Ko­lumn: Dags för jour­na­lis­ter att fun­de­ra på var­för de finns

Metro Sweden (Stockholm) - - Sidan 1 - Fi­lo­sof RO­LAND POIRIER MARTINSSON

Tid­ning­ar har levt med reg­ler och kon­ven­tio­ner. Reg­ler om etik: När får en tid­ning pub­li­ce­ra på­stå­en­den; vad är tillå­tet att gö­ra för en ny­het; hur bör man för­hål­la gente­mot makt­ha­va­re; hur skyd­dar man in­di­vi­ders in­tegri­tet.

Kon­ven­tio­ner­na har gällt hur en tid­ning görs. Up­pe till väns­ter på et­tan pre­sen­te­ras den störs­ta ny­he­ten; ru­bri­ker ska va­ra det re­nas­te des­til­la­tet av ny­he­ten, in­gres­sen sä­ga li­te mer, slut­li­gen bröd­tex­ten, som be­rät­tar det vik­ti­gas­te i bör­jan för att se­dan ge fyl­li­ga­re in­for­ma­tion ef­ter­hand.

Snart – om fem el­ler tio el­ler fem­ton år? – är pap­pers­tid­ning­ar histo­ria. Så hur för­hål­ler sig pres­sen på web­ben till reg­ler­na och kon­ven­tio­ner­na?

Att på­stå nå­got ska krä­va två av varand­ra obe­ro­en­de käl­lor. I dag är ett fyl­los tweet med ett an­tal re-tweets till­räck­lig grund för en ru­brik, åt­följd i tex­ten av sub­ti­la gar­de­ring­ar som jour­na­lis­ter lär sig förs­ta vec­kan på job­bet. Kra­vets upp­luck­ring syn­tes sär­skilt tyd­ligt vid #me­too-kam­pan­jen, då ett dus­sin av varand­ra obe­ro­en­de käl­lor kal­la­des till­räck­ligt – trots att de gäll­de ett dus­sin oli­ka hän­del­ser.

Kon­ven­tio­ner för hur man gör tid­ning? I dag döl­jer ru­bri­ker ny­he­ten för att loc­ka till klick: »Han skul­le ta ett dopp när det otro­li­ga hän­de«; »He­la värl­den jub­lar åt det hon gjor­de«; Våld­täkt mitt i cent­rum i natt«.

Det bor­de stå vad hon gjor­de. Det bor­de stå vad det otro­li­ga be­stod av. Det bor­de stå var våld­täk­ten hän­de. Men då skul­le vi in­te klic­ka för att se vad som var otro­ligt och om våld­täk­ten i cent­rum hän­de i min stad.

Pub­li­cis­ter för­sva­rar sig med hän­vis­ning till bra sa­ker de pub­li­ce­rar. Det är sant, i dag lä­ser vi fler bra gre­jer i tid­ning­ar­na än nå­gon­sin. Än­då är det ett idi­o­tiskt för­svar. Om en tid­ning krän­ker nå­gon el­ler får fak­ta­fel el­ler slu­tar ru­brik­sät­ta ny­he­ter är då »men vi gör an­nat som är bra« ett bra för­svar?

Vi lär in­te straf­fa tid­ning­ar ge­nom att väg­ra klic­ka på klick­be­ten, men pub­li­cis­ter och jour­na­lis­ter, de fles­ta vill gö­ra en god jour­na­lis­tisk pro­dukt. Jag hop­pas de tar ett steg till­ba­ka och fun­de­rar en stund på var­för de finns, vil­ket som är de­ras upp­drag och hur de bör an­pas­sa sig till den nya ti­den. Vi är näm­li­gen på väg mot nå­got som in­te läng­re kan kal­las god jour­na­li­stik.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.