Finns Gud?

Ast­ro­no­men Bengt Gustafs­son sva­rar.

Modern Filosofi - - Innehåll -

AST­RO­NO­MEN Bengt Gustafs­sons svar är tyd­ligt:

– Nå­gon Gud har jag in­te kun­nat spå­ra när jag tit­tat i te­lesko­pet.

Bengt Gustafs­son minns hur han i ti­o­års­ål­dern drunk­na­de i allt som om­gav ho­nom här på jor­den och i den till sy­nes oänd­li­ga rym­den. Han för­står i dag lika li­te av li­vets myste­ri­er som då. Du be­teck­nar dig som kris­ten? – En cen­tral tan­ke i min tro är att Gud finns i al­la män­ni­skor. Gud li­der med oss, stäl­ler upp på oss och glä­der sig med oss. Men Gud sit­ter in­te up­pe bland mol­nen och styr oss som ma­ri­o­nett­doc­kor.

Bengt Gustafs­son är pro­fes­sor eme­ri­tus i ast­ro­no­mi vid Uppsa­la uni­ver­si­tet och han har va­rit ve­ten­skap­lig råd­gi­va­re till re­ge­ring­en. Han är ock­så myc­ket in­tres­se­rad av livs­å­skåd­nings­frå­gor. Hans med­ver­kan i ”Tan­kar för da­gen” i ra­di­ons P1 har skänkt tröst och fått många att fun­de­ra över vad det in­ne­bär att va­ra män­ni­ska.

– För mig är det vik­tigt att stan­na upp ibland och re­flek­te­ra. Jag me­di­te­rar i grupp varan­nan vec­ka. Jag ber ock­så, fast in­te re­gel­bun­det. Gud är nog när­va­ran­de i mitt liv var­je dag än­då.

I rol­len som fors­ka­re re­gi­stre­rar Bengt Gustafs­son och för­sö­ker le­da det han re­gi­stre­rar i be­vis. Sam­ti­digt tror han att al­la män­ni­skor bär nå­got he­ligt i sig, nå­got som in­te får krän­kas.

– Jag blir gans­ka trött på re­li­giö­sa fö­re­trä­da­re som sä­ger sig sit­ta in­ne med den en­da san­ning­en. Sam­ti­digt be­skri­ver ve­ten­ska­pen, trots al­la fram­steg, ba­ra en li­ten del av verk­lig­he­ten.

– Ta mu­si­ken som ex­em­pel. Den kan till viss del mä­tas och för- kla­ras, men det be­rät­tar än­då ba­ra en bråk­del om den to­ta­la upp­le­vel­sen.

Bengt Gustafs­son kon­sta­te­rar att li­vet är mot­sä­gel­se­fullt, ve­der­vär­digt och un­der­bart. Han tror in­te att det kan pressas in i te­o­lo­gis­ka ”la­gar” el­ler möns­ter.

– Jag kän­ner mig nog mer hem­ma hos mys­ti­ker­na som häv­dar att det bort­om den han­ter­ba­ra verk­lig­he­ten finns så myc­ket att ut­fors­ka, för­hål­lan­den som kans­ke in­te ens går att be­skri­va. Kans­ke är det ing­en slump att det i den me­ning­en all­tid fun­nits många mys­ti­ker bland ast­ro­no­mer, ma­te­ma­ti­ker och fy­si­ker.

Bengt Gustafs­son ser in­te att den krist­na tron mås­te va­ra bok­stavs­tro­gen, och han tror in­te att Bi­beln kan lä­sas som en fak­ta­bok med an­språk på att av­slö­ja al­la san­ning­ar.

– Många te­o­lo­ger och präs­ter har ett kom­pli­ce­rat för­hål­lan­de till Bi­beln. Upp­stod verk­li­gen Je­sus från de dö­da? Och kom han till jor­den ge­nom jung­fru­föd­sel? Jag är in­te sä­ker på att Je­sus ens är en hi­sto­risk per­son.

Bengt Gustafs­sons mam­ma var en from kyrk­värd och fa­mil­jen följ­de of­ta med hen­ne till hög­mäs­san.

– Även pap­pa var kyrk­ligt in­tres­se­rad, men knap­past tro­en­de. Sam­ta­len kring köks- bor­det var in­ten­si­va och pap­pa kri­ti­se­ra­de of­ta pre­di­kan. Hur var din tro då? – Jag ha­de nå­gon form av guds­tro i grun­den. Som vux­en kän­de jag att jag mog­nat och att jag kun­de läm­na re­li­gi­o­nen bakom mig. Sam­ti­digt såg jag de este­tis­ka vär­de­na i kyr­ko­kul­tu­ren, in­te minst i kyr­ko­mu­si­ken.

I 35-års­ål­dern in­träf­fa­de nå­got som kom att på­ver­ka Bengt starkt. Det var när han i sista stund möt­te en miss­bru­kan­de vän som var nä­ra att dö.

– Jag bru­kar in­te ta­la så of­ta om den­na om­ska­kan­de hän­del­se. Det är lätt att bli mis­sio­ne­ran­de, och jag på­står in­te att det jag kän­de i den stun­den är all­mängil­tigt. Men då in­såg jag att Gud finns i al­la män­ni­skor. Går du i kyr­kan i dag? – Jag sym­pa­ti­se­rar med kvä­kar­na och del­tar i de­ras an­dak­ter, men är in­te med­lem. Min hust­ru och jag bru­kar ock­så va­ra med på hög­mäs­san då och då.

När Bengt var li­ten fick han en ”ex­pe­ri­ment­bok” i pre­sent, där det fanns ex­em­pel på sa­ker som en li­ten tek­nik­in­tres­se­rad grabb kun­de byg­ga. Bengt bygg­de en stjärn­ki­ka­re.

I dag är Bengt Gustafs­son en av lan­dets främs­ta ast­ro­no­mer. Han le­der ett pro­jekt för att stu­de­ra so­len och dess fö­del­se.

– Na­tur­la­gar­na är så ex­ak­ta att mins­ta för­änd­ring i dem skulle in­ne­bä­ra att ato­mer­na, och i slutän­den män­ni­skan, in­te skulle kun­na ex­i­ste­ra. Det ver­kar som om al­la la­gar mås­te va­ra pre­cis som de är för att det ska bli nå­got att ta­la om.

– Kan de möj­li­gen va­ra kon­stru­e­ra­de av ”nå­gon” som be­höv­de säll­skap? El­ler är det så att det finns el­ler har fun­nits oer­hört många uni­ver­sum där na­tur­la­gar­na bli­vit oli­ka av en slump – och att vi har bli­vit till just där vi kun­de bli till. El­ler är det på nå­got helt an­nat sätt som vi ba­ra in­te för­står? Tho­mas Ler­ner är jour­na­list på Da­gens Ny­he­ter

Finns Gud långt där ute i rym­den?

Bengt Gustafs­son le­der i be­vis.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.