Min far­mor är in­te snäll

Modern Psykologi - - (F+S) -

Jag är en snart 12-årig tjej som in­te alls gil­lar min far­mor. Hon är väl­digt pe­dan­tisk och fa­vo­ri­se­rar folk. Jag har ald­rig haft en sär­skilt stark re­la­tion till min far­mor, men jag tror att det blev säm­re när jag var cir­ka 8 år för då bör­ja­de hon jäm­fö­ra mig och min sto­ra­sys­ter, som är smal och en­ligt min far­mor ”jät­te­duk­tig” och ”kom­mer att bli nå­got stort”. Hon sa en mas­sa sa­ker om att jag var li­te stör­re än vad min sys­ter var i min ål­der (är verk­li­gen in­te över­vik­tig, utan fak­tiskt smal).

Varen­da gång jag är med min far­mor så pra­tar hon om min sys­ter el­ler min ku­sin el­ler sig själv. Så det blir ing­et kul att åka dit. Är hell­re hem­ma och gör läx­or än att till­bringa en dag med hen­ne. Men pro­ble­met är att jag vill gil­la min far­mor, men det går lik­som in­te för jag blir så ir­ri­te­rad på hen­ne ibland. Vad ska jag gö­ra? Jag vill verk­li­gen gil­la hen­ne!

Jag tror att ditt pro­blem är väl­digt van­ligt, det vill sä­ga att man hell­re vill gö­ra and­ra sa­ker än att um­gås med sin far­mor när man är 12 år. Of­tast har det att gö­ra med att man i din ål­der har en mas­sa in­tres­sen och kom­pi­sar som man hell­re äg­nar sin tid åt. Dess­utom bör­jar far­möd­rar och and­ra i den äld­re ge­ne­ra‍ ti­o­nen ibland bli så pass gam­la att de in­te rik­tigt or­kar li­ka myc­ket läng­re när man själv är nä­ra att bli ton­å­ring. Men för dig ver­kar det ock­så fin­nas and­ra an­led­ning­ar att in­te vil­ja um­gås med din far­mor.

Det du be­skri­ver om din far­mor lå­ter ju in­te sär­skilt schysst. Att jäm­fö­ra sys­kon med varand­ra på det sätt som du be­skri­ver är ald­rig bra. Du skri­ver att du in­te ens är över­vik­tig, men jag tän­ker att även om du nu var det så skul­le din far­mors be­te­en­de än­då in­te va­ra okej. Det är väl sna­ra­re så att nå­gon som har pro­blem av det ena el­ler and­ra sla­get (ex­em­pel­vis med över­vikt) för­tjä­nar än­nu mer kär­lek och stött­ning.

Du skri­ver att du till och med hell­re är hem­ma och lä­ser läx­or än be­sö­ker din far­mor. Jag vet ju in­te, kanske äls­kar du att gö­ra läx­or, men med tan­ke på att de fles­ta än­då tyc­ker att det är job­bigt med läx­or så tol­kar jag det som att du har ett jät‍ testort mot­stånd mot att åka till din far­mor.

När man är 12 så mås­te man ibland gö­ra det som ens fa­milj gör, det vill sä­ga även föl­ja med till far­mor. Och du vill ju dess­utom ha en bätt­re re­la‍ ti­on till hen­ne. Så jag und­rar hur myc­ket di­na för­äld­rar har märkt av det som på­går, och vad de tyc­ker. Har du be­rät­tat för dem om hur så­rad du blir av far­mors ela­ka kom­men­ta­rer och fa­vo­ri­se­ran­de av din sys‍ ter? Även om det kanske in­te är lätt för dem hel­ler, så tror jag än­då att det skul­le va­ra lät­ta­re för din pap­pa att pra­ta med sin mam­ma om hur du på­ver­kas av hen­nes kom­men­ta­rer. Även om det är svårt ock­så för ho­nom så är det fak­tiskt hans skyl­dig­het att se till så att du in­te ut­sätts för kränk­ning­ar. För det är ju fak­tiskt kränk­ning­ar du ut­sätts för, tyc­ker jag att det lå­ter som.

För­u­tom att be di­na för­äld‍

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.