Jag är mam­ma och gil­lar BDSM

Modern Psykologi - - FRÅGOR + SVAR -

Jag är 36 år, mam­ma till en fy­ra­å­ring och se­pa­re­rad se­dan två år till­ba­ka. Se­dan jag var 22 år har jag träf­fat fle­ra do­mi­nan­ta män där in­slag av BDSM har fö­re­kom­mit. Min se­nas­te långa re­la­tion in­ne­fat­ta­de dock in­te nå­gon form av BDSM vil­ket jag sak­na­de. Som sing­el och varan­nan vec­ka-för­äl­der har jag hit­tat ett fo­rum kopp­lat till min läng­tan ef­ter BDSM. För när­va­ran­de träf­far jag två män som ock­så är Bdsm-ut­ö­va­re. Jag är ut­ta­lad ma­sochist och nju­ter som mest när jag bli bo­jad, smis­kad el­ler till­fo­gad bit­mär­ken. Min dröm är att va­ra cent­rum i en ak­ti­vi­tet med fle­ra män.

He­la ti­den brot­tas jag med min lägg­ning. Vad är nor­malt? Var­för är just jag så här? Går det att för­tränga en lägg­ning? Finns det kopp­ling­ar till nå­got jag va­rit med om ti­di­ga­re? Min hjär­na går på hög­varv och jag und­rar hur jag kan för‍ ena min lägg­ning med rol­len som mam­ma. Rent prak­tiskt ut­ö­var jag en­dast BDSM med mi­na part­ner varan­nan vec­ka då jag är en­sam.

Vad här­ligt att hö­ra att du re­dan ti­digt upp­täck­te vad du går igång på sex­u­ellt och att du ock­så har hit­tat ett sätt att le­va ut det­ta! Var­för just du är som du är är svårt att sä­ga, men jag skul­le tip­pa på en kom­bi­na­tion av arv och mil­jö. Och jag kan be­to­na att väl­digt många fler män­ni­skor är pre­cis som du och går igång på oli­ka ty­per av sex­u­el­la makt­le­kar el­ler makt­ut­by­ten – det är ba­ra det att det in­te är så många som pra­tar öp­pet om det (även om det har bli­vit bätt­re). Vis­sa an­vän­der BDSM li­te då och då som en ex­tra kryd­da i sex­livet, and­ra be­hö­ver BDSM för att kun­na nå sex­u­ell njut­ning och för som­li­ga är det en livs­stil som ge­nom­sy­rar he­la var­da­gen. Vis­sa är all­tid un­der­giv­na el­ler do­mi­nan­ta och and­ra tyc­ker att det är här­ligt att by­ta rol­ler. Många som är un­der­giv­na sex­u­ellt är gi­vet­vis in­te alls un­der­giv­na i sitt öv­ri­ga liv. Men i den sex­u­el­la si­tu­a­tio­nen tyc­ker de att det är un­der­bart att kun­na släp­pa allt an­svar och ini­ti­a­tiv­ta­gan­de och sam­ti­digt ha kon­troll – ef­ter‍som den do­mi­nan­ta ald­rig får pas­se­ra de grän­ser som de till­sam­mans kom­mit över­ens om.

Det vik­ti­ga är att BDSM byg­ger på fri­vil­lig­het och det lå­ter ju verk­li­gen som om det är så i ditt fall. Då finns det ing­et skäl att för­sö­ka tränga bort lägg­ning­en, om du in­te själv upp­le­ver att det finns en de­struk­tiv kom­po­nent i det he­la. Många har un­der årens lopp va­rit tvung­na att han­te­ra sex­u­el­la im­pul­ser, lägg­ning­ar el­ler tänd­nings­möns­ter som setts som omo­ra­lis­ka el­ler mind­re bra av sam­häl­let i den tid man levt i. Ibland är det gi­vet­vis så att man in­te kan le­va ut vis­sa sex­u­el­la im­pul­ser ef­tersom de in­ne­bär att man ska­dar and­ra. Men of­ta är det sna­ra­re den sex­u­el­la re­pres‍ si­o­nen från sam­häl­let som blir skad­lig för dem som skam‍ be­läggs för att de le­ver ut en sex­u­a­li­tet som in­te är i för­en­lig med den he­te­ro‍sex­u­el­la, två‍ sam­hets-och va­nilj­nor­men. Kanske är det nå­got av den här gam­la skam­be­lägg­ning­en som smit­tar av sig på di­na tan­kar. Kan det va­ra så att di­na mo­ra‍ lis­ka och etis­ka be­tänk­lig­he­ter egent­li­gen hand­lar om vad vis­sa and­ra even­tu­ellt skul­le sä­ga om de viss­te?

Män­ni­skor är mång­fa­cet‍ te­ra­de och de all­ra fles­ta skil­jer rätt tyd­ligt på sitt för­äld­ra­jag och sitt sex­u­ellt ut­le­van­de jag. Det­ta oav­sett om man är in­ne på va­nilj­sex el­ler BDSM. Du kan va­ra värl­dens mest mo‍ der­li­ga och myspy­si­ga mam­ma som ba­kar ka­nel­bul­lar och läg‍ ger pär­l­plat­tor och än­då tyc­ka att det är su­perupp­het­san­de att bli upp­bun­den, bi­ten och pis­kad varan­nan vec­ka. Det är ing­en mot­sätt­ning alls, som jag ser det. Jag tror sna­ra­re att du kan bli en gla­da­re och här­li­ga­re mam­ma om du kän­ner att du får ha ett eget liv som ba­ra är ditt.

Nu vet jag in­te hur hardco­re di­na Bdsm-ses­sio­ner är. Men om du får mär­ken på krop­pen som sit­ter kvar även till vec­kan när du har ditt barn kan det såklart va­ra nå­got att fun­de­ra över. Är det i så fall nå­got som hon mär­ker av och frå­gar om? Ett li­tet blå­mär­ke här el­ler där går gi­vet­vis lätt att för­kla­ra, men om du stän­digt har sto­ra syn­li­ga mär­ken blir det en an‍ nan sak som du får hit­ta ett sätt att han­te­ra det på. An­ting­en ser du till att Bdsm-ses­sio­nen sker ti­digt i din barn­fria vec­ka så att mär­ke­na blek­nar el­ler så får du se till att va­ra en mer på­klädd mam­ma i bör­jan av barn­vec­kan och in­te gå på bad­hu­set just på mån­dag–tis­dag så­där, ut­an mer fram­åt vec­ko­slu­tet. Jen­ny Jä­ger­f­eld, le­gi­ti­me­rad psy­ko­log/psy­ko­lo­gi­gui­den.se

Du kan bli en här­li­ga­re mam­ma om du kän­ner att du får ha ett eget liv som ba­ra är ditt

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.