Und­vik miss­för­stånd – sex tips för att tri­vas på web­ben

Metro Sweden (Stockholm) - - Nyheter Språk -

den man pra­tar med och för­kla­ra om det blir ett miss­för­stånd.

Och när det väl har upp­stått nå­gon typ av ir­ri­ta­tion är det lätt att det ba­ra fort­sät­ter.

in­lägg i nät­grup­per, där det upp­ma­nas att hål­la god ton och tän­ka på hur man skri­ver. Till ex­em­pel att ver­sa­ler kan upp­fat­tas som skrik, och att det­ta för­stärks när det ÄVEN FÖLJS AV FLE­RA UT­ROPS­TEC­KEN!!!

»Det är så lätt att ta il­la vid sig av kom­men­ta­rer som tol­kas som nå­got ne­ga­tivt och näs­tan elakt, även om det in­te alls var me­nat så. Miss­för­stånd är så trå­kigt«, skrev en per­son i ett in­lägg på Fa­ce­book.

Det in­läg­get följ­des av en rad män­ni­skor i grup­pen som kän­de sig träf­fa­de och be­rät­ta­de att de of­ta an­vän­der så­väl ver­sa­ler som ut­rops­tec­ken ut­an nå­gon vi­da­re ef­ter­tan­ke. »In­te för att va­ra ne­ga­tiv, det är mitt sätt att skri­va. Men jag får tän­ka på det«. Fler i ex­em­pel­trå­den på­ta­la­de sam­ma sak, en be­kän­ner att hon fick en känga och att det in­te var me­ning­en att lå­ta dryg el­ler ope­da­go­gisk.

El­ler som en tred­je skri­ver:

Kom­mu­ni­ka­tion är in­te lätt!

– Ver­sa­ler har an­setts be­ty­da att man skri­ker, men det finns en stör­re med­ve­ten­het. Man kan sko­ja med det och an­vän­da det där det in­te alls pas­sar. Men har man in­te den gen­re­kom­pe­ten­sen så ser det för­stås kons­tigt ut, sä­ger Anna An­tons­son.

hand­la om för många skil­je­tec­ken el­ler iro­nis­ka an­märk­ning­ar som fly­ger över hu­vu­det på de som lä­ser och re­a­ge­rar, el­ler emo­jis som för­bryl­lar.

– Det är ett helt ka­pi­tel för sig. Vis­sa an­vän­der den gråt­skrat­tan­de emojin i var­je in­lägg. Det kan ge ett kons­tigt in­tryck om man in­te tol­kar det på sam­ma sätt.

Det kan ock­så va­ra ett språk, en jar­gong, som ba­ra in­vig­da per­so­ner för­står.

– Det finns många oli­ka grupp­språk på nä­tet. Det kan va­ri­e­ra med in­tres­sen, kanske po­li­tisk åskåd­ning, el­ler vil­ket so­ci­alt me­dia man an­vän­der, sä­ger Anna An­tons­son.

al­la an­vän­da­re att tän­ka på van­lig mål­grupp­san­pass­ning.

– Det vik­ti­gas­te är att va­ra med­ve­ten om att det kan va­ra folk som in­te har sam­ma re­fe­rens­ra­mar som en själv.

Men när väl miss­för­stån­det är ett fak­tum blir to­nen vär­re. Och kom­men­tarsfäl­tet läng­re och läng­re.

– Vi är i ett omo­get sta­di­um. Vi för­står in­te all­tid att vi har fått en ny språk­lig gen­re som vi in­te rik­tigt kan han­te­ra än, sä­ger Anna An­tons­son.

– Det blir lätt att man hugger på nå­got i stäl­let för att frå­ga vad det fak­tiskt var per­so­nen me­na­de.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.