Lång­sam och ef­ter­tänk­sam

Modern Filosofi - - Så tänkte jag - -

Min motre­ak­tion kom re­dan i mit­ten av 1970-ta­let, en kom­bi­na­tion av be­svi­kel­se och oro över hur jag och många med mig ha­de kun­nat för­le­das så grovt. Så bör­ja­de så sak­ta min egen upp­gö­rel­se med re­vo­lu­tions­i­de­o­lo­gin och in­te minst med histo­ri­cis­men, fö­re­ställ­ning­en om att histo­ri­en har en in­ne­bo­en­de me­ning och en för­ut­säg­bar rikt­ning. Bå­de lit­te­rärt och in­tel­lek­tu­ellt kom­mer jag så små­ning­om att in­spi­re­ras av Art­hur Ko­est­ler, en ju­disk in­tel­lek­tu­ell i Eu­ro­pa som i 1930ta­lets po­li­tis­ka tur­bu­lens dras till kom­mu­nis­men och där­ef­ter – bätt­re än nå­gon an­nan som jag läst – gör upp med he­la det tan­ke­sy­stem som kom­mu­nis­men vi­lar på.

En vik­tig fi­lo­sof för mitt tän­kan­de blev Karl Pop­per som från en an­nan ut­gångs­punkt tog itu med ”det öpp­na sam­häl­lets fi­en­der”. Hos Pop­per fann jag någ­ra be­grepp som blev mitt po­li­tis­ka cre­do. Som den kri­tis­ka ra­tio­na­lis­men: en på­min­nel­se om att det mo­der­na pro­jek­tet, med dess an­språk på för­nuft och ra­tio­na­li­tet, bär på en stor risk för hybris. El­ler hans pie­ce­me­al so­ci­al engi­ne­e­ring, som är svårt att över­sät­ta men som hand­lar om att age­ra lång­samt och ef­ter­tänk­samt – man ska in­te gö­ra någon­ting som man kan vil­ja ha ogjort.

Fo­to: Ca­ro­li­ne Andersson, Wi­ki­pe­dia

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.