Ulf Peter Hall­berg kän­ner igen sig i Wal­ter Ben­ja­mins Pas­sa­gear­be­tet.

”Om­vä­gen är själ­va upp­täck­ten”

Modern Filosofi - - Bocker -

ASSAGEARBETET ÄR EN BOK ut­an bör­jan och ut­an slut, som för­fat­ta­ren Ulf Peter Hall­berg bör­ja­de över­sät­ta re­dan 1983, ba­ra ett år ef­ter att ori­gi­nal­ver­sio­nen kom ut i Tyskland. I vint­ras kom hans över­sätt­ning av Wal­ter Ben­ja­mins Pas­sa­gear­be­tet. Pa­ris, 1800-ta­lets hu­vud­stad i två band i nyut­gå­va, il­lu­stre­rad med gam­la vy­kort och en Pa­ris-kar­ta. Var­för he­ter boken Pas­sa­gear­be­tet? – Pas­sage är i Pa­ris en smal gång i el­ler mel­lan hu­sen, där man på 1800-ta­let öpp­na­de de förs­ta bu­ti­ker­na. Of­ta fanns det ett tak av glas. I pas­sa­ger­na ser Wal­ter Ben­ja­min res­ter av en för­svun­nen värld, fö­re­mål som till­hör and­ra epo­ker.

Myc­ket av det gam­la har dröjt sig kvar på des­sa mör­ka plat­ser. Det sät­ter i gång as­so­ci­a­tio­ner i tid och rum. Ben­ja­min har en term för det­ta – för­nim­bar­he­tens nu – och det hand­lar om att det för­flut­na plöts­ligt ak­tu­a­li­se­ras. Jag upp­täck­te ock­så att de fles­ta pas­sa­ger som Ben­ja­min skri­ver om fort­fa­ran­de ex­i­ste­rar, och i den nya ut­gå­van är adres­ser­na för­teck­na­de och in­pric­ka­de på en kar­ta. Vad är spe­ci­ellt med fla­nö­ren? – Hos fla­nö­ren som strö­var plan­löst på ga­tor­na upp­står en sinn­lig käns­la av al­la sy­nin­tryck. För fla­nö­ren är om­vä­gen själ­va upp­täck­ten, och as­so­ci­a­tio­ner­na som hu­sen och män­ni­skor­nas an­sik­ten väc­ker, sät­ter i gång rö­rel­ser in­om det eg­na psy­ket som ock­så hand­lar om tids­för­nim­mel­ser. Fla­nö­ren för­sätts i ett till­stånd som fak­tiskt in­ne­bär att fri­gö­ra sig från nu­et. Det be­fri­an­de med fla­nö­rer­fa­ren­he­ten är att den ock­så fri­gör från hi­e­rar­ki­er och makt. Fla­nö­ren in­ser kanske att de sam­ti­da ägar­na till hu­sen kom­mer att dö, och att sta­den up­pen­ba­rar si­na evi­ga vär­den, för­kropps­li­ga­de i plat­ser som an­das ge­men­skap och kon­takt med det för­flut­na. Hur såg Wal­ter Ben­ja­min själv på sitt ar­be­te? – Han var un­der he­la sitt liv myc­ket fat­tig, så han skrev kor­ta tex­ter som han hop­pa­des kun­na pub­li­ce­ra i tid­ning­ar. Men se­dan sam­la­de han dem of­ta till en hel­het som han kon­stru­e­ra­de i ef­ter­hand. Pas­sa­gear­be­tet var där­e­mot tänkt som ett gi­gan­tiskt en­cyk­lo­pe­diskt verk. Han för­stod att hans sam­tid var helt oin­tres­se­rad av det han skrev. Men han var klok nog att kon­stru­e­ra ett arkiv: han de­po­ne­ra­de si­na ma­nu­skript hos vän­ner, hos Ber­tolt Brecht, Ge­or­ges Ba­tail­le och and­ra. Han ha­de in­te sin­nesnär­va­ro att läm­na Pa­ris och fly un­dan na­zis­ter­na i tid, men där­e­mot för att räd­da si­na tan­kar åt ef­ter­värl­den. Vem skrev han för? – Pas­sa­gear­be­tet rik­tar sig till oss – det är tänkt som ett upp­vak­nan­de ur en mar­dröm. Han lyc­ka­des ska­pa ett kul­tu­rens och histo­ri­ens rum som po­e­tiskt hed­rar det som gått för­lo­rat, det är histo­ri­en om ne­der­lag och för­hopp­ning­ar. Han rik­tar sig mot en histo-

Wal­ter Ben­ja­min Pas­sa­gear­be­tet (I över­sätt­ning av Ulf Peter Hall­berg)

ri­e­skriv­ning som har åter­gi­vit seg­rar­nas histo­ria. Själv skri­ver Ben­ja­min för­lo­rar­nas histo­ria. Men ock­så de små män­ni­skor­nas, de små till­dra­gel­ser­nas, de små fö­re­må­lens histo­ria. Det är tan­kar som rik­tar sig till många oli­ka grup­per. Många lä­ser Pas­sa­gear­be­tet för att han lyc­kas ska­pa en uni­ver­sell ge­men­skap med ett allom­fat­tan­de en­cyk­lo­pe­diskt ve­tan­de.

Hur var det att ar­be­ta med Ben­ja­mins tex­ter?

– Det var ett lång­va­rigt och krä­van­de ar­be­te: Hur skul­le man or­ga­ni­se­ra al­la des­sa an­teck­ning­ar? Hur skul­le man rent tek­niskt fram­stäl­la det i bok­form och gö­ra rätt­vi­sa åt al­la text­kri­tis­ka aspek­ter?

Det är nog det verk som har för­änd­rat mitt liv mest, och det har gett mitt eget skri­van­de en enorm ener­gi. Jag har kanske ofri­vil­ligt for­mat mitt liv ut­i­från Wal­ter Ben­ja­mins grund­tan­kar om den uni­ver­sel­la vär­de­ge­men­ska­pen. Det ta­la­de till min per­son­li­ga er­fa­ren­het av en upp­växt präg­lad av att kons­ten över­ord­na­des allt an­nat. Det är na­tur­ligt­vis ett svårt arv, ef­tersom man kan ham­na i Ben­ja­mins si­tu­a­tion – vil­ka stö­der det? Jag har kanske haft en tim­lön på högst 7 öre om jag skul­le sum­me­ra ar­be­tet eko­no­miskt. Att ha Ben­ja­min som fö­re­bild i skrivandet har än­då – trots en käns­la av ut­matt­ning un­der den förs­ta slut­fa­sen kring 1988–89 – gett mig otro­li­ga ri­ke­do­mar att för­de­la till sys­kon­sjä­lar. Jag le­ver som Ben­ja­min ef­ter and­ra nor­mer, men min out­si­der­po­si­tion i Ber­lin har gjort det svårt att över­le­va. Jag är på många sätt li­ka otak­tisk som min fö­re­bild.

Hur ska man lä­sa Pas­sa­gear­be­tet?

– Det är en la­by­rint som man kan lä­sa pre­cis hur som helst, det spe­lar ing­en roll var man bör­jar. Jag har i den nya ut­gå­van lagt in näs­tan två hund­ra fo­to­gra­fi­er som föns­ter ut mot sta­den och in i tex­ten. Det ger lä­sa­ren yt­ter­li­ga­re en möj­lig­het att as­so­ci­e­ra. Det är ock­så nå­got Wal­ter Ben­ja­min själv fö­re­ställ­de sig att boken kun­de in­ne­hål­la. Var­je text­bit är lad­dad av ener­gi, var­je frag­ment ta­lar till dig. Och allt det här kan du gå in i, och det kan för­änd­ra dig och ditt liv. Pas­sa­gear­be­tet är en rik­tig bild­nings­re­sa – det ita­li­e­nar­na med ett underbart ut­tryck be­näm­ner vi­a­g­gio di for­ma­zio­ne. Av Jo­an­na Ro­se • Wal­ter Ben­ja­min, fi­lo­sof, kri­ti­ker och för­fat­ta­re, föd­des i Ber­lin 1892. • Den 27 sep­tem­ber 1940 tog han li­vet av sig. Han var på flykt från Pa­ris un­dan na­zis­men och stop­pa­des av den spans­ka po­li­sen i den ka­ta­lans­ka sta­den Port­bou, nä­ra frans­ka grän­sen. Där­med be­rö­va­des han chan­sen att via Por­tu­gal fly till USA. • Han bör­ja­de skri­va Pas­sa­gear­be­tet 1927 i Ber­lin, och fort­sat­te i ex­il i Pa­ris, dit han kom som ju­disk flyk­ting 1933. • Ti­teln på Johannes Anyurus bok En storm kom från pa­ra­di­set från 2013 är ett ci­tat av Wal­ter Ben­ja­min. ULF PE­TERS FAVORITCITAT: ”Ga­tan le­der fla­nö­ren till­ba­ka in i en svun­nen tid.” ”För sam­la­ren är värl­den när­va­ran­de, till och med ord­nad, i vart och ett av hans fö­re­mål.” ”Den läs­ta bilden, det vill sä­ga bilden i för­nim­bar­he­tens nu, präglas i all­ra högs­ta grad av det kri­tis­ka, far­li­ga ögon­blick som lig­ger till grund för all läs­ning.” ” Var­je barn­dom ut­rät­tar nå­got stort och oer­sätt­ligt för mänsk­lig­he­ten. ”

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.