Från man­lig och kvinn­lig hjär­na till flyg­räds­la.

Här är skill­na­der­na som spe­lar roll.

Modern Psykologi - - INNEHÅLL - – Ka­rin Ska­ger­berg

HON, HAN OCH HJÄR­NAN MARKUS HEILIG [NA­TUR & KUL­TUR 2018] I förs­ta ka­pit­let av sin bok Hon, han och hjär­nan var­nar för­fat­ta­ren Markus Heilig för ”det na­tu­ra­lis­tis­ka miss­ta­get”. Be­grep­pet, som myn­ta­des av mo­ral­fi­lo­so­fen G.E. Mo­o­re år 1903, in­ne­bär att vi blan­dar ihop det som är na­tur­ligt med det som är önsk­värt. Heilig ci­te­rar även in­led­nings­vis Da­vid Hu­me som även han var­na­de för att blan­da ihop hur sa­ker är med hur de bör va­ra. Det­ta är en lo­van­de in­gång i äm­net – som är lad­dat – näm­li­gen hur oli­ka man­li­ga och kvinn­li­ga hjär­nor egent­li­gen är.

MARKUS HEILIG ÄR psy­ki­a­ter, in­ter­na­tio­nellt fram­stå­en­de be­ro­en­de­fors­ka­re och pro­fes­sor vid Lin­kö­pings uni­ver­si­tet, där han le­der Cent­rum för so­ci­al och af­fek­tiv neu­ro­ve­ten­skap. Han är ock­så, en­ligt egen ut­sa­go, en oför­blom­me­rad pappa­fe­mi­nist – allt­så en man som bli­vit fe­mi­nist ef­ter att ha fått dött­rar – och han fick idén till boken ef­ter sam­tal med si­na barn. Det är en sym­pa­tisk håll­ning och Markus Heilig har för­må­gan att på ett lätt­be- grip­ligt sätt sam­man­fat­ta den se­nas­te forsk­ning­en i äm­net och för­kla­ra de bi­o­lo­gis­ka skill­na­der som fak­tiskt finns mel­lan man­li­ga och kvinn­li­ga hjär­nor.

Jag får lä­ra mig att vo­lymskill­na­der har gans­ka li­ten funk­tio­nell be­ty­del­se, me­dan hjär­nans kopp­lings­sche­man och nät­verk har desto stör­re – det har vi­sat sig att män har bätt­re kopp­ling­ar längs med de bäg­ge hjärn­hal­vor­na (vil­ket på grupp­ni­vå re­sul­te­rar i bätt­re sam­ord­ning av sin­nes­in­tryck och mo­to­rik), me­dan kvin­nor har bätt­re kopp­ling­ar mel­lan hjärn­hal­vor­na (vil­ket för­enk­lat in­ne­bär bätt­re fal­len­het för kom­plexa sam­man­hang och so­ci­a­la nät­verk). Just des­sa skill­na­der ver­kar va­ra så kon­se­kven­ta och sy­nas så ti­digt att det mås­te ha att gö­ra med bi­o­lo­giskt arv, me­nar Markus Heilig – som ge­nom­gå­en­de på­pe­kar att des­sa sta­tis­tis­ka skill­na­der dels säger väl­digt li­te om in­di­vi­den, och dels allt­så ba­ra pe­kar på hur det är, in­te på hur det bör va­ra.

Men på frå­gan om vad som är arv och vad som är mil­jö – får jag än­då ing­et helt tyd­ligt svar. Det när­mas­te vi kom­mer ett svar är att vår hjär­na ver­kar ut­veck­las från mer el­ler mind­re tyd­li­ga bi­o­lo­gis­ka kom­po­nen­ter, till vil­ka det se­dan läggs so­ci­a­la la­ger som fort­sät­ter att på­ver­ka oss ge­nom li­vet. Det­ta är ing­et kon­tro­ver­si­ellt i sig – men så är det ju in­te heller i förs­ta hand in­om neu­ro­ve­ten­ska­pen som kon­tro­ver­sen lig­ger, ut­an i ett sam­häl­le som alltjämt be­trak­tar det ena kö­net som mind­re värt än det and­ra.

EN SÅ­DAN HÄR bok kan där­för in­te bli en rak re­do­gö­rel­se för bi­o­lo­gis­ka köns­skill­na­der i

hjär­nan, ef­tersom äm­ne­na är sam­man­kopp­la­de, vil­ket Heilig själv på­pe­kar. Men jag und­rar om han än­då in­te ha­de vun­nit på att lå­ta bli att på si­na stäl­len ge ut­tryck för onö­digt ral­jan­ta for­mu­le­ring­ar vad gäl­ler jäm­ställd­hets­ar­be­te (i syn­ner­het när han skri­ver om sin syn på lik­hets­fe­mi­nism). Ris­ken är att han tap­par lä­sa­re på vä­gen, vil­ket är synd ef­tersom det öv­ri­ga in­ne­hål­let i den här boken för­tjä­nar upp­märk­sam­het. Ex­em­pel­vis på­pe­kar Heilig hur il­la det kan gå när vi in­te tar köns­skill­na­der i hjär­nan i be­ak­tan­de vid lä­ke‍me­dels­test­ning och ger kvin­nor li­ka höga do­ser av sömn­me­del som män, do­ser som de­ras hjär­na in­te kla­rar av – el­ler när vi bort­ser från att poj­kars fron­tal­lob ut­veck­las se­na­re än flic­kors, vil­ket ska­par ett re­ellt pro­blem i da­gens skol­sy­stem.

”ÄR” BE­TY­DER IN­TE ”BÖR” Markus Heilig vä­jer för det na­tu­ra­lis­tis­ka miss­ta­get i sin bok om kön och hjär­na.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.