Så ar­gu­men­te­rar fi­lo­so­fer­na

Modern Filosofi - - Dilemmat -

s.11Män­ni­skans fria vil­ja är ett tvis­teäm­ne in­om fi­lo­so­fin se­dan fle­ra tu­sen år. Här kan Ro­bin och hans fa­milj häm­ta stöd.

Ro­bin skul­le kun­na argumentera med hjälp av den skots­ke filosofen David Hu­me (1711–76) som bland an­nat be­skrev den fria vil­jan som för­må­ga att hand­la ut­i­från vad vi har lust till. El­ler som han skri­ver ”… om vi väl­jer att vi­la, kan vi gö­ra det; om vi väl­jer att rö­ra på oss, kan vi gö­ra det”. Den­na fri­het, fort­sät­ter han, är uni­ver­sell och till­hör al­la män­ni­skor som in­te sit­ter i fäng­el­se el­ler är i ked­jor.

Mam­ma Jo­se­fin får gå läng­re till­ba­ka i ti­den och lu­ta sig mot den gre­kis­ke filosofen Pla­ton (428–348 f.kr.) som är en av de som me­nar att vil­jan mås­te kopp­las till eti­ken. Att ba­ra gö­ra vad man har lust till lik­nar mer dju­rens be­te­en­de, och kan där­för ifrå­ga­sät­tas. En katt so­ver sto­ra de­lar av da­gen, men det gör hen­ne in­te fri och be­hö­ver in­te be­ty­da att hon har en vil­ja. Nej, för att vil­jan ska kun­na räk­nas mås­te den kopp­las till nå­gon form av över­vä­gan­de. Det är först när vi gör nå­got som vi be­dö­mer är bra för oss som vi hand­lar fritt. Den här for­men av vil­ja be­hö­ver in­te va­ra kopplad till njut­ning. Tvärtom. Att gö­ra det man an­ser är gott kan in­ne­bä­ra att man mås­te tvinga sig att till ex­em­pel gå upp på mor­go­nen.

Plast­pap­pa Jim kan få många ar­gu­ment av den dans­ke ex­istens­fi­lo­so­fen Sø­ren Ki­er­ke­gaard (1813–55) som me­nar att det är ex­tremt vik­tigt att var och en in­te ba­ra gör som al­la and­ra ut­an hit­tar sin egen vil­ja och tar an­svar för den. Den som in­te gör det ris­ke­rar att tap­pa bort sig själv. Ki­er­ke­gaard följ­de si­na eg­na råd och där­för tog det ex­tremt lång tid för ho­nom att bli klar med sin dok­tors­av­hand­ling om So­kra­tes.

Mi­chael Slo­te, pro­fes­sor i etik vid Uni­ver­si­ty of Mi­a­mi, hål­ler med sto­ra­sys­ter Moa. Han an­ser att vå­ra hand­ling­ar i förs­ta hand ska ut­gå från käns­lan för och om­tan­ken om and­ra, in­te från lo­gik el­ler in­tres­set för att ut­veck­la vårt ego. Dess­utom an­ser han att det är bå­de na­tur­ligt och vik­tigt att bör­ja med dem som står oss när­mast. Av Ann La­ger­ström

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.