Så grä­lar du bätt­re i sju steg

Byt de­struk­ti­va an­kla­gel­ser mot kon­struk­ti­va sam­tal.

Modern Psykologi - - SMARTARE - TEXT ILLUSTRATION

Le­ver man tätt till­sam­mans med en an­nan män‍ nis­ka i var­da­gen så kom­mer kon­flik­ter att upp­stå förr el­ler se­na­re. Vis­sa par grä­lar ge­nom långa tyst­hets­täv­ling­ar me­dan and­ra stäl­ler till med dra­ma‍ tis­ka sce­ner med släng i dör­rar och tå­rar. Att grä­la är i sig in­te då­ligt, tvärtom.

Språk­fors­ka­ren Vi­ve­ka Adel­swärd skri­ver i boken Prat, skratt, skval­ler och gräl (Brom­bergs 1991) att gräl rent av för­ut­sät­ter sam­ar­be­te, in­ti­mi­tet och jäm­lik­het. Att grä­la är ett sätt att ar­be­ta med re­la­tio­nen, att vi­sa vad som är vik­tigt för en som in­di­vid och ett för­sök att nå varand­ra. Men det gäl­ler att in­te fast­na i de­struk­ti­va gräl där man så­rar varand­ra för li­vet. Det hand­lar allt­så om att bli en mer kon‍ struk­tiv grä­la­re.

Här föl­jer någ­ra råd på vägen mot ett bätt­re sätt att brå­ka på. Pra­ta med varand­ra. Visst, just när det het­tar till kan det kän­nas som att det är själ­va pra­tan­det/skri­kan­det som är pro­ble­met. Det vansk­li­ga med ord är att de kan så­ra och när man är arg blir man dess­utom li­te mind­re smart och mer slar­vig med vad man sä­ger.

– Det hand­lar om att vå­ra hög­re pro­ces­ser i hjär­nan stängs av och vi blir mer li­ka pri­mi­ti­va djur, för­kla­rar psy­ko­lo­gen Lin­da Hellquist. Em­pa­tin lig­ger långt bort och vi får svå­ra­re att se sa­ker ur nå­gon an­nans per­spek­tiv än vad vi van­ligt­vis har.

Men utan kom­mu­ni­ka­tion kom­mer vi ing­en­stans. Visst kan man be­hö­va en pa­us, en kort ti­me­out från varand­ra för att in­te sä­ga allt­för dum­ma sa­ker, men ett ut­dra­get tyst su­ran­de le­der ing­en­vart. Ef­ter den even­tu­el­la pa­u­sen be­hö­ver man kom­ma till­ba­ka till sam‍ ta­let och lå­ta det få ta tid. Det går ty­värr in­te att for­ce­ra fram en för­so­ning.

För­ut­sätt in­te det värs­ta. Per­so­ner som bli­vit till­frå­ga­de om hur det känns när man är mitt up­pe i ett gräl med sin part­ner be­skri­ver of­ta att de kän­ner ett stort av­stånd. De var­ma käns­lor­na för part­nern är till­fäl­ligt bor­ta och hen ses plöts­ligt som fi­en­den. I des­sa lä­gen är det lätt hänt att man bör­jar för­ut­sät­ta det värs­ta om sin part­ner. Att hen ska­dar en av­sikt­ligt, att hen miss­för­står med flit och så vi­da­re. Men san­ning­en att sä­ga så är det ovan­ligt att en i övrigt schysst män­ni­ska för­vand­las till Sau­ron i en hand­vänd­ning.

Det är van­ligt att grä­lan­de par bör­jar berätta för varand­ra vad den and­ra tyc­ker, tän­ker och kän­ner. ”Du är all­tid sur”, ”du tyc­ker all­tid att du är

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.