Perfekt?

DA­GENS UNGA ÄR MARKANT MER PER­FEK­TIO­NIS­TIS­KA ÄN DE­RAS FÖR­ÄLD­RAR VAR I SAM­MA ÅL­DER. SAM­TI­DIGT SKENAR DEN PSY­KIS­KA OHÄLSAN BLAND UNGDOMARNA.

Modern Psykologi - - PERSONLIGT - TEXT KA­RIN SKA­GER­BERG

DET RÄCKTE LIKSOM in­te att få högs­ta be­tyg. Hon plug­ga­de jämt och när hon in­te gjor­de det så ba­ra sov hon. Om hon in­te or­kat träf­fa nå­gon un­der hel­gen låt­sa­des hon att hon va­rit bort­rest el­ler att hon ar­be­tat ex­tra på mam­mans jobb.

– An­nars kän­des det som om mitt liv var helt miss­lyc­kat för att jag in­te pre­ste­rat nå­got.

Så sä­ger Ma­de­le­i­ne, som i dag är 22 år, om jak­ten på per­fek­tion un­der sin gym­na­si­e­tid. Hon är in­te en­sam. Per­fek­tio­nis­men hos unga har ökat markant mel­lan 1989 och 2016. Det vi­sar en ge­nom­gång av 150 stu­di­er som brit­tis­ka psy­ko­lo­gi‍fors­ka­re ny­li­gen pub­li­ce­ra­de i tid­skrif­ten Psycho‍

lo­gi­cal Bul­le­tin. I stu­di­er­na ingick 41 600 hög­sko­lestu­den­ter i USA, Ka­na­da och Stor­bri­tan­ni­en. Fors­kar­na tit­ta­de på tre oli­ka ty­per av per­fek­tio­nism: Per­fek­tio­nism rik­tad mot en själv ha­de ökat med 10 pro­cent, per­fek­tio­nism som man rik­tar mot and­ra ha­de ökat med 16 pro­cent, och per­fek­tio­nism som upp­levs kom­ma från om­giv­ning­en rik­tad mot en själv ha­de ökat med he­la 32 pro­cent.

UN­DER SAM­MA PERIOD har den psy­kis­ka häl­san bland unga bli­vit allt säm­re. So­ci­al­sty­rel­sens siff­ror för Sve­ri­ge vi­sar att den har ökat med om­kring 100 pro­cent bland 10–17-åring­ar­na mel­lan åren 2006 och 2016. Bland 18–24-åring­ar var ök­ning­en nä­ra 70 pro­cent. De brit­tis­ka fors­kar­na kopp­lar ihop den ökan­de per­fek­tio­nis­men och den psy­kis­ka ohälsan, som sti­ger bland unga in­ter­na­tio­nellt. Även om det är svårt att sä­ga att det ena or­sa­kat det and­ra, så finns det ett sam­band. Det me­nar psy­ko­lo­gen och fors­ka­ren Alex­an­der Ro­zen­tal, som har tit­tat myc­ket på just per­fek­tio­nism.

– De som skat­tar högt i själv­skatt­nings­for­mu­lär för per­fek­tio­nism ten­de­rar att ock­så skat­ta högt på oli­ka for­mer av psy­kisk ohäl­sa, till ex­em­pel ång­est och oro. Det som fram­för allt är re­la­te­rat till ohäl­sa är en käns­la av att in­te kun­na le­va upp till de krav som man upp­le­ver ställs på en, sä­ger Alex­an­der Ro­zen­tal.

Men han på­pe­kar ock­så att per­fek­tio­nism in­te all­tid är av on­do. Ett visst mått av nog­grann­het och häl­so­sam strä­van mot höga mål ska in­te för­väx­las med skad­lig och ne­ga­tiv per­fek­tio­nism.

– Ef­tersom per­fek­tio­nism in­te är en di­a­gnos är det svårt att dra en tyd­lig gräns för när det är funk­tio­nellt el­ler dys­funk­tio­nellt. Men när det bör­jar få ne­ga­ti­va kon­se­kven­ser om man in­te når si­na högt sat­ta mål och bör­jar in­ne­fat­ta oro och räds­la är det pro­ble­ma­tiskt och of­ta kopp­lat till psy­kisk ohäl­sa.

” Unga har en för­bryl­lan­de med­ve­ten­het om vik­ten av sta­tus”

Ma­de­le­i­ne bör­ja­de tap­pa grep­pet om sin per­fek­tio­nism när stu­den­ten när­ma­de sig.

– Då or­ka­de jag in­te läng­re. Jag ha­de haft en kil­le som var rätt po­pu­lär och när han gjor­de slut var det som att min sta­tus föll och jag blev tvung­en att käm­pa än­nu mer. Men trots att jag an­sträng­de mig till max så or­ka­de jag in­te läng­re få så bra be­tyg och jag vet att folk snac­ka­de om mig och att jag typ bör­ja­de ”fal­la”, sä­ger hon.

Mönst­ret känns igen av so­ci­o­lo­gen Lin­da Hil­tunen vid Lin­néu­ni­ver­si­te­tet. I sin

av­hand­ling, La­gom perfekt: Er­fa­ren­he­ter av ohäl­sa bland

unga tje­jer och kil­lar, som hon la fram i hös­tas, lät hon 497 gym­na­si­e­e­le­ver be­rät­ta om sin vardag, häl­sa och psy­kis­ka väl­be­fin­nan­de. Hon märk­te vil­ken stor roll det per­fek­tio­nis­tis­ka be­te­en­det spe­la­de i ung­do­mar­nas liv.

– Det hand­la­de myc­ket om sta­tus och re­la­tio­ner. Unga har en för­bryl­lan­de med­ve­ten­het om vik­ten av sta­tus och al­la strä­var ef­ter nor­men där det över­gri­pan­de mönst­ret hand­lar om att va­ra ut­åt­rik­tad och ha en kropp for­mad ef­ter ett smal­hets­i­de­al, spe­ci­ellt för tje­jer. Man ska ock­så ha många kom­pi­sar, en part­ner, mär­kes­klä­der el­ler uni­ka ge­nom­tänk­ta klä­der. Man ska va­ra duk­tig på någon­ting, i sko­lan el­ler nå­gon fri­tids­ak­ti­vi­tet, och gär­na ha li­te le­da­re­gen­ska­per. Det är myc­ket som mås­te va­ra perfekt, sä­ger Lin­da Hil­tunen.

Hon ta­lar om ett själv­drä­ne­ran­de en­ga­ge­mang i jak­ten på per­fek­tion. Skill­na­den mel­lan vil­ka ung­do­mar är och vil­ka de vill va­ra fram­kal­lar oro och ång­est. Sämst mår de som be­fin­ner sig långt från ide­a­len.

– Men man kan ock­så se att de som är nä­ra nor­men, la­gom per­fek­ta, be­skri­ver myc­ket si­tu­a­tions­bun­den ohäl­sa på

vä­gen mot en per­fek­tion som är mö­do­sam att upp­rätt­hål­la. Fast ohälsan för dem som är längst ner i hi­e­rar­kin är mer all­var­sam.

EN­LIGT SOCIALSTYRELSEN BLIR an­ta­let unga med di­a­gno­ser fler, men or­sa­ker­na till ök­ning­en är okänd. En väx­an­de med­ve­ten­het om psy­kisk ohäl­sa skul­le kun­na för­kla­ra var­för fler unga sö­ker sig vår­den, ut­an att den egent­li­ga ohälsan nöd­vän­digt­vis har för­änd­rats, men en­ligt ut­re­dar­na kan det in­te för­kla­ra he­la ök­ning­en. Man pe­kar på en möj­lig för­kla­ring i ung­as livs­vill­kor ge­ne­rellt. Och i de ge­ne­rel­la livs­vill­ko­ren ver­kar per­fek­tio­nism spe­la en allt mer be­ty­dan­de roll, i al­la fall en­ligt fors­kar­na ba­kom forsk­nings­sam­man­ställ­ning­en om per­fek­tio­nism. Bland de syn­da­boc­kar de pe­kar ut finns bland an­nat den ny­li­be­ra­la sam­hälls­ut­veck­ling­en som går mot allt mer kon­kur­rens och en in­di­vi­du­a­lis­tisk kul­tur.

– Det ser jag ock­så i min forsk­ning, att des­sa unga äg­nar sig åt en ibland iö­gon­fal­lan­de kon­sum­tion – av allt från tek­nik­pry­lar till klä­der, sä­ger so­ci­o­lo­gen Lin­da Hil­tunen.

Alex­an­der Ro­zen­tal tyc­ker att det lå­ter rim­ligt att per­fek­tio­nis­men ökar i ett sam­häl­le som är mer pre­sta­tions­in­rik­tat. Så vad har han då att sä­ga om en an­nan för­kla­ring som de brit­tis­ka fors­kar­na fö­re­slår, näm­li­gen för­äld­rar­na? Är det de­ras fel att bar­nen blir per­fek­tio­nis­ter?

– Visst: Är för­äld­rar­na själ­va per­fek­tio­nis­ter och stäl­ler höga krav på si­na barn, el­ler är över­dri­vet kri­tis­ka, kan det gö­ra bar­nen mer osäk­ra och räd­da för att gö­ra fel, men i stu­di­er är det sam­ban­det in­te så tyd­ligt som man skul­le kun­na tän­ka sig. Det finns en del forsk­ning ut­i­från an­knyt-

” Vi äg­nar oss åt so­ci­al jäm­fö­rel­se he­la ti­den, som ett sätt att de­fi­ni­e­ra oss”

nings­te­o­ri och även på ge­ne­tis­ka aspek­ter av det­ta, men det ar­be­tet är i sin lin­da så man kan in­te sä­ga så myc­ket. Men att den so­ci­a­la om­giv­ning­en och be­kant­skaps­kret­sen kan ha en stark på­ver­kan, det står där­e­mot rätt klart, sä­ger Alex­an­der Ro­zen­tal.

MA­DE­LE­I­NE BE­RÄT­TAR ATT hon in­te upp­lev­de så stor press från si­na för­äld­rar, sna­ra­re sa de åt hen­ne att sak­ta ner och ta det lugnt, att man in­te be­höv­de va­ra ”perfekt”.

– Det är lätt för dem att sä­ga, för de vet up­pen­bar­li­gen in­te hur det är. Är man in­te duk­tig, smart, smal, so­ci­al och med­ve­ten, då har man ju ing­en chans i jäm­fö­rel­se med and­ra. Man ser al­las per­fek­ta bil­der på so­ci­a­la me­di­er och det är ju 24/7. Man kan in­te lå­ta bli att jäm­fö­ra sig själv med al­la and­ra, sä­ger Ma­de­le­i­ne.

Jäm­fö­rel­ser dyg­net runt – bland de för­kla­ring­ar som lagts fram för att för­kla­ra att ung­as ohäl­sa finns just so­ci­a­la me­di­er. En av de mest hög­rös­ta­de i den de­bat­ten är den ame­ri­kans­ka psy­ko­lo­gi­pro­fes­sorn Je­an Twenge, som kal­lar unga föd­da mel­lan 1995 och 2012 för in­ter­net­ge­ne­ra­tio­nen, igen. Hon me­nar att skärm­sam­häl­let iso­le­rar da­gens unga, hål­ler dem kvar i barn­do­men och ger upp­hov till psy­kisk ohäl­sa. Hen­nes forsk­ning har fått bå­de med­håll och starkt mot­hugg. So­ci­a­la me­di­er är ing­et Lin­da Hil­tunen har stu­de­rat, men hon kon­sta­te­rar att det är en ut­märkt are­na för jäm­fö­rel­ser.

– Vi män­ni­skor äg­nar oss åt so­ci­al jäm­fö­rel­se he­la ti­den, som ett sätt att de­fi­ni­e­ra oss. Med so­ci­a­la me­di­er blir det mer bru­talt på ett sätt, ef­tersom det är ett bra verk­tyg

för att jäm­fö­ra sig med and­ra – he­la ti­den. Man po­si­tio­ne­rar sig och vi­sar upp vem man är och hur man lyc­kas med sitt kropps­pro­jekt, till ex­em­pel.

Ma­de­le­i­ne kän­ner igen kropps­het­sen och sam­ban­det som setts mel­lan ät­stör­ning­ar och per­fek­tio­nism. Hon sä­ger att ing­en av hen­nes tjej­kom­pi­sar har ett nor­malt för­hål­lan­de till mat.

– Al­la läg­ger ut bil­der på hur de ser ut i oli­ka klä­der och när de trä­nar och så. Även om det in­te sägs rätt ut, så är det ju för att man fis­kar ef­ter li­kes, och det får man ju ba­ra om man är smal, snygg och välträ­nad. Jag mår bätt­re nu, men det sista året på gym­na­si­et åt jag ex­tremt li­te. Det var in­te så job­bigt i bör­jan, för jag fick så myc­ket kom­pli­mang­er när jag la ut bil­der på det.

ALEX­AN­DER RO­ZEN­TAL ME­NAR att det of­ta är så en ät­stör­ning och per­fek­tio­nis­tisk jakt bör­jar.

– En så­dan be­lö­ning gör att man fort­sät­ter pre­ste­ra på sam­ma vis för att få en po­si­tiv re­spons. Men när det i stäl­let blir ne­ga­tivt för­stärkt och bör­jar hand­la om att hål­la sin oro i schack, ge­nom att und­vi­ka att bli miss­lyc­kad och in­te le­va upp till and­ras krav, då blir det ett pro­blem, sä­ger han.

Alex­an­der Ro­zen­tal ta­lar om per­fek­tio­nism i två över­gri­pan­de di­men­sio­ner. Per­fec‍

ti­o­nistic strivings hand­lar om att man sät­ter upp höga mål för sig själv och har höga krav och am­bi­tio­ner. Per­fec­tio­nis‍

tic con­cerns in­ne­bär oro och ängs­lan över att in­te kun­na le­va upp till krav man stäl­ler på sig själv el­ler upp­le­ver att and­ra stäl­ler på en, och är den som är tyd­li­gast kopp­lad till psy­kisk ohäl­sa. Han kon­sta­te­rar att det finns ett sam­band mel­lan per­fec­tio­nistic strivings och ät­stör­ning­ar.

I si­na per­fek­tions­stu­di­er har Alex­an­der Ro­zen­tal haft en över­vä­gan­de ma­jo­ri­tet kvin­nor. Var­för kvin­nor skat­tar hög­re vad gäl­ler per­fek­tio­nism än män vet man in­te, men han pe­kar på en stark so­ci­al kom­po­nent som har myc­ket att gö­ra med de krav som ställs på kvin­nor i sam­häl­let i stort. Lin­da Hil­tunen är in­ne på sam­ma lin­je.

– Per­fek­tions­strä­van finns hos bå­de kil­lar och tje­jer, men unga tje­jer har fler sfä­rer där de in­ve­ste­rar: en perfekt kropp, pre­sta­tio­ner i sko­lan, stort kon­takt­nät, många ak­ti­vi­te­ter – al­la bi­tar ska va­ra per­fek­ta. Kil­lar­na ver­kar kun­na väl­ja li­te mer, till ex­em­pel kan de fo­ku­se­ra på ba­ra ett fri­tids­in­tres­se på ett sätt som blir li­te mer håll­bart. Och kil­lar blir in­te på sam­ma sätt kom­men­te­ra­de i sko­lan om de in­te sat­sar på sin kropp el­ler lyc­kas med sitt kropps­pro­jekt.

MA­DE­LE­I­NE TYC­KER ATT hon kom­mit ur de fles­ta av si­na per­fek­tio­nis­tis­ka be­te­en­den. Hon fick bra hjälp av en kbt-te­ra­peut som hon tog kon­takt med ef­ter att ät­stör­ning­ar­na bli­vit vär­re. Det som hjälpt hen­ne mest är att va­ra mind­re ak­tiv på so­ci­a­la me­di­er och att ha bör­jat ri­da igen, ef­ter fle­ra års up­pe­håll.

Många i Lin­da Hil­tunens stu­die ta­la­de ock­så om att hit­ta sätt för att di­stan­se­ra sig från jäm­fö­rel­ser och i stäl­let gö­ra så­dant som får dem att växa, till ex­em­pel en fri­tids­ak­ti­vi­tet el­ler and­ra sam­man­hang ut­an­för sko­lan där man kan hit­ta sin iden­ti­tet.

Upp­le­ver man att pro­ble­men är sto­ra kan det va­ra bra att sö­ka hjälp hos en psy­ko­log el­ler psy­ko­te­ra­peut. Alex­an­der Ro­zen­tal be­rät­tar att kog­ni­tiv be­te­en­de­te­ra­pi och in­ter­net­ba­se­ra­de be­hand­ling­ar, där man bland an­nat lär sig att för­stå de krav man stäl­ler på sig själv bätt­re, i många fall ger ett po­si­tivt re­sul­tat. I te­ra­pin övar man van­ligt­vis ock­så på själv­med­käns­la, vil­ket i fle­ra stu­di­er vi­sat sig ha bra ef­fekt.

– Man job­bar med själv­med­käns­la för att lä­ra sig att miss­lyc­kan­den in­te har så myc­ket att gö­ra med vem man är som per­son. Det är of­ta över­gång­ar i li­vet, med nya för­vänt­ning­ar, som ska­par de här pro­ble­men. Det kan man va­ra li­te upp­märk­sam på, för flex­i­bi­li­te­ten man be­hö­ver för att då an­pas­sa si­na krav ut­i­från si­tu­a­tio­nen kan man be­hö­va hjälp med.

YTT­RE PRESS Per­fek­tio­nism som upp­levs kom­ma från om­giv­ning­en har ökat med 32 pro­cent se­dan 1989.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.