Hjärn­forsk­ning inom psy­ki­a­trin

Modern Psykologi - - FRÅGOR + SVAR -

På vil­ket sätt kan man, el­ler bor­de kun­na, till­go­do­räk­na sig hjärn­forsk­ning inom psy­ki­a­trisk be­hand­ling?

Ja, vad ska man med hjärn­forsk­ning, med neu­ro­ve­ten­skap, till inom psy­ki­a­trin? Låt mig stäl­la en mot­frå­ga: Vad ska man med sva­ret på frå­gan var­för till? Bryr man sig om det, ja då bryr man sig ock­så om hjärn­forsk‍ ning­en. För den har kom­mit att bli psy­ki­a­trins mest på­lit­li­ga me­tod för att sva­ra.

Det ver­kar, när man lä­ser psy­ki­a­trins di­a­gnos­ma­nu­a­ler DSM och ICD, som att var­för in­te spe­lar nå­gon roll läng­re, att det räc­ker med en yt­lig be­sikt­ning, en un­der­sök­ning

av sym­tom och för­lopp, för att stäl­la di­a­gnos. Sam­ma in­tryck får man när man lä­ser be­hand‍ lings­re­kom­men­da­tio­ner­na i FASS och de lo­ka­la vård­pro‍ gram­men. De är upp­bygg­da un­ge­fär som kok­boksre­cept. Föl­jer man ba­ra var­je steg så be­hö­ver man ing­en stör­re kun­skap om de oli­ka in­g­re‍ di­en­ser­na (läs nerv­sy­ste­mets oli­ka de­lar) – re­sul­ta­tet blir bra än­då. Be­hö­ver vi verk­li­gen ve­ta var­för i psy­ki­a­trin?

Frå­gan ställd till pa­ti­en­ten blir ba­ra kons­tig. Det är ju för att få re­da på var­för jag mår så här som jag kom hit, bru­kar det lå­ta. Ska jag bli bra så mås­te jag ju få ve­ta vad det är som har gått fel. Frå­gan ställd till stu­den­ter på väg in i psy­ki­a­trin blir ock­så kons­tig. Det är ju för att få re­da på var­för en män‍ nis­ka mår psy­kiskt då­ligt, el­ler be­ter sig un­der­ligt, och hur man med kun­skap om det kan hjäl­pa pa­ti­en­ter att må bätt­re igen, som många in­tres­se­rar sig för psy­ki­a­tri.

Så, på nå­got sätt har det bli­vit att per­so­ner på väg in i psy­ki­a­trin vill ve­ta var­för, men sva­ret från psy­ki­a­trin ris­ke­rar att upp­fat­tas som att det be‍ hö­ver du in­te tän­ka på. Jag vill på­stå att det är ett myc­ket far‍ ligt till­stånd för en me­di­cinsk spe­ci­a­li­tet att be­fin­na sig i.

Hjärn­forsk­ning­en är un‍ der­sök­ning­ar­na av den del av krop­pen där all­ting sker som har med tan­ke, käns­la, vil­ja och personlig­het att gö­ra – hur det ser ut där, hur in­for­ma­tions‍ flö­de­na går, hur den an­läggs, mog­nar och åld­ras, hur den sam­ar­be­tar med krop­pens and­ra or­gan, och med per­so‍ ner och ske­en­den i in­di­vi­dens om­giv­ning. Var­för har just den här in­di­vi­den bli­vit sjuk just nu? Var­för ska den ha be­hand‍ ling i form av kbt i stäl­let för Ss­ri-pre­pa­rat, el­ler är det helt and­ra be­hand­ling­ar som ska till – ECT, fy­si­o­te­ra­pi, el­ler kanske TMS? Var­för är det just ef­fekt A man ser av be­hand­ling­en, och in­te B? Var­för blev in­di­vi­den frisk? Det är med hjärn­forsk‍ ning, in­te minst, som den­na typ av frå­gor får svar.

Med hjärn­forsk­ning­en ges ett al­ter­na­tiv till in­tro­spek­tion och em­pa­ti som me­tod för att för­stå en män­niskas in­re liv. Ett al­ter­na­tiv som ef­ter­strä­var ob­jek­ti­vi­tet, re­pro­du­cer­bar‍ het, in­re lo­gik, kon­si­stens, och som där­med mö­ter be­ho­vet av för­kla­ring, i tillägg till det om för­stå­el­se.

Ett på­gåen­de forsk­nings­fält av stort in­tres­se för kli­nisk psy­ki­a­tri och som byg­ger på frå­gan var­för och an­vän­der hjärn­forsk­ning som me­tod, är

pre­ci­sion psychi­a­try. Vad fors‍ kar­na inom det fäl­tet hop­pas på att upp­nå är att så­da­na me­to­der som hit­tills ba­ra har an­vänts

för att stu­de­ra sjuk­do­mar och be­hand­lingsin­ter­ven­tio­ner i sto­ra grup­per av pa­ti­en­ter, till ex­em­pel funk­tio­nell hjär­nav‍ bild­ning och neu­ro­ge­ne­tik, ock­så ska kun­na an­vän­das i kli­nisk verk­sam­het för att stu‍ de­ra den en­skil­da pa­ti­en­ten i psy­ki­a­trin. På det sät­tet hop­pas man att be­hand­la­ren får en mer ex­akt kun­skap om just den­na in­di­vids di­a­gnos och be­hand‍ lings­be­hov, och att pa­ti­en­ten får ett mer skräd­dar­sytt och mål­sö­kan­de be­hand­lingsupp‍ lägg än i dag.

Det­ta krys­san­de mel‍ lan DSM:S kri­te­ri­e­lis­tor för di­a­gnostik, och FASS in­di­ka‍ ti­ons­lis­tor för be­hand­ling, är vi många som vill bli av med. Läng­tan ef­ter svar på frå­gan var­för mås­te be­mö­tas bätt­re. Det är in­te minst ge­nom fort‍ satt in­teg­ra­tion av neu­ro­ve­ten‍ skap och kli­nisk psy­ki­a­tri som det kan ske.

Christof­fer Rahm, fors­ka­re vid Ka­ro­lins­ka in­sti­tu­tet, över­läka­re i psy­ki­a­tri och för­fat­ta­re till boken

Neu­ro­ve­ten­skap­lig psy­ki­a­tri

(Na­tur & Kul­tur 2017). Möt Christof­fer på Hjärn‍ da­gen 17 no­vem­ber: www. ve­ten­skaps­me­dia.se/hjar­nan

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.