Av­stå

As­kes är att av­stå från så­dant som skym­mer tän­kan­det. Fi­lo­so­fen Si­mo­ne Weil var en fö­re­bild för för­må­gan att av­stå.

Modern Filosofi - - Tänk B- Ättre -

EN FRANSKA FI­LO­SO­FEN och för­fat­ta­ren Si­mo­ne Weil dog mitt un­der and­ra världs­kri­get, en­sam som hon öns­kat. Dödsor­sa­ken var lung­tu­ber­ku­los och självsvält, el­ler om man vill ut­tryc­ka det med hen­nes eg­na ord: ti­dens olyc­kor.

Allt Si­mo­ne Weil gjor­de gjor­de hon av so­li­da­ri­tet med and­ra män­ni­skor. Re­dan som femå­ring väg­ra­de hon äta soc­ker ef­tersom de franska sol­da­ter­na vid fron­ten un­der förs­ta världs­kri­get in­te ha­de nå­got.

Hon en­ga­ge­ra­de sig i ar­be­tar­rö­rel­sen och tog tjänst­le­digt från sitt ar­be­te som fi­lo­so­fi­lä­ra­re för att bli fa­briks­ar­be­ta­re, nå­got som hon in­te alls var läm­pad för. När spans­ka in­bör­des­kri­get bröt ut 1936 gick hon med på den rö­da si­dan och upp­lev­de kri­get vid den ka­ta­lans­ka fron­ten.

Si­mo­ne Weil an­såg sig kris­ten men lät in­te dö­pa sig av hän­syn till sin ju­dis­ka här­komst. Hon tving­a­des fly un­dan na­zis­ter­na och kom så små­ning­om till Lon­don och mot­stånds­rö­rel­sen. I so­li­da­ri­tet med kri­gets ut­sat­ta, sov och åt hon allt mind­re. Hon väg­ra­de äta mer än de ran­so­ner som hen­nes fängs­la­de lands- män fick i det krigs­drab­ba­de Frank­ri­ke.

”Att släp­pa be­ho­vet av att be­ja­ka sitt ego är kanske den störs­ta av al­la ut­ma­ning­ar på vår väg mot fri­het. He­la vår vil­ja mås­te in­rik­tas i upp­märk­sam­het”, skrev Si­mo­ne Weil.

SI­MO­NE WEIL ÄR vad man kan kal­la en mo­dern asket. Re­dan in­om den ti­di­ga fi­lo­so­fin, som in­ne­bar ett sätt att le­va, be­trak­ta­des as­kes som ett verk­tyg för att tän­ka bätt­re. Långt se­na­re bru­ka­de René De­scar­tes be­grän­sa si­na sin­nes­in­tryck ge­nom att gå un­dan och där­i­ge­nom kun­na tän­ka bätt­re.

– I fi­lo­so­fisk och te­o­lo­gisk me­ning är as­kes själv­di­sci­pli­ne­ring. Det hand­lar om att av­stå från sa­ker som skym­mer tän­kan­det, sä­ger Ola Si­gurds­son, pro­fes­sor i tros- och livs­å­skåd­nings­ve­ten­skap vid Gö­te­borgs uni­ver­si­tet.

– Ge­nom att av­stå sät­ter man fo­kus på det som är vä­sent­ligt. Det finns många oli­ka slag av as­kes. En mer prak­tisk in­rikt­ning av­står just från sa­ker som dis­tra­he­rar. Som det för oss var­dag­li­ga att stänga av e-pos­ten för att be­grän­sa sin­nes­in­tryc­ken. In­om det aka­de­mis­ka li­vet kan man sä­ga att man ut­ö­var en form av as­kes ge­nom att fo­ku­se­ra på en viss upp­gift. SI­MO­NE WEIL MÅ ha haft drag av världs­för­ne­kel­se, men man kan se hen­ne som en fö­re­bild för för­må­gan att just kun­na av­stå. Så här har den ame­ri­kans­ka för­fat­ta­ren Su­san Son­tag skri­vit om hen­ne: ”Ing­en som äls­kar li­vet skul­le vil­ja imi­te­ra Si­mo­ne Weils hän­gi­ven­het till mar­ty­ri­et el­ler öns­ka det för si­na barn el­ler för nå­gon an­nan som man äls­kar. Men trots det så be­rörs vi och får nä­ring av det, ef­tersom vi äls­kar all­var så­väl som li­vet. Ge­nom den re­spekt vi vi­sar för så­da­na liv er­kän­ner vi myste­ri­ets när­va­ro i värl­den – och myste­ri­um är just vad den tvär­säk­ra san­ning­en, den ob­jek­ti­va san­ning­en, för­ne­kar. […] Hon be­trak­tas rätt­mä­tigt som ett av de mest kom­pro­misslö­sa och stö­ran­de vitt­ne­na av det mo­der­na sli­tet med an­den.” Av Ce­ci­lia Christ­ner Ri­ad

”Ge­nom att av­stå sät­ter man fo­kus på det som är vä­sent­ligt”

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.