I na­tio­nens in­tres­se

Modern Filosofi - - Artikel - Av HENRIK HÖIJER

NA­TIO­NER OCH NA­TIO­NA­LISM RÄK­NA­DES UT VID MIL­LEN­NI­E­SKIF­TET. MEN NÄR na­tio­nen

UT­MA­NAS PÅ ALL­VAR, VER­KAR DEN ÅTER­I­GEN FÅ

LE­GI­TI­MI­TET.

E ANTINATIONALISTISKA ström­ning­ar som vi har sett på se­na­re år har va­rit anings­lö­sa. Det me­nar Lars Trä­gårdh, pro­fes­sor i histo­ria och ci­vil­sam­häl­leskun­skap vid Ers­ta Skön­dal hög­sko­la samt med­för­fat­ta­re till bland an­nat den mo­der­na klas­si­kern Är svens­ken män­ni­ska? (se si­dan 26). Han me­nar att den fun­ge­ran­de na­tio­nal­sta­ten är själ­va för­ut­sätt­ning­en för de­mo­kra­ti, väl­färd, mark­nads­e­ko­no­mi och jäm­lik­het.

– Vi kan ald­rig bort­se från att he­la den fun­ge­ran­de värl­den är or­ga­ni­se­rad i just na­tio­nal­sta­ter, sä­ger han. Na­tio­nen och na­tio­na­lis­men har länge as­so­ci­e­rats med po­pu­lis­ter och hö­gerex­tre­mis­ter, vil­ket är väl­digt olyck­ligt. För na­tio­nen som po­li­tisk or­ga­ni­sa­tions­form har ald­rig på all­var ut­ma­nats, vil­ket man ibland kan tro om man lyss­nar på den antinationalistiska re­to­ri­ken.

Han jäm­för med­bor­gar­ska­pet med en för­säk­ring, en upp­sätt­ning rät­tig­he­ter som man kö­per in sig i ge­nom att be­ta­la skatt – det hand­lar om allt från sjuk­vård, sko­la och pension till att få hjälp av po­lis el­ler brand­kår vid be­hov.

DA­GENS FLYK­TING­STRÖM­MAR går ock­så från kol­lapsan­de sta­ter till just fun­ge­ran­de na­tio­nal­sta­ter. I en debatt i ra­di­ons P1 i hös­tas om flyk­tingsi­tu­a­tio­nen – i ett lä­ge när det kom över 1 000 asyl­sö­kan­de om da­gen till Sve­ri­ge – for­mu­le­ra­de Lars Trä­gårdh mot­sätt­ning­en mel­lan mänsk­li­ga och med­bor­ger­li­ga rät­tig­he­ter. De uni­ver­sel­la, mänsk­li­ga rät­tig­he­ter­na kan ut­ma­na den na­tio­nel­la su­ve­rä­ni­te­ten, och den­na kon­flikt ak­tu­a­li­se­ra­des un­der hös­tens flyk­ting­kris. Den na­tio­nel­la su­ve­rä­ni­te­ten vann, kan man sä­ga – och i dag hörs in­te ar­gu­men­tet om ”al­la män­ni­skors li­ka vär­de” li­ka of­ta i den svens­ka flyk­ting­de­bat­ten. Man kan sam­man­fat­ta det som att po­li­ti­ker­na nu pri­o­ri­te­rar svens­ka med­bor­ga­re fö­re andra män­ni­skor som flyr krig el­ler fat­tig­dom.

– Jag fick ett enormt gen­svar på att jag for­mu­le­ra­de den­na mot­sätt­ning, sä­ger Lars Trä­gårdh. Jag har ald­rig va­rit med om nå­got lik­nan­de ti­di­ga­re. Jag fick mas­sor av mejl och folk vil­le bli vän med mig på Facebook.

Han me­nar att de uni­ver­sel­la mänsk­li­ga rät­tig­he­ter­na går till­ba­ka till den så kal­la­de na­tur­rät­ten. Den på­min­ner egent­li­gen om krist­na vär­den i och med be­to­ning­en på al­la män­ni­skors li­ka vär­de.

– Det är en myc­ket stark tan­ke­fi­gur, näs­tan en kva­si­re­li­giös fö­re­ställ­ning, sä­ger han. Men – man kan in­te bort­se från att den står i motsats till na­tio­nal­sta­tens vär­nan­de om si­na grän­ser och i förs­ta hand si­na eg­na med­bor­ga­re.

– Nu har det vänt i den svens­ka de­bat­ten, och fler och fler sä­ger att den svens­ka sta­ten rim­li­gen har stör­re an­svar för si­na eg­na med­bor­ga­re än för vem som helst i värl­den, sä­ger Lars Trä­gårdh.

UN­DER SLU­TET AV 1900-ta­let do­mi­ne­ra­des fram­för allt den hu­ma­nis­tis­ka forsk­ning­en av de­kon­struk­ti­vis­tis­ka te­o­ri­er där na­tio­nen upp­fat­ta­des och be­skrevs som en ”so­ci­al kon­struk­tion”, en ”upp­fun­nen tra­di­tion” (Eric Hobs­bawm) el­ler en ”fö­re­ställd ge­men­skap” (Benedict An­der­son). Ef­ter hand gick lär­jung­ar­na till de fors­ka­re som for­mu­le­rat des­sa be­skriv­ning­ar läng­re:

”Na­tur­rät­ten är en myc­ket stark tan­ke­fi­gur, näs­tan en kva­si­re­li­giös fö­re­ställ­ning”

de för­enk­la­de och ra­di­ka­li­se­ra­de te­o­ri­er­na till te­ser om na­tio­nen som en ar­ti­fi­ci­ell el­ler rent av falsk men­tal tvångs­trö­ja.

– De grund­läg­gan­de in­sik­ter­na från 1980- och 90ta­lens forsk­ning är fort­fa­ran­de gil­ti­ga. Na­tio­nens fram­växt är nä­ra kopp­lad till den mo­der­na sta­ten, och den är en so­ci­al kon­struk­tion.

Det skri­ver Thomas Hyl­land Erik­sen, norsk pro­fes­sor i so­ci­a­lan­tro­po­lo­gi vid Uni­ver­si­te­tet i Oslo, spe­ci­a­li­se­rad på na­tio­na­lism. Han är på re­sa och nås in­te på te­le­fon, men väl på mejl.

– Men, fort­sät­ter han, det be­ty­der in­te att na­tio­nen in­te är en re­a­li­tet. När an­tro­po­lo­gen Benedict An­der­son skrev om na­tio­nen som en ’fö­re­ställd ge­men­skap’, ima­gi­ned com­mu­ni­ty, syf­ta­de han på en ab­strakt ge­men­skap for­mad av ge­men­sam­ma re­fe­rens­ra­mar i form av läs­ning av sam­ma tex­ter – och den var in­te på­hit­tad. Det är en vik­tig di­stink­tion. Men många av oss fors­ka­re un­der­vär­de­ra­de då na­tio­nens över­lev­nads­kraft. Thomas Hyl­land Erik­sen var en av dem som i slu­tet av 1900-ta­let trod­de att över­na­tio­nel­la och un­der­na­tio­nel­la iden­ti­te­ter, det vill sä­ga re­gi­o­na­la och lo­ka­la så­da­na, skul­le bli vik­ti­ga­re och ta över. Men han tyc­ker in­te att det har skett un­der 2000-ta­let.

– Jag me­nar att så länge sta­ten ex­i­ste­rar, så kom­mer na­tio­na­lis­men ock­så att gö­ra det, i en el­ler an­nan form. Kam­pen i vå­ra sam­häl­len står in­te mel­lan na­tio­na­lism och andra ty­per av ge­men­ska­per, ut­an mel­lan oli­ka ty­per av na­tio­na­lism. Ex­trem­hö­gern käm­par för en et­nisk el­ler ras­ba­se­rad na­tions­för­stå­el­se, där svar­ta och mus­li­mer ald­rig kan bli full­vär­di­ga med­bor­ga­re, me­dan andra ar­gu­men­te­rar för en med­bor­ger­lig na­tions­för­stå­el­se, där det är ter­ri­to­ri­um och in­te härstam­ning som av­gör till­hö­rig­het. Så na­tio­nal­sta­ten kom­mer att fort­sät­ta ex­i­ste­ra in­om över­skåd­lig fram­tid, och över­na­tio­nel­la or­ga­ni­sa­tio­ner som FN kom­mer sna­ra­re att för­stär­ka än för­sva­ga na­tions­tan­ken. Kam­pen står allt­så mel­lan ex­klu­de­ring och in­klu­de­ring i för­hål­lan­de till na­tio­nal­sta­tens grän­ser, in­te om na­tio­nens fram­tid som så­dan. Och po­la­ri­se­ring­en vi ser i Nor­ge, Sve­ri­ge och andra eu­ro­pe­is­ka län­der hand­lar om grän­ser­na för den na­tio­nel­la ge­men­ska­pen, in­te om na­tio­nens re­le­vans som så­dan.

LARS TRÄ­GÅRDH har länge bott i USA, och nu till­bring­ar han hal­va sin tid i Stor­bri­tan­ni­en och hal­va i Sve­ri­ge. Han vår­dar där­med ak­tivt ett ut­i­från­per­spek­tiv på den svens­ka de­bat­ten, som han ibland tyc­ker kan bli li­te be­grän­sad.

– De­bat­ten i Sve­ri­ge har va­rit anings­lös, sä­ger han. Vis­sa tid­ning­ar har be­hand­lat frå­gan om mi­gra­tion väl­digt en­si­digt – och sam­ti­digt mo­ra­lis­tiskt.

– Se­dan har vi so­ci­a­la me­di­er som bi­dra­git till en po­la­ri­se­ring av de­bat­ten, fort­sät­ter han. Många har ba­ra lyss­nat på li­ka­sin­na­de och ham­nat i åsikts­bubb­lor.

– Det finns ett stort be­hov av för­ny­el­se i frå­gan – hur ska

NATURRÄTT

är en rätts­lä­ra en­ligt vil­ken det finns rätts­li­ga prin­ci­per som är grun­da­de i na­tu­rens egen ord­ning och ned­lag­da i män­ni­skans na­tur och som står över de la­gar som stif­tats av män­ni­skor. Man kan skil­ja mel­lan två rikt­ning­ar: dels den som an­ser att rätts­ord­ning­en vi­lar på gu­dom­lig grund, det vill sä­ga en re­li­giös na­tur­rätts­upp­fatt­ning, dels den som an­ser att de rätts­li­ga prin­ci­per­na är ned­lag­da i män­ni­skans na­tur ut­an att där­för ha nå­got gu­dom­ligt ur­sprung, det vill sä­ga en ic­ke-re­li­giös na­tur­rätts­upp­fatt­ning. Bå­da kan spå­ras långt till­ba­ka i ti­den och till skil­da folk och rättskul­tu­rer. Källa: Na­tio­na­len­cyk­lo­pe­din

vi byg­ga en ny svensk iden­ti­tet? Vi be­hö­ver eta­ble­ra ett utrymme för att dis­ku­te­ra det­ta mer för­ut­sätt­nings­löst.

Han me­nar att be­rät­tel­sen om den svens­ka na­tio­nen se­dan länge fram­för allt präg­lats av de­mo­kra­tis­ka sna­ra­re än et­nis­ka idéer, vil­ket gör den star­ka an­ti­na­tio­na­lis­men

”Det finns ett stort be­hov av för­ny­el­se – hur ska vi byg­ga en ny svensk iden­ti­tet?”

svår­för­stå­e­lig. Den svens­ka na­tio­nel­la iden­ti­te­ten un­der 1900-ta­lets se­na­re del har fram­för allt for­mats kring in­di­vi­du­a­lism och med­bor­gar­skap. Des­sa bygg­de i sin tur på en stark stat, som kun­de er­sät­ta vad släk­ten ti­di­ga­re ha­de hjälpt in­di­vi­den med – da­gis, ål­der­doms­hem, sjuk­för­säk­ring, ar­bets­för­med­ling och så vi­da­re. Lars Trä­gårdh har kall­lat det­ta den svens­ka stats­in­di­vi­du­a­lis­men, vil­ken for­mat den mo­der­na svens­ka na­tio­nel­la iden­ti­te­ten.

– Vi har i viss mån ef­ter 1989 gått till­ba­ka till en mer öp­pen el­ler glo­ba­li­se­rad värld – som den var fö­re förs­ta världs­kri- get – med öpp­na­re grän­ser, mi­gra­tion, fri han­del. Men glo­ba­li­se­ring­en av eko­no­min har ingen­ting att gö­ra med att na­tio­nal­sta­ten skul­le bry­ta ihop.

– Med tan­ke på var den tys­ka, et­nis­ka na­tio­na­lis­men ham­na­de på 1940-ta­let så är det in­te kons­tigt att na­tio­na­lis­men har fått då­ligt ryk­te, sä­ger Lars Trä­gårdh. Men att ut­i­från det­ta ifrå­ga­sät­ta he­la na­tio­nal­sta­ten med dess drag av för­säk­rings­sy­stem, nej – det hål­ler in­te.

BA­RA I OSLO ta­las det nu runt 200 språk, på­pe­kar Thomas Hyl­land Erik­sen. I många eu­ro­pe­is­ka stor­stä­der kan man ta­la om en su­per-di­ver­si­ty med ökad mo­bi­li­tet, mer mång­fald och en allt­mer oö­ver­skåd­lig si­tu­a­tion. Det be­ty­der att ar­be­tet med att hål­la ihop ”en fö­re­ställd ge­men­skap” är svå­ra­re

”Gär­na in­vand­ring, men i har­mo­ni med det na­tio­nel­la in­tres­set”

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.