Brev.

Gör re­dak­tö­ren sig till do­ma­re? Och vad ryms i åsikts­kor­ri­do­ren? -

Modern Filosofi - - I Detta Nummer - Vad tyc­ker du? SKIC­KA DIN ÅSIKT TILL: ce­ci­lia@mo­dern­fi­lo­so­fi.se

Lä­sar­nas re­ak­tio­ner på ti­di­ga­re nummer.

Ing­en mo­ra­lisk led­ning

Tack för en ny och ro­lig tid­ning! Det ska bli spän­nan­de att föl­ja den i dess jakt på de evi­ga san­ning­ar­na.

Dock tyc­ker jag att den bris­ter i ob­jek­ti­vi­tet när det gäl­ler di­lem­mat om triss­lot­ten. Jag val­de al­ter­na­tiv C. Och upp­täck­te i fa­cit att det tycks svä­va en an­de över tid­ning­en som tar sig fri­he­ten att klas­sa al­ter­na­tiv C (och där- med mig) som en säm­re sorts män­ni­ska. Vem är den­na an­de som gett sig själv rol­len av do­ma­re? Är det re­dak­tö­ren själv? El­ler en all­män över­ens­kom­mel­se om vad som ska an­ses gott och ont, etiskt och oe­tiskt, en över­ens­kom­mel­se som lä­sa­ren in­te är in­klu­de­rad i?

Jag vill på­pe­ka att al­ter­na­tiv C in­te helt ute­slu­ter al­ter­na­tiv B, men frå­gan är in­te ställd på det sät­tet.

Häls­ning­ar från en bli­van­de tro­gen men just nu gans­ka så­rad lä­sa­re. /Ingrid Det ro­li­ga med att fi­lo­so­fe­ra är att för en stund kun­na bort­se från den mo­ral som i dag do­mi­ne­rar vårt sam­häl­le och vän­da och vri­da på ett di­lem­ma. Du har helt rätt, få män­ni­skor an­slu­ter sig i prak­ti­ken hel­hjär­tat till nå­got av al­ter­na­ti­ven, el­ler hand­lar en­bart en­ligt ett av dem. Vi gör oli­ka i oli­ka si­tu­a­tio­ner och har sä­kert dess­utom fle­ra sätt att lö­sa di­lem­mat på än dem vi be­skri­vit. Själ­va frå­gan om vad som är rätt och fel är svå­ra­re att sva­ra på än man kan tro. Ja, man kan fun­de­ra över om var­je unik si­tu­a­tion mås­te vär­de­ras etiskt ut­i­från det­ta en­da till­fäl­le.

Trå­kigt att du upp­fat­tar att jag som skri­bent tar ställ­ning för nå­got av al­ter­na­ti­ven. Tex­ten är in­te tänkt att ge mo­ra­lisk led­ning, el­ler va­ra en ut­slags­täv­ling av ty­pen: ”Vil­ken fi­lo­so­fi är bäst”? Tvärtom hop­pas vi väc­ka frå­gor hos lä­sa­ren: Vad tror jag själv, vad skul­le jag ha gjort i den här si­tu­a­tio­nen?

Ann La­ger­ström, re­por­ter

Åsikts­kor­ri­do­ren och de­mo­kra­tin

Fol­ke Tersman dis­ku­te­rar i Mo­dern Fi­lo­so­fi 1/14 den ak­tu­el­la frå­gan om huruvi­da vi bör ”ta de­bat­ten” med po­li­tis­ka ex­tre­mis­ter. Tersman me­nar att politisk le­gi­ti­mi­tet här­leds från det fak­tum att al­la med­bor­ga­re väl­kom­nas i den de­mo­kra­tis­ka pro­ces­sen, där den of­fent­li­ga de­bat­ten är en vik­tig del, på li­ka for­mel­la vill­kor. Att på för­hand ute­slu­ta män­ni­skor från de­bat­ten skul­le un­der­mi­ne­ra den­na po­li­tis­ka le­gi­ti­mi­tet.

Det­ta re­so­ne­mang är dessvär­re ofull­stän­digt. En an­nan politisk-fi­lo-

so­fisk upp­fatt­ning, som ibland till­skrivs den brit­tis­ke fi­lo­so­fen Tho­mas Hob­bes, ger ett kom­plet­te­ran­de per­spek­tiv på frå­gan om politisk le­gi­ti­mi­tet. Den po­li­tis­ka auk­to­ri­te­ten är le­gi­tim en­dast om den är bätt­re (för med­bor­gar­na) än ett till­stånd av to­tal an­ar­ki (”al­las krig mot al­la”). Det in­ne­bär allt­så att det finns ett im­pli­cit kon­trakt mel­lan med­bor­ga­re och den po­li­tis­ka auk­to­ri­te­ten. Om sta­ten mör­dar, tvångs­för­flyt­tar, massin­spär­rar el­ler på and­ra sätt be­går grova över­grepp mot sin be­folk­ning för­lo­rar den allt­så sin le­gi­ti­mi­tet. Det in­ne­bär att en stat in­te får gö­ra vad som helst, oav­sett hur starkt de­mo­kra­tiskt man­dat den här ty­pen av hand­ling­ar har, om den sam­ti­digt gör an­språk på att va­ra le­gi­tim.

Men det be­ty­der ock­så att en åsikts­kor­ri­dor är ett nöd­vän­digt in­slag i en politisk dis­kurs: vis­sa ty­per av po­li­tis­ka för­slag mås­te fal­la ut­an­för en dis­kus­sion om po­li­cy, ef­tersom de ald­rig kan bli del av en le­gi­tim politisk auk­to­ri­tet. Ett par­ti som fö­re­språ­kar et­nisk rens­ning, som till ex­em­pel Svens­kar­nas par­ti, dis­kva­li­fi­ce­rar sig där­med från den le­gi­ti­ma po­li­tis­ka dis­kur­sen. Med det­ta sagt me­nar jag in­te att det bör va­ra för­bju­det att fram­fö­ra den här ty­pen av åsik­ter. Det som i stäl­let på­stås här, i mot­sats till det Tersman häv­dar, är att vi in­te har en skyl­dig­het att in­klu­de­ra den här ty­pen av dis­kus­sio­ner i den po­li­tis­ka dis­kur­sen. In­te hel­ler är en de­mo­kra­tisk pro­cess mind­re le­gi­tim om för­slag som folk­mord och et­nisk rens­ning ute­sluts från den­sam­ma. /Karim Je­ba­ri

I sitt svar på min ar­ti­kel ”Ta de­bat­ten!” åbe­ro­par Karim Je­ba­ri en syn han för­knip­par med Hob­bes, näm­li­gen den att de po­li­tis­ka be­slut som fat­tas i ett sam­häl­le är le­gi­ti­ma ba­ra om med­bor­gar­na har det bätt­re än de skul­le ha haft det i na­tur­till­stån­dets ”al­las krig mot al­la”. Jag har emel­ler­tid svårt att se att den upp­fatt­ning­en ger nå­got som helst stöd för den tes han vill dri­va.

Je­ba­ris tes är att vis­sa åsik­ter in­te ska in­klu­de­ras i den po­li­tis­ka dis­kur­sen. Jag är in­te sä­ker på vad Je­ba­ri me­nar med ”in­klu­de­ras”. Men den upp­fatt­ning som jag ar­gu­men­te­ra­de för är att när ra­sis­tis­ka åsik­ter förs fram så bör man be­mö­ta des­sa med ar­gu­ment sna­ra­re än en­bart ge­nom att bränn­mär­ka el­ler ig­no­re­ra de­ras in­ne­ha­va­re. Så jag ut­går från att det är den upp­fatt­ning­en som ut­gör Je­ba­ris mål­tav­la.

Hob­bes prin­cip ut­ta­lar sig om när sta­tens makt­ut­öv­ning är le­gi­tim och sä­ger väl strängt ta­get ingen­ting alls om huruvi­da vi med­bor­ga­re bör be­mö­ta åsik­ter med ar­gu­ment el­ler på nå­got an­nat sätt. Men kanske kan man häv­da att den trots allt gör det­ta i nå­gon sorts in­di­rekt me­ning. Pro­ble­met med Je­ba­ris ar­gu­ment är emel­ler­tid att det som prin­ci­pen i så fall rim­ligt­vis sä­ger är ba­ra att det är fel att in­klu­de­ra ra­sis­tis­ka åsik­ter i den mån det­ta skul­le le­da till att vis­sa skul­le få det säm­re än de skul­le haft det i na­tur­till­stån­det. Och det ver­kar i sin tur va­ra fal­let en­dast om vi ge­nom att kri­ti­se­ra åsik­ter­na med ar­gu­ment skul­le se till att de om­sätts i prak­tisk hand­ling. Att det nor­malt sett skul­le va­ra så att ar­gu­men­ta­tion mot ra­sis­tis­ka åsik­ter le­der till att de om­sätts i prak­tisk hand­ling, finns det så­vitt jag kan se ing­en grund för. Ti­gan­de och all­mänt av­stånds­ta­gan­de har in­te hind­rat Sve­ri­ge­de­mo­kra­ter­na från att bli det tred­je störs­ta par­ti­et. I själ­va ver­ket tror jag lik­som många and­ra att det bi­dra­git till det. Och i så fall ver­kar även Hob­bes prin­cip in­ne­bä­ra att vi bör ta de­bat­ten. Fol­ke Tersman

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.