Hjärn­ki­rur­gi på sten­ål­dern?

Modern Psykologi - - FRÅGOR + SVAR - –Mats

I en ar­ti­kel om lo­bo­to­mi läs­te jag att det gjordes ki­rur­gis­ka in­grepp ge­nom kra­ni­et re­dan på sten­ål­dern – så kal­lad tre­pa­ne­ring. Vet man var­för des­sa gjordes? Var det van­ligt? Och ver­kar de ha haft nå­gon ef­fekt?

Ar­ke­o­lo­gis­ka fynd, skrift­li­ga käl­lor och et­no­gra­fis­ka be­rät­tel­ser vi­sar att tre­pa­na­tio­ner har skett un­der tu­sen­tals år i oli­ka kul­tu­rer över sto­ra de­lar av värl­den. Ope­ra­tions­tek­ni­ken an­vän­des mel­lan den yng­re sten­ål­dern (för cir­ka 6– 7000 år se­dan) och fram till bör­jan av 1900-ta­let. Man kan in­te ge en spe­ci­fik för­kla­ring, så det finns san­no­likt fle­ra.

En­dast ett få­tal per­so­ner blev tre­pa­ne­ra­de – de fles­ta män, men även kvin­nor och barn. Det fanns ett fler­tal me­to­der för att tre­pa­ne­ra ge­nom att skra­pa, hug­ga, mejs­la, så­ga el­ler bor­ra i skall­be­net. Det van­li­gas­te sät­tet var att skra­pa med ett vasst fö­re­mål i slut­tan­de vin­kel ge­nom skall­ta­ket. Me­to­den mins­kar ris­ken att ska­da hjärn­hin­nor­na och har an­vänts i al­la de­lar av värl­den där tre­pa­na­tio­ner fö­re­kom­mit.

En in­tres­sant upp­lys­ning ger den frans­ke ki­rur­gen LucasC­ham­pi­onnié­re, som i bör­jan av 1900-ta­let ex­pe­ri­men­te­ra­de med att gö­ra en tre­pa­na­tion på en död män­ni­ska. Det tog ho­nom 35 mi­nu­ter med en obe­ar­be­tad flin­ta som en­da verk­tyg att åstad­kom­ma en öpp­ning i kra­ni­et.

Ope­ra­tö­rer­na var skick­li­ga och ha­de en myc­ket god kun­skap om ana­to­mi, tek­nik och verk­tyg lik­som om ste­ri­li­se­ring, des­in­fek­tion och ef­ter­be­hand­ling. Cir­ka 80–85 pro­cent av de tre­pa­ne­ra­de per­so­ner­na över­lev­de, vil­ket ses ge­nom att hå­len i upp­hit­ta­de kra­ni­er har bör­jat växa igen.

Tre­pa­na­tio­ner­na har gjorts i kul­tu­rer med en an­nan för‍ stå­el­se av häl­sa och ohäl­sa än vår mo­der­na och får i vå­ra ögon drag av bå­de me­di­cinsk be­hand­lings­me­tod och ri­tu­ell hand‍ ling. En­ligt et­no­gra­fis­ka skild­ring­ar har ett ge­men­samt syf­te of­ta va­rit att ta bort någon­ting – trau­ma­tis­ka upp­le­vel­ser, de­mo­ner, ett upp­levt tryck, hu­vud­värk, blod el­ler ben­bi­tar. Kristi­na Jenn­bert, pro­fes­sor i ar­ke­o­lo­gi, Lunds uni­ver­si­tet

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.