På job­bet.

Modern Filosofi - - I Detta Nummer - Etikron­der och bätt­re väg­led­ning

Lä­ka­ren Mia Fu­re­bring pri­sas för etikron­der.

NÄR DET KOM IN en svårt de­ment åt­tio­å­ring till in­fek­tions­av­del­ning­en på Aka­de­mis­ka sjuk­hu­set i Uppsa­la, ställ­des lä­ka­ren Mia Fu­re­bring in­för ett van­ligt di­lem­ma. Man­nens sjuk­dom gjor­de att han sval­de fel så att väts­ka och mat ham­na­de i lung­or­na, vil­ket led­de till stän­di­ga lung­in­flam­ma­tio­ner. En lös­ning i så­da­na si­tu­a­tio­ner är att sät­ta en ”knapp” på ma­gen som för­sör­jer pa­ti­en­ten med nä­ring.

– Men det finns risk för kom­pli­ka­tio­ner som kan öka pa­ti­en­tens li­dan­de. Det kan dess­utom fin­nas and­ra skäl till att av­stå, till ex­em­pel bakom­lig­gan­de sjuk­do­mar och hög ål­der, sä­ger Mia Fu­re­bring.

Ef­ter dis­kus­sion med pa­ti­en­tens an­hö­ri­ga och si­na kol­le­ger av­stod Mia Fu­re­bring från att sät­ta in knap­pen, och man­nen dog ef­ter sex vec­kor. In­nan dess ha­de han hun­nit sli­ta bort sond­mat­nings­slang­en ge­nom nä­san vid fle­ra till­fäl­len. Hän­del­sen fick hen­ne att ta kon­takt med Mats G. Hans­son, som är pro­fes­sor i bio­e­tik i Uppsa­la. Till­sam­mans ord­na­de de stu­di­e­da­gar för per­so­na­len och så kal­la­de etikron­der, där sär­skilt kni­vi­ga fall dis­ku­te­ra­des.

– Vi har he­la ti­den må­let att gö­ra det som är bäst för pa­ti­en­ten, men ibland är det in­te så lätt att ve­ta vad det är. Många som kom­mer hit har en svår sjuk­dom i bot­ten, och en akut infektion kan bli det som tip­par dem över kan­ten. När pa­ti­en­ten är helt säng­bun­den, in­te kla­rar av att äta själv och in­te kan sam­ta­la med si­na an­hö­ri­ga, då kom­mer frå­gor­na.

Som me­di­cinskt led­nings­an­sva­rig fick Mia Fu­re­bring från övrig sjuk­vårds­per­so­nal ibland hö­ra att dok­to­rer­na und­vek des­sa frå­gor. Att de gav livs­up­pe­hål­lan­de be­hand­ling in ab­sur­dum, trots att det näs­tan fram­stod som ett över­grepp mot pa­ti­en­ter­na. Bland de frå­gor man bor­de stäl­la sig är: ”hur kom­mer pa­ti­en­ten att kun­na åter­häm­ta sig? Vil­ken blir livs­kva­li­te­ten?”.

För att ge lä­kar­na bätt­re väg­led­ning har man ta­git fram en en­het­lig do­ku­men­ta­tion om så kal­la­de be­grän­sa­de åt­gär­der, vil­ka in­ne­bär att man av­står från att ge pa­ti­en­ten en viss be­hand­ling. Tan­ken är att frå­gor­na ska dis­ku­te­ras på ett ti­digt sta­di­um och att det ska gå att se di­rekt i jour­nalsy­ste­met vil­ka be­slut som har ta­gits.

– Jag tyc­ker att man ska ha den här dis­kus­sio­nen in­nan pa­ti­en­ter­na blir så då­li­ga att de in­te kan fram­fö­ra si­na syn­punk­ter själ­va. Ett an­nat in­ci­ta­ment har va­rit att an­hö­ri­ga till äld­re svårt sju­ka pa­ti­en­ter med kro­nis­ka sjuk­do­mar sä­ger att det är jät­te­job­bigt att pra­ta om det här var­je gång pap­pa el­ler mam­ma kom­mer till sjuk­hu­set. Då är det bätt­re att det re­dan finns an­gi­vet i jour­na­len.

SAM­TA­LEN OM hur länge en livs­up­pe­hål­lan­de be­hand­ling ska på­gå är på­fres­tan­de för dok­to­rer­na ock­så. Mia Fu­re­bring me­nar att det in­te går att kon­fron­te­ra så­da­na frå­gor ut­an att be­ar­be­ta sig själv och tan­ken på att vi al­la ska dö en gång. Hon tror att det är en för­kla­ring till att många lä­ka­re väl­jer att ge be­hand­ling till var­je pris – då blir det lät­ta­re att hål­la ifrån sig tan­ken på dö­den.

En­ligt verk­sam­hets­che­fen Fred­rik Sund har Mia Fu­re­brings ar­be­te en­ga­ge­rat he­la per­so­nal­styr­kan.

– Hon är en för­käm­pe för pa­ti­ent­sä­ker­het och har gjort en stor­ar­tad in­sats för att vi ska be­hål­la det etis­ka tän­kan­det i ti­der av hård eko­no­misk verk­lig­het. Av Staf­fan Eng

In­fek­tionslä­ka­ren Mia Fu­re­bring har fått Lä­ka­re­säll­ska­pets etik­pris för att ha lyft etis­ka frå­gor om vård i li­vets

slut­ske­de.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.