Så ar­gu­men­te­rar fi­lo­so­fer­na

Modern Filosofi - - D- Ilemmat -

s.11Utan att va­ra helt med­vet­na om det, dis­ku­te­rar med­lem­mar­na i ak­tions­grup­pen fle­ra svå­ra fi­lo­so­fis­ka frå­gor på en gång: Vad är san­ning? Vad är lögn? Finns det si­tu­a­tio­ner då det är rätt att lju­ga?

Lot­ten skul­le kun­na lu­ta sig mot den svensk-ame­ri­kans­ka fi­lo­so­fi-pro­fes­sorn , Sis­se­la Bok (1934-), som i och för sig me­nar att det är vik­tigt för tilli­ten i ett sam­häl­le att män­ni­skor in­te med­ve­tet lju­ger för varand­ra. Å and­ra si­dan skri­ver hon att det mås­te fin­nas en med­ve­ten vil­ja att lju­ga för att det ska kun­na kal­las lögn. I det här fal­let sa­de Lot­ten nå­got som hon trod­de var sant, i och för sig med vil­jan att på­ver­ka, men in­te med en med­ve­ten vil­ja att lju­ga.

Fe­lix kan lu­ta sig mot de fi­lo­so­fer som häv­dar att det all­tid är fel att lju­ga där­för att det in­går i en gi­ven etik som al­la män­ni­skor mås­te föl­ja. En plikt-eti­ker är Im­ma­nu­el Kant (1724–1804). Även om du kan räd­da en an­nan per­sons liv ge­nom att dra en vit lögn så är det, en­ligt ho­nom, ur mo­ra­lisk syn­vin­kel för­kast­ligt. Dess­utom me­nar han att lögn­er tar ifrån män­ni­skan en av hen­nes vik­ti­gas­te för­må­gor: för­nuf­tet.

Jesper sä­ger att nå­got som känns rätt kan räk­nas som en san­ning. Nej, sä­ger många fi­lo­so­fer, men schwei­za­ren Ro­nald de Sousa (1940–), pro­fes­sor eme­ri­tus i fi­lo­so­fi vid Uni­ver­si­ty of To­ron­to, är in­te li­ka sä­ker. Käns­lor, me­nar han, mås­te ock­så be­trak­tas som en form av san­ning även om den gäl­ler en en­da per­son i en spe­ci­ell si­tu­a­tion. Jes­pers käns­la att Lot­ten har träf­fat helt rätt är sant där­för att det stäm­mer med vad Jesper kän­ner i den här si­tu­a­tio­nen. Men är det ock­så sant för and­ra? de Sousa leker med tan­ken att två helt oli­ka sätt att vär­de­ra en hän­del­se el­ler tan­ke kan va­ra li­ka ”au­ten­tis­ka”, li­ka san­na. Lot­tens på­stå­en­de kan bå­de va­ra en san­ning och en lögn på en gång.

Fri­da tyc­ker att man får lju­ga för att nå ett po­li­tiskt mål och kan häm­ta ar­gu­ment hos den ita­li­ens­ke fi­lo­so­fen Nic­colò Machi­a­vel­li (1469–1527) och hans klas­si­ker Fursten, som vis­sa an­ser va­ra en sa­tir. Machi­a­vel­li häv­dar att fram­gång är det vik­ti­gas­te för den som vill sty­ra ett land, el­ler ha makt i en by, och att man där­för in­te kan lå­ta sig be­grän­sas av mo­ral. Av Ann La­ger­ström

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.