Min kol­le­ga är my­to­man

Modern Psykologi - - FRÅGOR + SVAR -

Det är säl­lan bra med ”in­of­fi­ci­el­la” le­da­re på en ar‍ bets­plats – det gäl­ler egent­li­gen vil­ka rol­ler som helst som in­te är väl be­skriv­na

?Jag är ny­bli­ven chef på mitt jobb och har ba­ra job­bat där i tre år. Den in­of­fi­ci­el­la che­fen som är tju­go år äld­re än jag li­der av my­to­ma­ni. Han kan helt en­kelt in­te hål­la sig till san­ning­en och när jag kon­fron­te­rar ho­nom be­ter han sig som ett of­fer i ar­bets­grup­pen och vän­der på he­la histo­ri­en när det är han själv som bak­ta­lar och lju­ger.

Re­s­te­ran­de de­len av ar­bets­grup­pen vet ju om att han lju­ger så de blir in­te så in­va­de­ra­de men jag mär‍ ker än­då att det på­ver­kar grup­pen ne­ga­tivt och de blir osäk­ra och för­mins­kar sig själ­va när han när­va­rar. Själv hin­ner jag in­te med myc­ket mer än att stä­da upp efter ho­nom och han kon­su­me­rar min ener­gi så till den mil­da grad att jag är all­de­les vim‍ mel­kan­tig av trött­het när det blir helg.

Att kon­fron­te­ra ho­nom le­der of­tast ba­ra till ett till­fäl­ligt ”ja­ja”, se­dan är han igång igen. Har du nå­got råd till mig be­träf­fan­de hans upp­fö­ran­de?

!Det lå­ter som ett väl­digt tidskrä­van­de och trass­ligt pro­blem. Så kan ni ju in­te ha det. Min förs­ta fun­de­ring är vad som me­nas med ”in­of­fi­ci­ell chef” i ert sam­man­hang. Har han va­rit chef ti­di­ga­re? Har han vis­sa be­fo­gen­he­ter som är li­te slar­vigt men munt­li­gen be­kräf­ta­de? Är han en med­ar­be­ta­re som de öv­ri­ga, men väl­digt ton­gi­van­de när det kom­mer till be­slut el­ler på­ver­kans­möj­lig­he­ter i ar­bets­grup­pen?

Det är säl­lan bra med ”in­of­fi­ci­el­la” le­da­re på en ar­bets­plats – det gäl­ler egent­li­gen vil­ka rol­ler som helst som in­te är väl be­skriv­na. Det ris­ke­rar att le­da till miss­för­stånd, makt­miss­för­hål­lan­den, otyd­lig­het, oro och ökad risk för kon­flik­ter. In­of­fi­ci­el­la rol­ler på en ar­bets­plats är all­tid en risk­fak­tor. Man kan va­ra ”till­fäl­lig” el­ler ”del­vis” men även då ska det va­ra tyd­ligt för­ank­rat – bå­de för per­so­nen det gäl­ler och i ar­bets­grup­pen.

Du be­skri­ver att du har gjort vis­sa för­sök att kon­fron­te­ra den här per­so­nen men ut­an ef­fekt. För att ar­be­ta med ett ar­bets­mil­jöpro­blem lik­nan­de det här så är det vik­tigt att va­ra så kon­kret som möj­ligt. Kan du re­gi­stre­ra i vil­ka si­tu­a­tio­ner det blir pro­blem och vil­ka spe­ci­fi­ka be­te­en­den det är som stäl­ler till det? Pin­poin­ta vil­ka be­te­en­den som mås­te upp­hö­ra (el­ler öka) ifrån hans si­da. Håll det spe­ci­fikt – det blir svå­ra­re med för­änd­ring om pro­ble­met är ge­ne­rellt be­skri­vet.

Ta in­te upp pro­ble­met på stå­en­de fot, ut­an bo­ka in ett mö­te som adres­se­rar pre­cis det här. Var tyd­lig med vil­ka krav du stäl­ler och vil­ka för­änd­ring­ar som krävs fram­åt. Bo­ka ock­så un­der sitt­ning­en in ett upp­föl­jan­de mö­te in­om någ­ra vec­kor där ni kan ut­vär­de­ra för­änd­ring­en (el­ler fånga upp den ute­bliv­na di­to). Ett bo­kat upp­följ­nings­mö­te blir ock­så ett kvit­to på all­vars­gra­den i ären­det och att pro­ble­met in­te läng­re kom­mer att släp­pas (med ett ”ja­ja”).

Om det här är ett ext­ra svårt ären­de där va­ri­ab­ler som att du är ny me­dan den här per­so­nen ar­be­tat länge på ar­bets­plat­sen, och/el­ler om ål­ders­skill­na­den er emel­lan känns hind­ran­de, kan du in­vol­ve­ra din chef el­ler nå­gon an­nan stöd­funk­tion, till ex­em­pel HR. Det kan ock­så yt­ter­li­ga­re tyd­lig­gö­ra att di­na för­sök hit­tills in­te hjälpt alls, att pro­ble­met tas på all­var och att det från och med nu får va­ra slut på oty­get. An­na Ben­nich Karlstedt, le­gi­ti­me­rad psy­ko­log/ Psy­ko­lo­gi­gui­den.se

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.