Böc­ker.

Om kom­mu­nis­mens arv hund­ra år ef­ter den rys­ka re­vo­lu­tio­nen.

Modern Filosofi - - Innehåll -

V ARJE ÅR I JANUARI vall­fär­dar tu­sen­tals män­ni­skor till Ro­sa Lux­em­burgs grav i Ber­lin. Trots att hon blev mör­dad av si­na for­na par­ti­kam­ra­ter i januari 1919 har hon för­bli­vit en ikon för så­väl grå­na­de kom­mu­nis­ter från for­na DDR som Ber­lins ra­di­ka­la unga. De som i dag sö­ker en rätt­vi­sa­re och vän­li­ga­re värld, en värld som är mer de­mo­kra­tisk och som ga­ran­te­rar män­ni­skor lika möj­lig­he­ter och sam­ma fri­he­ter. Så­dant som Ro­sa Lux­em­burg skrev om med lust och glöd un­der sitt knappt fem­tio­å­ri­ga liv, och så­dant som även Ni­na Björks pen­na och hjär­ta brin­ner för.

Ro­sa Lux­em­burg var so­ci­a­list i en ka­pi­ta­lis­tisk värld, ju­din­na bland an­ti­se­mi­ter, kos­mo­po­lit bland fa­na­tis­ka na­tio­na­lis­ter, pa­ci­fist mitt i lar­met av mi­li­tä­ra pa­ra­der och ka­non­skott. Och in­te minst var hon kvin­na och po­li­tisk le­da­re i en värld styrd av män. Det finns an­led­ning­ar nog för Ni­na Björk att sö­ka upp hen­ne.

Up­pen­bart fin­ner hon i Lux­em­burg en sti­mu­le­ran­de sam­tals­part­ner och ett boll­plank. Det är ing­en re­gel­rätt lev­nads­teck­ning som Björk har skri­vit, sna­ra­re en tan­ke­bok, där hon läg­ger fram sin syn på marx­ism och so­ci­a­lism, ut­veck­lar eg­na re­flek­tio­ner kring kvin­nan Lux­em­burg, hen­nes stor­mi­ga kär­leksliv och barn­läng­tan.

De de­lar oron över ut­veck­ling­en i värl­den, även om da­gens sam­häl­le är långt ifrån det som Lux­em­burg vitt­na­de om. Nu­me­ra har män­ni­skan ta­git mak­ten över na­tu­rens kraf­ter, nå­got som många av 1800-ta­lets för­fat­ta­re ba­ra kun­de dröm­ma om, från li­be­ra­len John Stu­art Mill till kom­mu­nis­ten Karl Marx. Björk skri­ver: ”Vi ham­na­de här: i makt­lös­het in­för de kli­mat­för­änd­ring­ar som ho­tar själ­va för­ut­sätt­ning­ar­na för mänsk­ligt liv på jor­den. Vi står här, i män­nis- ko­ska­pa­de eko­lo­gis­ka, eko­no­mis­ka och so­ci­a­la kri­ser, lika makt­lö­sa som en gång bon­den in­för det ic­ke-män­ni­sko­ska­pa­de regn som ho­ta­de skör­den.”

Det är in­te svårt att hål­la med Ni­na Björk. Och kans­ke även med Ro­sa Lux­em­burg. Vad det skulle ha bli­vit av hen­nes so­ci­a­lis­tis­ka dröm kan vi ju in­te ve­ta. Det är hel­ler in­te värt att spe­ku­le­ra om vad som skulle hänt ifall kom­mu­nis­men ha­de fått ett kvinn­ligt an­sik­te – till­sam­mans med Karl Lie­b­knecht grun­da­de Ro­sa Lux­em­burg tys­ka kom­mu­nis­tis­ka par­ti­et, KPD. I dag är kom­mu­nis­men djupt kom­pro­met­te­rad och har i fle­ra oli­ka ut­fö­ran­den, från Sta­lin och Mao till Pol Pot och Mi­loše­vić, vi­sat sig rent av män­ni­sko­fi­ent­lig.

Lux­em­burg var myc­ket kri­tisk mot Le­nins och bol­sje­vi­ker­nas eli­tis­tis­ka par­ti­sty­re, det ha­de ing­et att gö­ra med äk­ta so­ci­a­lism och demokrati.

IDÉHISTORIKERN Anders Bur­man är i sin bok helt på det kla­ra över att det in­te är i histo­ri­en som fram­ti­den kan ska­pas. Men ett av­stamp i det hi­sto­ris­ka är kans­ke till och med nöd­vän­digt. För det är många som lik­som Ni­na Björk lä­ser Marx på

nytt och där hit­tar tan­kar som är vär­da att tän­ka även i dag.

Frå­gan i Flyk­ten från He­gel är hur 1900-ta­lets fi­lo­so­fer har för­val­tat 1800-ta­lets arv från He­gel och Marx. Det är en vand­ring över kon­ti­nental­fi­lo­so­fins mar­ker, psy­ko­a­na­ly­sen och mo­der­na este­tis­ka te­o­ri­er. Bur­man le­der lä­sa­ren ge­nom det om­väl­van­de 1960-ta­let och kraft­mät­ning­ar­na mel­lan mo­der­nis­men och post­mo­der­nis­men. Hur kom­mer det sig, frå­gar sig Bur­man, att post­mo­der­nis­men, som ti­digt be­trak­ta­des som ett hö­ger­pro­jekt, i dag till­skrivs den kri­san­de väns­tern?

Och så får vi lä­sa om de nu verk­sam­ma väns­ter­fi­lo­so­fer som för­sö­ker åter­uppli­va kom­mu­nis­mens idé. Av des­sa är den pro­duk­ti­ve slo­vens­ke filosofen Sla­voj Žižek kans­ke den mest namn­kun­ni­ga i Sve­ri­ge.

”Ut­i­från sitt sä­reg­na sätt att fö­ra sam­man He­gels di­a­lek­tik och Lacans psy­ko­a­na­lys ana­ly­se­rar Žižek ide­o­lo­gi­er och dröm­mar i Hol­ly­wood­fil­mer och an­nan po­pu­lär­kul­tur. Men Žižek är ock­så in­fly­tel­se­rik som en av de mest dri­van­de po­li­tis­ka te­o­re­ti­ker bakom de nya kom­mu­nis­ter­na”, skri­ver Bur­man.

Anders Bur­man har dock in­te myc­ket till övers för åter­uppliv­nings­för­sö­ken. Kom­mu­nis­men är allt­för be­las­tad för att kun­na räd­das till­ba­ka. Sna­ra­re är för­sö­ken tec­ken på en djup kris in­om väns­tern, som in­te kan er­bju­da tro­vär­di­ga al­ter­na­tiv till rå­dan­de sam­hälls­ord­ning med ny­li­be­ra­la för­tec­ken.

Det finns myc­ket att lä­ra från histo­ri­en, men för att för­stå da­gens kom­plexa sam­häl­len och lö­sa de pro­blem vi står in­för krävs nytän­kan­de. Vi be­hö­ver ska­pa tro­vär­di­ga fram­tids­vi­sio­ner el­ler, som Anders Bur­man skri­ver: ”Att vin­na fram­ti­den åter är en av vår tids mest an­ge­läg­na po­li­tis­ka upp­gif­ter.” Av Jo­an­na Ro­se

Ni­na Björk Dröm­men om det rö­da– Ro­sa Lux­em­burg. So­ci­a­lism, språk och kär­lek WAHLSTRÖM & WIDSTRAND, 2016.

Anders Bur­man Flyk­ten från He­gel – den post­mo­der­na väns­terns ge­ne­a­lo­gi. TANKEKRAFT FÖR­LAG, 2016.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.