Han­te­ra sys­kon­bråk i 6 steg.

Få bar­nen att bli sams med hjälp av kbt.

Modern Psykologi - - INNEHÅLL - TEXT LIV SVIR­SKY IL­LUST­RA­TION GRAHAM SAMUELS

Välj ut ett par be­te­en­den som du vill ar­be­ta med till­sam­mans med di­na barn. Ett tips som jag of­ta ger till för­äld­rar är att för­sö­ka va­ra så kon­kre­ta som möj­ligt. Det blir svårt att upp­munt­ra käns­lor som att ”va­ra glad” el­ler ”ha kul”. I stäl­let kan du fo­ku­se­ra på ak­ti­vi­te­ter som åter­speg­lar käns­lor­na, ex­em­pel­vis ”dan­sa med din bror”.

3

Trä­na bar­net i att ut­tryc­ka käns­lor.

Yt­ter­li­ga­re stra­te­gi­er för att stär­ka bar­nens re­la­tio­ner till varand­ra är att tyd­lig­gö­ra för dem att det är okej att kän­na al­la käns­lor. Även vux­na kan ha pro­blem med att re­gle­ra si­na käns­lor och att ut­tryc­ka dem på ett lämp­ligt sätt – nog har du el­ler nå­gon i din om­giv­ning fått ett käns­lo­ut­brott nå­gon gång? Tänk då hur svårt det kan va­ra för barn som pre­cis bör­jat lä­ra sig det­ta!

Du som för­äl­der kan hjäl­pa ditt barn att lä­ra sig det­ta ba­ra ge­nom att vi­sa po­si­ti­va ex­em­pel på hur man gör. Ditt ena barn kanske skri­ker ”jag ha­tar ho­nom!” och pe­kar på sin bror. Din förs­ta re­ak­tion är att sä­ga: ”Nej! Så där säger man in­te!” En mer lämp­lig re­ak­tion kan dock va­ra att kon­trol­le­rat sä­ga: ”Jag hör att du är jät­te­arg, vad gjor­de han som gjor­de dig så arg?” På så sätt har du be­kräf­tat bar­nets käns­la och sam­ti­digt lett in bar­net på spå­ret att pra­ta om sa­ken i stäl­let för att sä­ga nå­got elakt.

4

Öva på att se varand­ras per­spek­tiv.

För­u­tom att öva sig på att ut­tryc­ka käns­lor är det ock­så vik­tigt att hjäl­pa bar­net att bli bätt­re på att ta and­ras per­spek­tiv och för­stå hur and­ra män­ni­skor kän­ner, tän­ker och re­a­ge­rar i oli­ka si­tu­a­tio­ner. Du kan hjäl­pa ditt barn att ta and­ras per­spek­tiv ge­nom att stäl­la frå­gan: ”Hur tror du det kän­des för ho­nom när du sa så?” På så sätt öpp­nar du för ett sam­tal där du kan hjäl­pa bar­net att vän­da och vri­da på si­tu­a­tio­nen och se den ur oli­ka per­so­ners per­spek­tiv. Det är vik­tigt att kom­ma ihåg att så­da­na här frågor helst ska stäl­las när bar­net kän­ner sig tryggt, för ba­ra då kan du få är­li­ga svar som kan le­da er vi­da­re i era sam­tal. Det är allt­så in­te så bra att frå­ga bar­net om de här sa­ker­na in­för sitt sys­kon när de pre­cis brå­kat el­ler gjort nå­got dumt. Då finns ris­ken att bar­net kän­ner skam och in­te vill be­rät­ta hur han el­ler hon tror att sys­ko­net re­a­ge­ra­de.

And­ra, li­te mer ge­ne­rel­la sätt att trä­na barns för­må­ga att ta and­ras per­spek­tiv, är att väc­ka des­sa frågor när ni lä­ser böc­ker el­ler tit­tar på film. Du kan då stäl­la sam­ma frå­ga om de oli­ka per­so­ner­na el­ler fi­gu­rer­na, om hur bar­net tror att de kän­de i den be­skriv­na si­tu­a­tio­nen.

5

Jäm­för in­te di­na barn.

Som för­äl­der är det vik­tigt att du und­vi­ker att jäm­fö­ra bar­nen med varand­ra som ett sätt att mar­ke­ra till­kor­ta­kom­man­den. Det kan ex­em­pel­vis lå­ta så här: ”Du är si men din sys­ter är så …” el­ler ”var­för kan in­te du … när din bror kan?”

Det är lätt hänt som för­äl­der att man säger så­da­na här sa­ker och att man där­med lå­ser si­na barn i oli­ka rol­ler. I mitt ar­be­te som psy­ko­log stö­ter jag of­ta på rol­ler som ”vår lil­la mu­si­ker”, ”ord­nings­man­nen”, ”an­svars­ta­ga­ren”, ”slar­vern” och ”hen som le­ver i sin egen värld”. Li­vet krä­ver myc­ket av oss, vil­ket i sig för­ut­sät­ter en för­må­ga till flex­i­bi­li­tet och att kun­na in­ta oli­ka rol­ler. Ta­la där­för i stäl­let om bar­nen var för sig och upp­munt­ra dem att pro­va al­la rol­ler som de har lust att pro­va. Även om ett barn är väl­digt ”be­gå­vat” på ett om­rå­de kan även and­ra barn i fa­mil­jen få tes­ta det om de vill. Lås in­te bar­nen i en viss roll.

6

Se skill­nad på lek och bråk.

Det kan va­ra bra att ha ett slags re­gel för när det är dags för dig som för­äl­der att in­gri­pa i ett sys­kon­bråk. Det kan ex­em­pel­vis va­ra när bar­nen säger ela­ka sa­ker till varand­ra, om de ver­kar va­ra nä­ra att bör­ja slåss, om de för­stör sa­ker el­ler om de för­stör för varand­ra. Hur du ska in­gri­pa be­ror på hur in­ten­sivt och all­var­ligt du tyc­ker att brå­ket är. Bör­ja med att frå­ga bar­nen om de le­ker el­ler brå­kar. En an­vänd­bar de­fi­ni­tion av lek är att den för­ut­sät­ter att bå­da tyc­ker att det är skoj. I an­nat fall är det in­te lek. Så bör­ja med att frå­ga bar­nen vad som nu på­går. Om de sva­rar att de le­ker kan du all­tid på­min­na dem om att en lek för­ut­sät­ter att bå­da tyc­ker att det är skoj. Om du får en käns­la av att bar­nen är är­li­ga med att de le­ker kan du lå­ta dem fort­sät­ta. Kän­ner du att in­ten­si­te­ten ökar, och där­med din oro, kanske du än­då mås­te in­gri­pa. Re­spek­te­ra di­na eg­na käns­lor här. Du kan till ex­em­pel sä­ga: ”Ni kanske le­ker men jag tyc­ker att det går för hett till så jag vill att ni hit­tar en an­nan lek.”

Liv Svir­sky är le­gi­ti­me­rad psy­ko­log, le­gi­ti­me­rad psy­ko­te­ra­peut, hand­le­da­re i kog­ni­tiv be­te­en­de­te­ra­pi, kbt, och för­fat­ta­re. Vill du ar­be­ta vi­da­re re­kom­men­de­ras Liv Svir­skys di­gi­ta­la kur­ser i för­äld­ra­skap på ut­bild­nings­saj­ten daily­bitsof.com

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.