­den in­ne­bär ock­så att hon kan va­ra med och ak­tivt sty­ra vad som hän­der un­der brän­ning­en.

– Det fy­sis­ka ar­be­tet är en vik­tig del i min ar­bets­pro­cess, för­kla­rar Li­sa Wal­lert. Jag skis­sar in­te och gör in­te hel­ler någ­ra små mo­del­ler. Ef­tersom jag har svårt att fö­re­stäl­la mig nå­got in­nan jag har sett det be­hö­ver jag ar­be­ta med hän­der­na och få fram for­men rent fy­siskt. Jag gju­ter där­för ald­rig for­mer ut­an skulp­te­rar fram dem i le­ran.

Li­sa Wal­lert ar­be­tar in­te hel­ler med gla­sy­rer, vil­ket är gans­ka ovan­ligt för en ke­ra­mi­ker.

– Jag för­sö­ker ar­be­ta med struk­tu­rer­na i ma­te­ri­a­let istäl­let ge­nom att be­ar­be­ta le­ran på oli­ka sätt. Istäl­let för att an­vän­da gla­sy­rer vill jag lå­ta den vack­ra svart­blå le­ran få kom­ma fram.

HEN­NES VERK ÄR OCK­SÅ

ovan­ligt sto­ra och ut­strå­lar bå­de kraft­full­het och bräck­lig­het. Den brän­da le­ran är hård men sam­ti­digt skör och det är just det mot­sats­för­hål­lan­det som Li­sa Wal­lert in­tres­se­rar sig för i sitt konst­när­skap.

– Jag kom­bi­ne­rar sta­tiskt med or­ga­niskt, till­dra­gan­de med mot­bju­dan­de, vac­kert med skräm­man­de i mi­na skulp­tu­rer. För­hopp­nings­vis väc­ker det bå­de tan­kar och käns­lor hos be­trak­ta­ren, av­slu­tar hon.

Li­sa Wal­lert gör konst av svart­blå le­ra och stäl­ler ut si­na verk i konst­mon­tern på Oden­plans platt­form.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.