Vil­ken fram­tid?

De all­ra fles­ta av oss skul­le väl säga att vi är ny­fik­na på fram­ti­den. Få tän­ker nog där­e­mot på att det är vi som und­rar som ock­så kan ge sva­ret. För fram­ti­den är nå­got vi ska­par, just nu. Vad det in­ne­bär är fokus för forsk­ning­en på In­sti­tu­tet för fram­tid

Modern Filosofi - - Böcker - Text: IN­STI­TU­TET FÖR FRAM­TIDS­STU­DI­ER Bild: ELIN KARLSSON

”Om vi in­te tän­ker skarpt om fram­ti­da män­ni­skors livs­be­ting­el­ser så ris­ke­rar vi att det in­te kom­mer att fin­nas någ­ra över­hu­vud­ta­get. Det är en fram­tid som få öns­kar sig.” Gustaf Arr­he­ni­us, fi­lo­sof

– Det är en sak att alla tyc­ker det är rim­ligt att vi ska ta hän­syn till fram­ti­da ge­ne­ra­tio­ners livs­vill­kor, men de fles­ta vill än­då åka till Thai­land när det blir kallt!

En ani­me­rad dis­kus­sion bry­ter ut mel­lan två fi­lo­so­fer, en so­ci­o­log och en ma­te­ma­ti­ker i kö­ket på In­sti­tu­tet för fram­tids­stu­di­er där fors­ka­re från en rad oli­ka di­sci­pli­ner till­sam­mans stu­de­rar de sto­ra fram­tids­frå­gor­na.

En av de viktigaste in­sik­ter­na som sak­ta men sä­kert har nåtts un­der de se­nas­te hund­ra åren är att vad den nu­va­ran­de ge­ne­ra­tio­nen gör – allt­så vad vi gör – kan få sto­ra kon­se­kven­ser myc­ket långt in i fram­ti­den. In­sik­ten kom­mer fram­för allt från mil­jö­sam­man­hang, men har spri­dit sig till fle­ra and­ra om­rå­den. Idag hand­lar frå­gan om fram­ti­da ge­ne­ra­tio­ner ock­så om in­sik­ten att vi in­te ba­ra på­ver­kar de­ras livs­för­hål­lan­den, ut­an ock­så vil­ka män­ni­skor som kom­mer att fin­nas och om de alls kom­mer att ex­i­ste­ra.

Bor­de vi bry oss? Vil­ka plik­ter har vi gente­mot kom­man­de ge­ne­ra­tio­ner? Vå­ra even­tu­el­la barn­barns­barn? Vå­ra barn­barn? Vå­ra barn? Om vi nu bor­de bry oss är det hög tid att fun­de­ra över hur det ska på­ver­ka det sätt vi le­ver på idag.

När fi­lo­so­fen Gustaf Arr­he­ni­us blev VD och forsk­nings­le­da­re på In­sti­tu­tet för fram­tids­stu­di­er 2015, val­de han att ut­for­ma ett forsk­nings­pro­gram med just ge­ne­ra­tions­frå­gan i fokus. Den är ak­tu­ell på fle­ra vik­ti­ga om­rå­den där ut­veck­ling­en idag kan få stor be­ty­del­se för hur vå­ra liv ser ut om hund­ra år, om fem­tio år, om tio år. Om vi kom­mer fram till att vi bor­de bry oss om män­ni­skor som än­nu in­te finns stäl­ler det ock­så krav på vå­ra in­sti­tu­tio­ner. Hur kan till ex­em­pel fram­ti­da ge­ne­ra­tio­ners in­tres­sen till­va­ra­tas i be­slut som på­ver­kar dem men fat­tas idag?

Frå­gan om vil­ka som ska del­ta i vil­ka be­slut i en de­mo­kra­ti, det så kal­la­de av­gräns­nings­pro­ble­met, är an­ge­lä­gen även av and­ra skäl, lik­som den om vil­ka be­slut som bör fat­tas de­mo­kra­tiskt. När be­slut som fat­tas på lo­kal ni­vå kan få glo­ba­la kon­se­kven­ser, och mul­ti­na­tio­nel­la fö­re­tag och överstat­li­ga or­ga­ni­sa­tio­ner ökar sin makt på den na­tio­nel­la de­mo­kra­tins be­kost­nad finns det risk för att de­mo­kra­tin ur­hol­kas på me­ning. Sam­ti­digt tycks med­bor­gar­na i vis­sa ic­ke-de­mo­kra­tis­ka län­der ha det bätt­re än i många de­mo­kra­ti­er. Det finns skäl att fun­de­ra över de­mo­kra­tins po­si­tion som det bäs­ta sty­rel­seskic­ket. Nå­got som i hög grad kom­mer att på­ver­ka fram­ti­da ge­ne­ra­tio­ners var­dag är den tek­nis­ka ut­veck­ling­en. Själv­kö­ran­de bi­lar, ro­bo­tar som tar över ru­tinar­tat ar­be­te, ar­ti­fi­ci­ell in­tel­li­gens som stäl­ler sjuk­doms­di­a­gno­ser, geo­tek­nik som ska han­te­ra kli­mat­frå­gan...

Lis­tan är lång och fle­ra tek­no­lo­gi­er kom­mer san­no­likt att gö­ra vå­ra liv bätt­re. Men, det finns ock­så an­led­ning att fun­de­ra över vil­ka ris­ker de med­för. Hur ska vi till ex­em­pel stäl­la oss till upp­skatt­ning­en att den största ris­ken för att män­ni­skan dör ut det närms­ta år­hund­ra­det ut­görs av tek­no­lo­gin? Bör vi kanske fo­ku­se­ra på att ut­veck­la tek­no­lo­gi som för­bätt­rar vår in­tel­li­gens så att vi kan lö­sa sådana frågor? El­ler kan det va­ra vik­ti­ga­re att för­bätt­ra vår em­pa­ti för att bätt­re för­må pri­o­ri­te­ra fram­ti­da ge­ne­ra­tio­ner, el­ler för den de­len, män­ni­skor i and­ra de­lar av värl­den. Nya tek­no­lo­gi­er har all­tid på­ver­kat ar­bets­mark­na­den och da­gens ut­veck­ling är ing­et un­dan­tag. Myc­ket ty­der dock på att om­ställ­nings­ti­den kom­mer att va­ra kor­ta­re den­na gång vil­ket stäl­ler krav på hur vi för­de­lar väl­färd. Da­gens väl­färdsmo­dell som byg­ger på att män­ni­skor har tryg­ga an­ställ­ning­ar är re­dan ifrå­ga­satt och när au­to­ma­ti­se­ring och ro­bo­ti­se­ring yt­ter­li­ga­re kon­cen­tre­rar till­gång­ar till en mind­re grupp mås­te nya lösningar kom­ma till. Kan till ex­em­pel ba­sin­komst va­ra en lös­ning? Den ökan­de ojäm­lik­he­ten är en stor fram­tids­frå­ga ef­tersom den bå­de på­ver­kar och på­ver­kas av hur sta­bilt och håll­bart vårt sam­häl­le är och kan va­ra. Yt­ter­li­ga­re ett spän­nan­de om­rå­de i fokus på in­sti­tu­tet är dis­kri­mi­ne­ring, sex­ism och ra­sism. Här hän­der det myc­ket som ökar vår för­stå­el­se för hur män­ni­skan fun­ge­rar och vil­ka kon­se­kven­ser det får. Om­rå­det stu­de­ras av bland and­ra so­ci­o­lo­ger, fi­lo­so­fer, psy­ko­lo­ger och norm­fors­ka­re.

Vår för­må­ga att sor­te­ra män­ni­skor i oli­ka grup­per är kog­ni­tivt an­vänd­bar men får kon­se­kven­ser i form av oli­ka be­hand­ling av grup­per av in­di­vi­der. Allt mer pe­kar på att många för­do­mar är omed­vet­na och där­för svå­ra för oss att änd­ra. Vi kan där­för be­hö­va in­rät­ta ru­ti­ner som mins­kar ef­fek­ten av des­sa im­pli­ci­ta för­do­mar. Vi som rå­kar le­va här idag har sto­ra möj­lig­he­ter att på­ver­ka vå­ra eg­na liv, men ock­så and­ras. Med den mak­ten kom­mer ett an­svar att stäl­la frå­gan, ”vil­ken fram­tid?”.

”Allt fler be­slut som på­ver­kar vår var­dag fat­tas i de eu­ro­pe­is­ka elit­nät­ver­ken, oåt­kom­li­ga för folk­ligt in­fly­tan­de, omöj­li­ga att rös­ta bort el­ler ut­krä­va an­svar från.” Ste­fan Svall­fors, so­ci­o­log ”En stor del av den em­pi­ri som sam­lats in om im­pli­cit kog­ni­tion, pe­kar på att vi vet myc­ket mind­re om oss själ­va än vi tror.” Anan­di Hat­ti­ang­a­di, fi­lo­sof

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.