För de

Modern Filosofi - - På Jobbet - -

ERMENEUTIK ÄR KONS­TEN att tol­ka tex­ter och livser­fa­ren­he­ter. Det är vad Be­rit Lindahl, pro­fes­sor i vård­ve­ten­skap vid Hög­sko­lan i Borås, äg­nar sig åt när hon med hjälp av in­ter­vju­er för­sö­ker få en dju­pa­re för­stå­el­se för sju­ka el­ler ut­sat­ta män­ni­skors si­tu­a­tion.

Un­der den pe­ri­od då hon in­ter­vju­a­de per­so­ner som le­ver med re­spi­ra­tor – an­ting­en i form av an­sikts­mask el­ler in­o­pe­re­rat rör i hal­sen, så kal­lad tra­ke­osto­mi – gick hon på en öp­pen fö­re­läs­ning om den bul­ga­risk-frans­ka för­fat­ta­ren och psy­ko­a­na­ly­ti­kern Ju­lia Kris­te­va. Hon blev ge­nast fa­sci­ne­rad av Kris­te­vas per­son och in­såg att idéer­na kun­de tilläm­pas på hen­nes eget ar­be­te.

– Jag kän­de att det här kun­de hjäl­pa mig att för­stå och tol­ka mi­na forsk­nings­re­sul­tat. Ju­lia Kris­te­va skri­ver om hur det är att va­ra främ­ling in­för sig själv, om hur per­so­ner som är an­norlun­da väc­ker en re­ak­tion hos män­ni­skor om­kring dem. Det ta­la­de mi­na in­ter­vju­per­so­ner ock­så om.

Ju­lia Kris­te­va har skri­vit om rös­tens sym­bo­lis­ka be­ty­del­se. Det är rös­ten som för­med­lar språ­ket, och det är med dess hjälp som vi till ex­em­pel mar­ke­rar att vi in­te går med på nå­got. Den som har en svag röst kom­mer en­ligt Kris­te­va att bli igno­re­rad, vil­ket le­der till en käns­la av tom­het el­ler otill­freds­stäl­lel­se. Där såg Be­rit Lindahl en tyd­lig kopp­ling till si­na in­ter­vju­per­so­ner.

– De be­skrev en si­tu­a­tion där de både bok­stav­li­gen och and­li­gen ha­de en svag röst. Om du har tra­ke­osto­mi el­ler en and­nings­mask har du svårt att ta­la. Du blir ock­så trött och har in­te kraft att dri­va din sak.

Kris­te­va har ock­så ana­ly­se­rat män­ni­skans käns­la av äc­kel in­för det som är av­vi­kan­de. Kropps­väts­kor är sär­skilt obe­hag­li­ga, me­nar hon, ef­tersom de re­pre­sen­te­rar för­gäng­lig­het och kropps­ligt för­fall. Det tyc­ker Be­rit Lindahl ger en dju­pa­re för­stå­el­se av män­ni­skor med tra­ke­osto­mi, som in­te kan hos­ta själ­va, ut­an mås­te få hjälp med att su­ga bort slem­met med en ka­te­ter i hal­sen.

– Vi tyc­ker att det är obe­hag­ligt när nå­gon hos­tar, spot­tar el­ler sny­ter sig. Så­dant gör vi privat, men här mås­te man gö­ra det in­för öp­pen ri­då.

Den som kän­ner sig an­norlun­da och blir be­hand­lad som så­dan drab­bas, en­ligt Kris­te­va, av iden­ti­tets­pro­blem och ut­an­för­skap. Men det finns en väg ut: man kan gö­ra re­volt, vil­ket in­ne­bär att man sä­ger att man in­te ac­cep­te­rar sin si­tu­a­tion.

– Det kan gö­ra att man över­bryg­gar av­stån­det och bör­jar ta­la med varand­ra. Den som har känt främ­ling­skap för nå­gon an­nan får en ny för­stå­el­se, och man kan kom­ma när­ma­re varand­ra och få ett stör­re vär­de i till­va­ron.

På så sätt kan re­vol­ten myn­na ut i män­ni­sko­kär­lek, som bry­ter iso­le­ring­en och får den drab­ba­de att kän­na sig unik i stäl­let för an­norlun­da.

Be­rit Lindahl tror att Kris­te­va ge­nom att sät­ta ord på det som känns främ­man­de och obe­hag­ligt kan hjäl­pa sjuk­skö­ters­kor och an­nan vård­per­so­nal att för­stå si­na pa­ti­en­ter och be­hand­la dem på ett mer re­spekt­fullt sätt.

– Her­me­ne­u­tik går ut på att få en dju­pa­re för­stå­el­se för ut­sat­ta män­ni­skor, men det är ock­så vik­tigt att för­med­la den­na. Jag hop­pas att det in­te ba­ra är and­ra fors­ka­re som lä­ser om de här sa­ker­na, ut­an även per­so­ner som ar­be­tar in­om häl­sa och sjuk­vård. Av Staf­fan Eng

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.