En hopplöst rastlös doktor

nappt 21 år gammal försvarade Stefan Buijsman sin avhandling i matematikfilosofi i våras.

– Min upptäckt är att det inom filosofin saknas arbeten om hur människor förstår, lär sig och använder matematik, och vad matematisk kunskap är för något. Hittills har filosoferna bara ägnat sig åt matematiker, inte vanliga människor. Den forskning som finns inom till exempel didaktik är helt bortkopplad från filosofin. Det ville jag råda bot på.

En urgammal filosofisk fråga handlar om huruvida vi uppfinner matematiken eller bara upptäcker den. Vad tror du?

– Jag vet inte säkert, men jag gillar att tänka att matematiska tal finns i verkligheten. Då är frågan var de är någonstans, och hur de ser ut. Men vare sig vi tror det ena eller det andra så är det intressant att reda ut hur vi lär känna dem.

Hur viktigt är det för dig att vara yngst?

– Om du menar för karriärens skull så är det inte viktigt alls. Men det är viktigt för mig att hålla mig sysselsatt, annars blir jag hopplöst rastlös. Jag tror inte jag kan välja – jag är bara ovanligt snabb och har varit det ända sedan jag var liten. Filosofi passar mig särskilt bra för den går precis så fort som du hinner tänka; om du tänker snabbare går filosofin snabbare också. Vad tror du att du gör vid 50? – Jag skulle nog bli väldigt förvånad om jag är filosof. Vad jag mest hoppas på är att jag kan utnyttja mina talanger för att göra nytta för världen. I dag är flyktingkrisen en stor utmaning, och högerpopulismen sprider sig. Jag tror att det delvis kan avhjälpas med att fler får tillgång till bättre utbildning. Utbildning är nyckeln till att göra oss mer humana. Av Joanna Rose

Stefan Buijsman är född 1995 i Leiden, Nederländerna.