Di­lem­mat.

Modern Filosofi - - Info -

Ett om­stritt be­slut.

KRISTINA ÄR FÖRTVIVLAD. I ett brev från kom­mu­nen har hon fått ve­ta att på den här­li­ga grö­na ytan fram­för de­ras hus ska det bli för­sko­la med till­hö­ran­de par­ke­rings­plats. Det får in­te hän­da, tän­ker hon och mej­lar snabbt i väg en in­bju­dan till de när­mas­te gran­nar­na. Fy­ra kom­mer. De träf­fas i sko­lans mat­sal. Kristina hål­ler ett brand­tal: Äng­en är näs­tan det en­da som finns kvar som kan lik­na na­tur här i om­rå­det. Mas­sor av män­ni­skor an­vän­der den till lek och re­kre­a­tion. Vi mås­te stop­pa det här byg­get! Ulf: Det är ing­en idé. Har kom­mu­nen be­stämt sig så har den, var­för stånga sig blo­dig i onö­dan. Det har jag in­te mitt liv till. Oran: Men vil­ket pas­sivt för­håll­nings­sätt! Tän­ker du ba­ra lå­ta kom­mu­nen kö­ra över dig? Ulf: Nej, det skul­le jag in­te om jag trod­de att jag kun­de gö­ra nå­got åt sa­ken. Men om det in­te går är det bätt­re att hål­la sig lugn än att brå­ka. Ali­cia: En­ligt kom­mu­nen är det här den bäs­ta plat­sen. Och Kristina och Oran, ni har ju kam­pan­jat för en för­sko­la i det här om­rå­det i åra­tal. Jag fat­tar ingen­ting. Oran: Kom­mu­nen sä­ger att plat­sen är den bäs­ta, ja. Men hur vet vi att det är rätt? Nej, låt oss bil­da en ak­tions­grupp, ta re­da på allt vi kan, helst lig­ga ett steg fö­re. Jag kan va­ra eko­no­mi­an­sva­rig. Vad vill ni and­ra gö­ra? Ali­cia: Jag vill in­te mot­ar­be­ta kom­mu­nen. Jag har stor re­spekt för bå­de po­li­ti­ker och tjäns­te­män. De gör sä­kert så gott de kan. Kristina: Ali­cia, du är så na­iv. Och en ak­tions­grupp tar för lång tid. Jag tror att vi mås­te hit­ta på nå­got nytt, nå­got ovän­tat, nu. I mor­gon kom­mer jag att ta med mig mi­na barn till kom­mun­hu­set och ha pick­nick ut­an­för pla­nen­he­tens dörr. Av Ann La­ger­ström

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.