Ci­vil­ku­rage: Var­för har vis­sa det och and­ra in­te?

En kvin­na ut­sätts för sex­u­el­la tra­kas­se­ri­er på spår­vag­nen. En man blir of­fer för nät­hat. Nå­gon hål­ler på att drunk­na i en ka­nal. In­gri­per du?

Modern Psykologi - - INNEHÅLL - TEXT AN­NA LILJEMALM FOTO LINN BERGBRANT

När rek­torn på Har­vard i USA kom till sitt kon­tor en vår­dag år 2001 möt­tes han av en vägg av män­ni­skor. 52 stu­den­ter ha­de in­ta­git hans rum och väg­ra­de gå ut. Stu­den­ter­na ha­de fått nys om att lo­kal­vår­da­re, vakt­mäs­ta­re och mat­sal­s­per­so­nal var så un­der­be­tald att de ha­de pro­blem att be­ta­la si­na hy­ror. Nu kräv­de man att Har­vard, värl­dens i sär­klass ri­kas­te uni­ver­si­tet, skul­le bör­ja be­ta­la ade­kva­ta lö­ner. Kon­flik­ten skul­le vi­sa sig seg­li­vad. Stu­den­ter­na tu­ra­des om att in­stal­le­ra sig på kon­to­ret och först efter tre vec­kor av oc­ku­pa­tion gav rek­torn med sig. Det blev en se­ger för ar­be­tar­na, men ock­så för stu­den­ter­na.

I ku­lis­ser­na stod so­ci­a­lan­tro­po­lo­gen Bri­an Pal­mer. Han var ny­bli­ven lek­tor på uni­ver­si­te­tet och fle­ra av hans stu­den­ter ha­de va­rit dri­van­de i oc­ku­pa­tio­nen, men i stäl­let för att bli av med job­bet fick Bri­an Pal­mer i upp­drag att in­rät­ta en kurs i ci­vil­ku­rage och per­son­ligt ställ­nings­ta­gan­de.

Ut­bild­ning­en ut­gick från hans eg­na fö­re­bil­der. Där fanns pro­fi­ler som Ma­hat­ma Gand­hi, men ock­så mind­re kän­da ex­em­pel. Stu­den­ter­na fick ve­ta allt om tys­ka Sop­hie Scholl som spred flyg­blad mot Hit­ler­re­gi­men, frans­ka Si­mo­ne Weil som pro­te­ste­ra­de mot ar­bets­lös­het och lö­ne­sänk­ning­ar samt den rys­ka jour­na­lis­ten An­na Po­lit­kov­ska­ja, som mör­da­des efter att ha be­va­kat kri­gen i Tjetje­ni­en. Han bjöd ock­så in verk­sam­ma med­bor­gar­rätts­käm­par och grä­van­de jour­na­lis­ter som gäst­fö­re­lä­sa­re. Fle­ra av dem ha­de va­rit en hårs­mån från att dö när de skyd­dat and­ra.

– Nå­got hän­der när man mö­ter nå­gon som ris­ke­rat sitt eget liv för att räd­da en helt främ­man­de män­ni­ska. Efter fö­re­läs­ning­ar­na var det of­ta ett par dus­sin stu­den­ter som stan­na­de kvar. De ha­de al­la oli­ka va­ri­an­ter av sam­ma frå­ga. Får jag föl­ja med näs­ta gång? Hur an­mä­ler man sig? Hur blir man li­ka mo­dig som du? Då kän­de jag att ci­vil­ku­rage kan va­ra näs­tan li­ka smitt­samt som räds­la, sä­ger Bri­an Pal­mer.

Med 600 stu­den­ter per ter­min blev ci­vil­ku­rage kur­sen snabbt Har­vards näst mest po­pu­lä­ra kurs. Ba­ra grund­kur­sen i eko­no­mi var mer po­pu­lär, men den var al­la eko­no­mistu­den­ter tvung­na att lä­sa va­re sig de vil­le el­ler in­te. Det dröj­de in­te länge för­rän ny­he­ten nåd­de me­di­er­na. Boston Ma­ga­zi­ne no­te­ra­de sär­skilt skill­na­den mel­lan uni­ver­si­tets två topp­kur­ser. Me­dan eko­no­mi­kur­sen för­be­red­de stu­den­ter­na på att bli ”hård­hu­da­de mil­jö­för­stö­ran­de di­rek­tö­rer” var den näst mest po­pu­lä­ra kur­sen ”en lek­tion i hel­gon­skap”.

– Som an­tro­po­log kan jag ibland kän­na att män­ni­skan är ett miss­lyc­kat experiment. Vi har ska­pat bå­de orätt­vi­sor och kärn­va­pen. Det är lätt att ge upp om män­ni­sko­släk­tet. Men då kan man tän­ka på Sop­hie Scholl el­ler An­na Po­lit­kov­ska­ja och bli helt fång­ad av allt det vack­ra män­ni­skan kan åstad­kom­ma, sä­ger Bri­an Pal­mer.

” Det finns ten­den­ser till al­tru­ism i vårt ge­ne­tis­ka arv, men den går även att trä­na upp”

År 2002 fick han pris som Har­vards bäs­ta lä­ra­re, sam­ti­digt som han be­skrevs som an­språks­lös och munk­lik. Nå­gon an­nan skrev att han ha­de kun­nat pas­se­ra som sång­a­ren i ett väl­digt nör­digt rock­band. Bri­an Pal­mer fnis­sar åt min­net.

Ci­vil­ku­rage bru­kar för­kla­ras som al­tru­is­tiskt mod ut­an per­son­lig vin­ning. Ett slags för­må­ga att osjäl­viskt ta ris­ker för främ­man­de män­ni­skor som be­fin­ner sig ut­an­för vänkrets och fa­milj. Man för­ut­sät­ter in­te hel­ler att per­so­nen i frå­ga ska be­ta­la till­ba­ka på nå­got vis.

– Det är den ge­ne­rö­sa al­tru­is­tis­ka aspek­ten som är svå­rast att för­kla­ra. Det är det som gör ci­vil­ku­rage så spe­ci­ellt. Var­för ex­i­ste­rar ci­vil­ku­rage? Det finns vis­sa ten­den­ser till al­tru­ism i vårt ge­ne­tis­ka arv, men den går även att trä­na upp. Man har ock­så sett att kvin­nor ge­ne­rellt är bätt­re än män på ci­vil‍ ku­rage, sä­ger Bri­an Pal­mer.

i kris­si­tu­a­tio­ner

DET ÄR FRÄMST som vid krig, ter­ror­at­tac­ker och na­tur­ka­ta­stro­fer som män­ni­skor upp­vi­sar ci­vil­ku­rage. Aku­ta till­stånd fun­ge­rar of­ta som en sig­nal till vå­ra osjäl­vis­ka si­dor. I sam­band med terror­då­det i Stock­holm i april dröj­de det in­te länge för­rän ini­ti­a­ti­ven full­kom­ligt ex­plo­de­ra­de. Främ­ling­ar er­bjöd varand­ra mat och hus­rum. När kol­lek­tiv­tra­fi­ken stäng­des ner kör­de bi­lar i skyt­tel­tra­fik för att hjäl­pa män­ni­skor att kom­ma hem. I so­ci­a­la me­di­er pub­li­ce­ra­des sam­man­lagt 20 000 in­lägg med er­bju­dan­den om mat, dusch, för­nö­den­he­ter och säll­skap un­der hash­tag­gen #open­stock­holm. He­la sta­den för­vand­la­des till en stor öp­pen famn.

Men hur kom­mer det sig att ra­sis­tis­ka på­hopp kan fö­re­kom­ma helt öp­pet ut­an att nå­gon ryc­ker in? Var­för stäl­ler vi in­te upp för varand­ra på sam­ma sätt när nå­gon blir ut­satt för sex­u­el­la tra­kas­se­ri­er på tun­nel­ba­na el­ler spår­vagn?

För att ta re­da på det för­flyt­tar vi oss till Gö­te­borg. För två år se­dan pro­me­ne­ra­de Sa­ra Ra­ja­bi på en ga­ta i Lin­nésta­den när en per­son plöts­ligt bör­ja­de gor­ma ra­sis­tis­ka kom­men­ta­rer efter hen­ne. Det råd­de ing­en brist på män­ni­skor i om­rå­det. Tvärtom. Mas­sor av folk bå­de såg och hör­de vad hon blev ut­satt för.

– Jag kom­mer ihåg att jag vän­de mig om. Den här per­so­nen fort­sat­te att spot­ta ur sig en mas­sa hems­ka ord, men män­ni­skor gick ba­ra för­bi. En del stan­na­de upp och av­vak­ta­de min re­ak­tion, men ing­en gjor­de nå­got, sä­ger Sa­ra Ra­ja­bi.

Ste­fan Blom­berg är fors­ka­re i so­ci­alpsy­ko­lo­gi vid Lin­kö­pings uni­ver­si­tet. Han kon­sta­te­rar att det finns två hu­vud­sak­li­ga för­kla­ring­ar till att män­ni­skor in­te in­gri­per. Den förs­ta är att man är rädd för att själv rå­ka il­la ut. Den and­ra bott­nar i den så kal­la­de åskå­da­ref­fek­ten.

– Om ett hund­ra­tal ser att en per­son är på väg att drunk­na ökar ris­ken för pas­si­vi­tet. Al­la tän­ker att ”nå­gon bor­de gö­ra nå­got”, men om ing­en gör nå­got ut­går al­la från att det finns ett skäl till det. Om man där­e­mot är en­sam om att se en drunk­nings­o­lyc­ka, så är chan­sen stör­re att man fak­tiskt age­rar, för då häng­er allt på en själv, sä­ger Ste­fan Blom­berg.

Om en per­son får hjär­tin­farkt och ra­sar ihop på ett köp­cent­rum är ris­ken stor att ing­en gör nå­got. Chan­sen ökar dock om per­so­nen har ko­stym el­ler ser nå­gorlun­da fin­klädd ut – då be­hö­ver ing­en fun­de­ra på om det är en ”al­kis”. Pre­cis som Bri­an Pal­mer är Ste­fan Blom­berg över­ty­gad om att det går att trä­na upp sitt ci­vil­ku­rage. Själv stu­de­rar han sär­skilt hur mobb­ning kan fö­re­byg-

gas på ar­bets­plat­ser och har sett att det går att mins­ka ris­ken ge­nom att dis­ku­te­ra frå­gor­na in­nan pro­ble­met upp­står.

Till­ba­ka till Sa­ra Ra­ja­bi i Gö­te­borg. Det där till­fäl­let i Lin­nésta­den var var­ken förs­ta el­ler sis­ta gång­en som hon ut­satts för ra­sis­tis­ka glå­pord, men se­dan dess har hon fun­de­rat myc­ket mer på ci­vil­ku­rage. I dag ar­be­tar hon som lokal­grupps­sam­ord­na­re för för­e­ning­en Var­da­gens ci­vil­ku­rage i Gö­te­borg. Den finns på en rad oli­ka or­ter i Sve­ri­ge och ut­bil­dar ung­do­mar i ci­vil‍ ku­rage med hjälp av roll­spel.

– Tänk er att vi sit­ter på en buss, in­stru­e­rar Sa­ra Ra­ja­bi och stäl­ler fram sto­lar som ska fö­re­stäl­la bus­sä­ten.

Var­je mån­dags­kväll är det öp­pen trä­ning i cen­tra­la Gö­te­borg. Just i kväll är sex per­so­ner på plats. Sce­na­ri­ot ut­spe­lar sig på en buss. En per­son har som­nat längst bak. När chauf­fö­ren går fram för att väc­ka per­so­nen blir det ag­gres­sivt. En tred­je per­son får i upp­drag att för­sö­ka hjäl­pa chauf­fö­ren.

Sa­ra Ra­ja­bi kon­sta­te­rar att det in­te finns nå­got uni­ver­salre­cept för ci­vil­ku­rage, men det finns oli­ka knep. Det går till ex­em­pel att för­sö­ka ska­pa för­vir­ring ge­nom att låt­sas kän­na den ut­sat­ta per­so­nen. Ett an­nat al­ter­na­tiv är att av­le­da pro­blem­ska­pa­ren ge­nom att stäl­la en frå­ga om nå­got helt an­nat. Un­der kväl­lens gång an­teck­nar hon oli­ka tek­ni­ker på ett stort bläd­der­block.

– Än­da se­dan man gick i sko­lan har man fått hö­ra att det är vik­tigt att hjäl­pa varand­ra. Sam­ti­digt finns det en räds­la för att gö­ra fel. Man är rädd att för­vär­ra si­tu­a­tio­nen el­ler själv rå­ka il­la ut. Det häm­mar! Om man fått öva blir det lät­ta­re att vå­ga. Jag har själv bli­vit bätt­re på att agera när jag sett bråk på stan, till ex­em­pel. Jag vill le­va i ett sam­häl­le där vi hjälps åt, sä­ger Sa­ra Ra­ja­bi.

läm­nat USA

BRI­AN PAL­MER HAR för Sve­ri­ge och un­der­vi­sar på Uppsa­la uni­ver­si­tet se­dan tolv år till­ba­ka. Han fa­sci­ne­ra­des av det fak­tum att svens­kar är över­re­pre­sen­te­ra­de bland freds­ar­be­ta­re och i or­ga­ni­sa­tio­ner som Lä­ka­re ut­an grän­ser. Jäm­fört med and­ra na­tio­na­li­te­ter har det ock­så vi­sat sig att skan­di­na­ver har ex­cep­tio­nellt stor tillit till and­ra. Helt okom­pli­ce­rat är det dock in­te. Han var god vän med den svens­ka Fn-ar­be­ta­ren Zai­da Ca­talán som i mars mör­da­des i sam­band med ett upp­drag i Kon­go. Bri­an Pal­mer be­skri­ver det som en av de mest våld­sam­ma och ka­o­tis­ka plat­ser­na på jor­den. Zai­da Ca­talán var där för att ut­re­da mas­sak­rer när hon själv mis­te li­vet. Bri­an Pal­mer är med and­ra ord väl med­ve­ten om ci­vil­ku­ra­gets höga kost­nad, och han är tvek­sam till att upp­munt­ra si­na stu­den­ter till att ta ris­ker.

– Man ska va­ra för­sik­tig och man ska gö­ra det på rätt sätt, men jag kän­ner sam­ti­digt att ci­vil­ku­rage kan för­änd­ra värl­den, sä­ger Bri­an Pal­mer.

Att öva upp sitt ci­vil­ku­rage be­hö­ver in­te ens va­ra sär­skilt svårt. Of­ta räc­ker det med att lyf­ta äm­net och där­i­ge­nom bli mer uppmärksam i sin var­dag. Helst skul­le Bri­an Pal­mer vil­ja se att ci­vil­ku­rage var en del av un­der­vis­ning­en re­dan på grund­sko­le­ni­vå.

– Någ­ra av stu­den­ter­na tyck­te att de ha­de lärt sig mer av oc­ku­pa­tio­nen på rek­torns kon­tor än av nå­got an­nat de fått lä­ra sig un­der he­la sin stu­di­e­tid på Har­vard. Det sä­ger gans­ka myc­ket.

I Mo­dern Psy­ko­lo­gi 6–7/2017 skrev An­na Liljemalm om njut‍ ning­ens psy­ko­lo­gi.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.