Det ju­dis­ka hop­pet

Modern Filosofi - - Så tänkte jag - -

Jag fick in­te myc­ket ju­disk fost­ran hem­i­från. Men det ju­dis­ka har bli­vit allt star­ka­re för mig, in­te minst vad jag kal­lar det ju­dis­ka vis­hets­ar­vet. Det är stort och mot­sä­gel­se­fullt och jag har ba­ra till­go­dogjort mig skär­vor av det och jag tyc­ker in­te om allt jag ser. Men det jag har fått med mig är en ju­diskt in­spi­re­rad bild av män­ni­skan och till­va­ron. I det ju­dis­ka finns en var­dags­mes­si­a­nism som kan ge hopp ock­så när det är svårt att se nå­got hopp. Här har Mes­si­as än­nu in­te kom­mit ut­an vän­tas fort­fa­ran­de kom­ma. Hur jäv­lig verk­lig­he­ten än kan te sig, är den ju­dis­ka ho­ri­son­ten där­med fort­fa­ran­de ljus, ef­tersom det all­tid häg­rar ett ”bör va­ra” mot det som för till­fäl­let ”är”. Även om det är oklart vad det­ta ”bör” från tid till an­nan krä­ver och på vil­ken grund det yt­terst vi­lar, så finns här en hop­pets fi­lo­so­fi som till­ta­lar mig. Hur man kan upp­rätt­hål­la ett mänsk­ligt ”bör” mot det som ”är”, för­blir för mig en av­gö­ran­de fråga. Ett spe­ci­fikt ju­diskt pro­blem i sam­man­hang­et är för­stås ris­ken att nå­gon får för sig att Mes­si­as re­dan har kom­mit och att Mes­si­as­ri­ket är en plätt jord i Mel­la­nöstern, vil­ket är ett pro­blem som sta­ten Is­ra­el har gjort akut.

Jag hål­ler för när­va­ran­de på att skri­va en bi­o­gra­fi om Mar­cus Eh­ren­preis som var över­rab­bin i Stock­holm mel­lan 1914 och 1948. Yt­terst hand­lar den om en ge­ne­ra­tion av ju­dis­ka tän­ka­re som drab­ba­des hår­da­re än nå­gon an­nan av Histo­ri­ens dom, men som in­te minst i lju­set av det som hän­der i vår sam­tid ha­de sa­ker att säga som är vär­da att grä­va fram på nytt. Fram­för allt in­sik­ten om att på män­ni­skans be­hov av hopp och me­ning har tek­nik, ve­ten­skap och me­di­cin ing­en lös­ning.

Fo­to: Istockp­ho­to, Wi­ki­pe­dia, Al­bert Bon­ni­ers för­lag

Auschwitz 1940-1945.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.