En­het 731:s ex­pe­ri­ment

Den ja­pans­ka ar­mén tog fram bi­o­lo­gis­ka va­pen i det oc­ku­pe­ra­de Ki­na och gjor­de sig skyl­dig till någ­ra av histo­ri­ens värs­ta krigs­brott. De bru­ta­la ex­pe­ri­men­ten tys­ta­des ned av de al­li­e­ra­de se­ger­mak­ter­na.

Militär Historia - - Contents - Text: RO­GER VON BONS­DORFF

Ja­pan be­gick fruk­tans­vär­da krigs­brott i Ki­na i jak­ten på bi­o­lo­gis­ka va­pen.

Tio mil sö­der om Har­bin i nord­öst­ra Ki­na, an­la­de den kej­ser­li­ga ja­pans­ka ar­mén ett fång­lä­ger: fäst­ning­en Zhong Ma. Där eta­ble­ra­des ba­sen för den så kal­la­de Tōgō-en­he­ten. För att rö­ja plats för läg­ret eva­ku­e­ra­des in­vå­nar­na i byn Beiy­in­he med våld och sol­da­ter tän­de eld på de­ras bo­stä­der. En vall­grav med tre me­ter höga jord­val­lar och tagg­tråd res­tes med hjälp av tvångs­ar­be­te runt ba­rac­ker, för­råd, cel­ler, la­bo­ra­to­ri­um och kre­ma­to­ri­um. Upp till 1000 fång­ar kun­de spär­ras in sam­ti­digt i för­lägg­ning­en. Här skul­le man ut­fö­ra ex­pe­ri­ment på män­ni­skor.

»DEN GE­NOM­SNITT­LI­GA LIVSLÄNGDE­N FÖR EN FÅNGE VAR EN KNAPP MÅ­NAD»

Fång­ar­na i läg­ret ut­sat­tes för svält och de­hyd­re­ring, tapp­ning av blod och in­jek­tio­ner av mi­kro­ber och pest­bak­te­ri­er. Den ge­nom­snitt­li­ga livslängde­n för en fånge var en knapp må­nad. Ef­ter ett rym­nings­för­sök läck­te upp­gif­ter om ex­pe­ri­men­ten ut och en­he­ten av­veck­la­des. Men verk­sam­he­ten flyt­ta­des i hem­lig­het när­ma­re Har­bin, till pro­vin­sen Ping­fang. En ny, stör­re forsk­nings­grupp fick ta över an­sva­ret, som skul­le gå till histo­ri­en som »En­het 731».

1931 in­va­de­ra­de Ja­pan re­gi­o­nen Man­chu­ri­et till följd av mind­re dis­py­ter som den så kall­la­de Muk­de­nin­ci­den­ten. En bomb de­to­ne­ra­de den 18 sep­tem­ber 1931 i när­he­ten av ett järn­vägs­spår mel­lan Har­bin och hamn­sta­den Port Art­hur. Bom­ben pla­ce­ra­des san­no­likt ut av ja­pans­ka of­fi­ce­ra­re. Ska­dor­na på räl­sen var lind­ri­ga och tra­fi­ken kun­de fort­sät­ta som van­ligt sam­ma dag. Men ef­tersom järn­vä­gen kon­trol­le­ra­des av Ja­pan, an­kla­ga­de de ki­ne­sis­ka dis­si­den­ter för at­ten­ta­tet och an­vän­de det som svep­skäl för in­va­sio­nen.

Kwan­tung­ar­mén mo­bi­li­se­ra­des längs med he­la järn­vägs­lin­jen. I feb­ru­a­ri 1932 var om­rå­det er­öv­rat, var­ef­ter man upp­rät­ta­de en lyd­stat un­der nam­net Man­chu­kuo. I ef­ter­hand har det fram­kom­mit att ge­ne­ra­ler­na för Kwan­tung­ar­mén be­gick or­der­väg­ran, ge­ko­ku­jō, när de ge­nom­för­de oc­ku­pa­tio­nen – led­ning­en i To­kyo var emot den.

Mi­kro­bi­o­lo­gen och ge­ne­rallöjt­nan­ten Is­hii Shi­ro såg re­gi­o­nen som op­ti­mal för att ut­fö­ra ex­pe­ri­ment med bi­o­lo­gis­ka va­pen på män­ni­skor, ef­tersom för­söks­per­so­ner­na kun­de »ploc­kas från ga­tan som råt­tor». Han räk­na­de med att ing­en skul­le mär­ka om ett par hund­ra bön­der skul­le för­svin­na spår­löst. Is­hii var an­sva­rig för ar­méns ny­grun­da­de la­bo­ra­to­ri­um för fö­re­byg­gan­de av epi­de­mi­er, och det var han som or­ga­ni­se­ra­de den hem­li­ga Tōgō-en­he­ten i Beiy­in­he.

När san­ning­en om Zhong Ma läck­te ut 1935 revs läg­ret i fruk­tan för bi­o­lo­giskt sa­bo­tage. I stäl­let

för att läg­ga ned verk­sam­he­ten fick man or­der om att ex­pan­de­ra kraf­tigt. Is­hii ut­nämn­des till be­fäl­ha­va­re över en ny en­het, som gick un­der det of­fi­ci­el­la nam­net »Av­del­ning­en för fö­re­byg­gan­de av epi­de­mi­er och vat­ten­re­ning». Av­del­ning­en in­te­gre­ra­des i Kwan­tung­ar­mén och fick kod­nam­net »En­het 731». Nu skul­le yt­ter­li­ga­re grym­he­ter be­gås i ve­ten­ska­pens namn.

Den nya en­he­ten för­flyt­ta­des till Ping­fang, som då var ett klus­ter av åt­ta små by­ar. Ci­vil­be­folk­ning­en ut­sat­tes för sam­ma pro­ce­dur som vid det för­ra läg­ret, och man tvångs­re­kry­te­ra­de 15000 in­vå­na­re att byg­ga den enor­ma an­lägg­ning­en. Is­hii och hans fors­ka­re flyt­ta­de in 1938. Re­sul­ta­tet blev en märk­lig bland­ning av ett döds­lä­ger och en spa­in­rätt­ning – med bå­de sim­bas­säng och bor­dell för de ja­pans­ka sol­da­ter­na.

Is­hii vil­le in­te upp­re­pa sam­ma miss­tag som vid Zhong Ma, var­för mu­ren blev fem me­ter hög och för­sedd med vakt­torn, el­stäng­sel och tagg­tråd. Inu­ti de ano­ny­ma bygg­na­der­na skul­le grym­ma tes­ter ut­fö­ras, me­dan om­värl­den skul­le tro att det var ett såg­verk. In­om En­het 731 kal­la­des där­för för­söks­per­so­ner­na för maru­ta (»tim­mer­stoc­kar»).

En­het 731:s ar­be­te om­fat­ta­de smittäm­nen från bak­te­ri­er, vi­rus och väx­ter, vil­ket ock­så in­klu­de­ra­de fram­tag­ning av even­tu­el­la vac­cin. Utö­ver det­ta gjor­des fle­ra bru­ta­la ex­pe­ri­ment på män­ni­skor, bland an­nat forsk­ning på köns­sjuk­do­mar, frost­ska­dor, tryck­falls­sju­ka och gift­ga­ser. Kvinn­li­ga fång­ar våld­togs och tving­a­des att bli gra­vi­da med sy­fi­lis­smit­ta­de män. För­söks­per­so­ner fick si­na ar­mar och ben dränk­ta i is­vat­ten tills de var stel­frus­na. En of­fi­cer be­rät­ta­de i ef­ter­hand att man slog lem­mar­na med en käpp och lyss­na­de ef­ter sam­ma ljud som en plan­ka ger ifrån sig. Men det slut­gil­ti­ga må­let för En­het 731 var att ut­veck­la bi­o­lo­gis­ka strids­me­del.

En­he­tens va­pen såg strid re­dan för förs­ta gång­en

som­ma­ren 1939. Mind­re skär­myts­ling­ar vid grän­sen mot Sov­je­tu­ni­o­nen ha­de es­ka­le­rat i när­he­ten av byn No­mon­han. Kwan­tung­ar­mén fick stor­stryk av rys­sar­na, och de två styr­kor­na låg nu i ett död­lä­ge på var sin si­da av flo­den Chal­chin-Gol. För att åter­få den tak­tis­ka över­han­den kal­la­des En­het 731 in. Två kom­man­do­trup­per padd­la­de över flo­den till den sov­je­tis­ka si­dan och släpp­te över tjugo li­ter kon­cen­tre­ra­de sal­mo­nel­la- och ty­fo­id­bak­te­ri­er i vatt­net. Man för­såg ock­så ar­mén med 2000 gra­na­ter lad­da­de med pest­bak­te­ri­er. Des­sa ska dock ald­rig ha nått fi­en­den.

»RE­SUL­TA­TET BLEV EN MÄRK­LIG BLAND­NING AV ETT DÖDS­LÄ­GER OCH EN SPA-AN­LÄGG­NING»

Pro­ble­met med de bi­o­lo­gis­ka vap­nen var att spri­da smit­tan ef­fek­tivt och un­der kon­trol­le­ra­de för­hål­lan­den. Pest­mi­kro­ber­na var då­ligt an­pas­sa­de och kla­ra­de sig in­te länge ut­an en värd­kropp. De var käns­li­ga för vär­me, ky­la och sol­ljus. Därut­ö­ver kun­de smit­tan in­te rö­ra sig för egen ma­skin läng­re sträc­kor.

Is­hii me­na­de själv att in­sat­sen vid Chal­chin-Gol var lyc­kad, ef­tersom de sov­je­tis­ka styr­kor­na led av an­märk­nings­vär­da för­lus­ter till följd av dy­sen­te­ri och ko­le­ra. Att En­het 731 in­te ha­de släppt ut des­sa var en smär­re de­talj. I själ­va ver­ket blev de en­da off­ren 40 sol­da­ter från kom­man­do­trup­per­na som smit­ta­des av ty­fo­id­fe­ber. Trots det blev den ja­pans­ka led­ning­en im­po­ne­rad, och sköt till re­sur­ser till Is­hi­is forsk­ning.

Så små­ning­om nåd­de Is­hii och hans fors­ka­re ett ge­nom­brott med smitt­sprid­ning­en. Man ha­de för­sökt lö­sa en upp­gift som evo­lu­tio­nen re­dan ha­de löst för mil­jo­ner år se­dan: In­sek­ter som lop­por och myg­gor kun­de bä­ra mi­kro­ber skyd­da­de i långa av­stånd än­da fram till må­let. Dess­utom kun­de vis­sa ar­ter re­pro­du­ce­ra mi­kro­ber­na i sin väv­nad, vil­ket öka­de smit­tans ef­fek­ti­vi­tet.

Hur man skul­le för­må in­sek­ter­na att smit­ta det tänk­ta må­let var en an­nan sak. Man bör­ja­de ex­pe­ri­men­te­ra med råt­tor som bar pest­smit­ta­de lop­por. En lös­ning var att sät­ta dju­ren i pap­pers­be­hål­la­re med små fall­skär­mar som skul­le släp­pas från luf­ten. Men de lo­gis­tis­ka ut­ma­ning­ar­na som åt­följ­de råt­tor­na gjor­de att en­he­tens fors­ka­re snart sök­te ef­ter en me­tod som in­te var be­ro­en­de av gna­gar­na.

Fors­kar­na fick tag på en re­dan ex­i­ste­ran­de bomb, Uji­bom­ben, men fann att stål­höl­jet in­te var op­ti­malt för att le­ve­re­ra lop­por. Is­hii lan­da­de där­för gans­ka snart i ett ma­te­ri­al som fanns i över­flöd i när­he­ten av Ping­fang: ke­ra­mik. Den nya ke­ra­mik­bom­ben kun­de rym­ma 3000 till 6000 lop­por, in­klu­si­ve en och an­nan råt­ta så att in­sek­ter­na hölls vid liv läng­re. Råt­tor­na dog vid ned­slag, vil­ket fick lop­por­na att le­ta ef­ter mänsk­li­ga värd­djur.

Pro­duk­tio­nen av ke­ra­mik­be­hål­la­re för­fi­na­des och flyt­ta­des in i läg­ret. Sam­ti­digt bör­ja­de pest­bä­ran­de lop­por att od­las. Vil­da råt­tor fång­a­des in och söv­des. Små poj­kar fick ploc­ka lop­por­na av dem, in­sek­ter­na sat­tes se­dan i glas­behål­la­re som för­des över pest­smit­ta­de råt­tors ra­ka­de hud. När de ha­de fått i sig de nöd­vän­di­ga bak­te­ri­er­na läm­na­des de i in­ku­ba­to­rer till­sam­mans med osmit­ta­de lop­por och råt­tor – där pest­bak­te­ri­er­na kun­de fro­das. På sin höjd skul­le ja­pa­ner­na kun­na fram­stäl­la en halv mil­jard in­fek­te­ra­de lop­por om året. En­het 731 ha­de i prak­ti­ken bli­vit en fa­brik för bi­o­lo­gis­ka va­pen, som de pro­du­ce­ra­de på lö­pan­de band.

Nyc­keln till va­pen­ut­veck­ling­en var fång­ar­na i Ping­fang. Ef­fek­ter­na av oli­ka sor­ters le­ve­rans­me­to­der tes­ta­des kon­ti­nu­er­ligt: in­jek­tion, in­ha­la­tion och in­fek­tion av öpp­na sår. Det gjor­des även för­sök med gra­nat­split­ter som bar smit­tor, där gra­na­ten de­to­ne­ra­des i ett slu­tet rum. För att kun­na föl­ja smit­tans ef­fek­ter på män­ni­sko­krop­pen, ut­för­de

Ja­pan styr­de ma­ri­o­nettsta­ten Man­chu­kuo ge­nom att in­stal­le­ra den sis­te Qing­kej­sa­ren.

Med­lem­mar från En­het 731 bär en bår ge­nom den ki­ne­sis­ka sta­den Yiwu i ju­ni 1942. De är kläd­da i sär­skil­da dräk­ter som skyd­dar mot bett från lop­por.

Den ja­pans­ka Kwan­tung­ar­mén oc­ku­pe­ra­de Man­chu­ri­et med en styr­ka på 160 000 man 1932.

Fors­ka­re ut­för test med bak­te­ri­er på män­ni­skor i Har­bin 1940.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.