Shi­ro Is­hii slapp un­dan

Militär Historia - - Enhet 731 - Ro­ger von Bons­dorff är mi­li­tär­hi­sto­risk skri­bent och re­dak­tör för Mi­li­tär Histo­ria.

★★Be­fäl­ha­va­ren bakom En­het 731 var ge­ne­ral Shi­ro Is­hii.

Han föd­des 1892 i Shi­bay­a­ma, en by i när­he­ten av To­kyo, och stu­de­ra­de se­na­re me­di­cin i Kyo­to. 1921 vär­va­des han som fält­lä­ka­re i den kej­ser­li­ga ja­pans­ka ar­mén. Is­hii klätt­ra­de i gra­der­na, och im­po­ne­ra­de på si­na över­ord­na­de så till den grad att han blev ar­mé­mi­nis­ter Sa­dao Ara­kis pro­te­gé.

Un­der and­ra hälf­ten av 20-ta­let fors­ka­de Is­hii på bi­o­lo­gisk och ke­misk krig­fö­ring och bör­ja­de allt­mer hög­ljutt fö­re­språ­ka att Ja­pan skul­le ut­veck­la bi­o­lo­gis­ka va­pen. Han be­ford­ra­des 1935 till ar­méns ge­ne­rallä­ka­re, och året där­på fick han for­mellt be­fä­let över En­het 731 i Har­bin.

Ef­ter kri­get ar­re­ste­ra­des Is­hii av de ame­ri­kans­ka oc­ku­pa­tions­styr­kor­na, och tan­ken var att han skul­le över­läm­nas till Sov­je­tu­ni­o­nen. I stäl­let er­höll han im­mu­ni­tet för Ja­pans krigs­brott och åta­la­des ald­rig – i ut­byte mot si­na kun­ska­per. Han gick un­der jor­den 1947, en­ligt ryk­ten åk­te han till USA för att bi­stå med forsk­ning. Först 1958 dök han upp igen vid en åter­för­e­ning för en­he­tens med­lem­mar. Året där­på av­led han i strupcan­cer.

fors­kar­na dis­sek­tio­ner på off­ren me­dan de fort­fa­ran­de lev­de. Upp­gif­ter­na va­ri­e­rar, men minst 2 000 barn, kvin­nor och män dog år­li­gen i ex­pe­ri­men­ten.

Som­ma­ren 1940 bröt pes­ten ut i den ki­ne­sis­ka sta­den Xin­jing (idag Chang­chun). Det kan ha va­rit det förs­ta tes­tet med Uji­bom­ber. Be­sprut­ning från flyg­plan tes­ta­des för förs­ta gång­en sam­ma år över sta­den Quz­hou. Där skör­da­de smit­tan si­na förs­ta liv en må­nad där­på, och skul­le sex år se­na­re ha dö­dat 50000 män­ni­skor. Un­der ti­den an­såg Is­hii att pro­ces­sen var för lång­sam.

En al­ter­na­tiv me­tod togs fram, där man in­te var be­ro­en­de av smit­to­bä­ran­de pa­ra­si­ter. Man kom fram till ett korn med pest­bak­te­ri­er. Kor­nen var me­na­de att sväl­la upp och spric­ka när de kom i kon­takt med vat­ten, och så­le­des fri­gö­ra pest­smit­tan. Mil­jon­tals av des­sa släpp­tes över by­ar, men fors­kar­na vän­ta­de för­gä­ves på att epi­de­mi­er skul­le bry­ta ut.

De­föl­jan­deå­ren­s­mit­ta­deEn­het731ochI­s­hi­i­dus­sin­tals ki­ne­sis­ka by­ar ge­nom oli­ka me­to­der. Ex­akt hur många som dog i sjuk­do­mar­na som följ­de är okänt, men det upp­skat­tas ha va­rit väl över 580 000 of­fer. Då och då blom­ma­de smit­tan upp och i Ning­bo in­sjuk­na­de folk i pes­ten så sent som 1959.

Ja­pa­ner­nas över­grepp mot den ki­ne­sis­ka ci­vil­be­folk­ning­en drevs av att ki­ne­ser in­te an­sågs mer vär­da än råt­tor­na i prov­rö­ren. Men det stan­na­de in­te där. Ny­fik­na på om pest­smit­tan skul­le på­ver­ka eu­ro­pé­er på an­nat sätt, ut­för­des sam­ma tes­ter på al­li­e­ra­de krigs­fång­ar. Mel­lan 200 och 1 500 sol­da­ter från USA, Stor­bri­tan­ni­en, Austra­li­en och Nya Ze­e­land om­kom som för­söks­per­so­ner i En­het 731:s ex­pe­ri­ment.

EF­TER an­fal­let mot Pearl Har­bor var det ock­så tänkt att bi­o­lo­gis­ka va­pen skul­le an­vän­das i stri­den mot ame­ri­ka­ner­na. Vid sla­get om Filip­pi­ner­na 1942 hann de al­li­e­ra­de dra sig till­ba­ka vid Ba­taan in­nan någ­ra pla­ner blev verk­lig­het. Un­der sla­get vid Iwo Ji­ma 1945 skul­le glid­flyg­plan släp­pa pa­to­ge­ner över slag­fäl­tet. Men de två flyg­pla­nen som var på väg från Ja­pans hu­vud­ö­ar nåd­de ald­rig flyg­plat­sen i Ping­fang.

I kri­gets slut­ske­de ha­de Is­hii och hans stab ta­git fram en at­tack­plan mot det ame­ri­kans­ka fast­lan­det. Man skul­le spri­da smit­tor från luf­ten i San Di­e­go. Ope­ra­tio­nen låg klar den 26 maj 1945 och döp­tes Yo­za­ku­ra Sa­ku­sen (»Ope­ra­tion körs­bärs­blom­mor om nat­ten»). Fem av I-400-klas­sens ubå­tar – då värl­dens störs­ta – skul­le läg­ga sig ut­an­för den ame­ri­kans­ka väst­kus­ten. Var­je ubåt kun­de bä­ra tre at­tack­flyg av ty­pen Aichi M6A, som i sin tur skul­le släp­pa de bi­o­lo­gis­ka vap­nen. Ope­ra­tio­nen ha­de ut­an tve­kan va­rit ett själv­mordsupp­drag och stop­pa­des i sista se­kund av räds­la för ve­der­gäll­ning.

Sam­ti­digt trä­na­des så kal­la­de »vat­ten­re­nings­en­he­ter», 13 för­band med uppe­mot 500 sol­da­ter som skul­le kun­na sät­ta in bi­o­lo­gis­ka va­pen i fält mot Sov­je­tu­ni­o­nen. Men pro­duk­tio­nen av pest­smit­ta­de lop­por hann in­te ikapp och en­he­ter­na kun­de ald­rig mo­bi­li­se­ras in­nan Ja­pans ka­pi­tu­la­tion den 15 au­gusti.

När Rö­da ar­mén bör­ja­de när­ma sig fick en­he­ten läm­na Ping­fang i all hast. Allt käns­ligt ma­te­ri­al för­stör­des, de sista in­fek­te­ra­de råt­tor­na släpp­tes lös på lands­byg­den, de sista fång­ar­na av­rät­ta­des med gift, vitt­nen och tvångs­ar­be­ta­re blev skjut­na. Cy­anid­pil­ler de­la­des ut till samt­li­ga in­blan­da­de, och Is­hii be­o­er­dra­de dem att gå un­der jor­den och ta med sig hem­lig­he­ter­na i gra­ven. An­lägg­ning­en spräng­des, men vis­sa av bygg­na­der­na var så ro­bus­ta att de fort­fa­ran­de stod kvar när de sov­je­tis­ka sol­da­ter­na an­län­de.

Vid den in­ter­na­tio­nel­la mi­li­tär­tri­bu­na­len för Fjär­ran Ös­tern – där ja­pans­ka po­li­tis­ka och mi­li­tä­ra le­da­re ställ­des in­för rät­ta ef­ter kri­get – me­na­de ame­ri­ka­ner­na att forsk­nings­re­sul­ta­ten var för vär­de­ful­la för att bort­se ifrån. En­het 731:s krigs­för­bry­tel­ser togs upp den 29 au­gusti 1946 men åta­let la­des ome­del­bart ned (en­ligt upp­gift på di­rekt or­der av Douglas MacArt­hur). I ut­byte fick den ame­ri­kans­ka oc­ku­pa­tions­mak­ten ta del av en­het 731:s forsk­ning om bi­o­lo­gis­ka va­pen.

Sov­je­tu­ni­o­nen döm­de dä­re­mot tolv per­so­ner från en­he­ten un­der Cha­ba­rov­sk­rät­te­gång­ar­na i de­cem­ber 1949, från ge­ne­ral till kor­pral. Samt­li­ga, där­ibland be­fäl­ha­va­ren för Kwan­tung­ar­mén Ya­ma­da Otozō, döm­des till straffar­be­te. Men de fles­ta som var in­blan­da­de i en­he­tens ex­pe­ri­ment er­höll fram­stå­en­de po­si­tio­ner i ef­ter­krigs­ti­dens Ja­pan. Bland an­nat kölds­ka­de­ex­per­ten Hi­sa­to Yos­hi­mu­ra, som

»DE FÖL­JAN­DE ÅREN SMIT­TA­DE EN­HET 731 OCH IS­HII DUS­SIN­TALS KI­NE­SIS­KA BY­AR GE­NOM OLI­KA ME­TO­DER»

frös män­ni­skors lem­mar till is, blev pro­fes­sor vid kvin­nou­ni­ver­si­te­tet i Ko­be.

Ef­ter att man 1989 ha­de rå­kat grä­va upp en mass­grav från and­ra världs­kri­get vid ett nö­jes­fält fick den ja­pans­ka re­ge­ring­en för förs­ta gång­en mot­vil­ligt med­ge att En­het 731 ha­de ex­pe­ri­men­te­rat med bi­o­lo­gis­ka va­pen på ci­vi­la. Först 2002 be­kräf­ta­de en dom­stol i To­kyo att be­vi­sen för krigs­brot­ten i Ki­na var över­väl­di­gan­de. Än­då döm­de man in­te till krigs­ska­de­stånd till de drab­ba­des fa­mil­jer, med ar­gu­men­tet att des­sa re­dan ha­de ut­be­ta­lats i sam­band med ti­di­ga­re in­ter­na­tio­nel­la freds­av­tal.

Än i dag vän­tar off­rens an­hö­ri­ga på en of­fi­ci­ell ur­säkt – san­no­likt för­gä­ves.

Shi­ro Is­hii 1932.

Få bil­der från en­he­tens ex­pe­ri­ment har över­levt. Här en test­per­sons frost­ska­da­de hän­der.

Ja­pans­ka sol­da­ter övar in­för ke­mis­ka och bi­o­lo­gis­ka luftan­grepp i Xin­jing 1937.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.