Hur hjäl­per du and­ra?

Modern Filosofi - - Så Tänker V I -

Jes­si­ca La­ger­ström, mil­jö­in­gen­jör: – Jag skän­ker peng­ar till UNHCR för att jag har då­ligt sam­ve­te. Jag kän­de att jag mås­te gö­ra nå­got och det kän­des tryggt med en or­ga­ni­sa­tion som FN står bakom. Men var och en mås­te hit­ta sitt eget sätt att hjäl­pa på.

ar­bets-

Ul­la Ry­der, pen­sio­när: – Jag skän­ker peng­ar till Lä­ka­re ut­an grän­ser och när nå­gon dör ger jag till or­ga­ni­sa­tio­ner som Can­cer­fon­den el­ler Sjö­r­ädd­ning­en. Med Lä­ka­re ut­an grän­ser blir hjäl­pen väl­digt kon­kret. När ebo­la-epi­de­min bröt ut var de snabbt på plats. De off­rar sig per­son­li­gen ge­nom att vå­ga sig in där det är som värst. All­ra bäst hjäl­per man and­ra män­ni­skor ge­nom per­son­ligt en­ga­ge­mang, men att skän­ka till oli­ka or­ga­ni­sa­tio­ner är ock­så bra.

Os­kar Fors­slund, It-kon­sult: – Jag är må­nads­gi­va­re ge­nom UNHCR och skän­ker ock­så till Ak­ti­va Syn­ska­da­de var­je år. Dem träf­fa­de jag på stan. Ef­tersom de har ett gott ryk­te och ett gott syf­te be­stäm­de jag mig. Se­dan har jag sagt nej till många and­ra. Det känns bra att ge och jag har råd. Al­la sätt att hjäl­pa är bra. Vi är många som bi­drar på oli­ka sätt.

Ag­nes Kjell­son, fy­si­o­te­ra­peut: – Jag ger till UNHCR och är världs­för­äl­der ge­nom Uni­cef. Jag såg en ga­la på tv och ef­ter det blev jag gi­va­re och val­de att stöd­ja or­ga­ni­sa­tio­nen sna­ra­re än ett visst barn. Det kän­des som att det ha­de kom­mit för nä­ra. Jag vill verk­li­gen hjäl­pa till. Det är vik­tigt att mö­ta al­la med en öp­pen famn, att vi hjälps åt och tar an­svar för varand­ra.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.