Där­för för­änd­ras din per­son­lig­het ef­ter 60.

Ef­ter sex­tio an­pas­sar vi oss mind­re.

Modern Psykologi - - INNEHÅLL - TEXT INNA SEVELIUS

Vår per­son‍lig­het är re­la­tivt sta­bil un­der vux­en­li­vet, även om vi ge­ne­rellt blir bätt­re på att sam­ar­be­ta och ta an­svar ef­ter hand. Men re­dan i 60-års­ål­dern vänds den ut­veck­ling­en till sin mot­sats, en­ligt ny svensk forsk­ning.

Oli­ka sko­lor in­om psy­ko‍ lo­gin har skil­da upp­fatt­ning­ar om vad per­son­lig­het är och där­för oli­ka syn på hur för­än­der­lig den är. En­ligt den psy­ko­dy­na­mis­ka te­o­rin grund­läggs per­son­lig­he­ten un­der de förs­ta lev­nads­å­ren, då en unik re­per­to­ar av för­svars­me­ka­nis­mer ut­veck­las. Des­sa på­ver­kar hur vi han­te­rar inre och ytt­re kon­flik­ter, vil­ket är vad per­son­lig­het är, en­ligt den psy­ko­dy­na­mis­ka te­o­rin. Per­son­lig­he­ten an­ses gans­ka sta­bil och re­la­tivt oåt­kom­lig, ef­tersom den är omed­ve­ten.

An­häng­a­re av so­ci­al-kog‍ ni‍ti­va te­o­ri­er an­ser i stäl­let att per­son­lig­he­ten syns i de tan­kar som styr vårt be­te­en­de. Per­son­lig­he­ten an­ses sålun­da mer för­än­der­lig, ef­tersom vi kan be­ar­be­ta vå­ra tan­kar och där­med på­ver­ka vårt må­en­de och vå­ra be­te­en­den.

Trait- te­o­ri­er, slut­li­gen, byg­ger på över­ty­gel­sen att vi föds med ten­den­ser att be­te oss på ett visst sätt, som är re­la­tivt be­stå­en­de. En be­bis kan till ex­em­pel va­ra käns­lig för sin­nes­in­tryck och där­med ha lätt för att bli ängs­ligt lagd. Ten­den­ser­na för­stärks el­ler för­sva­gas un­der upp­väx­ten i sam­spel med mil­jön. Ett ex­em­pel på en trait- te­o­ri är fem­faktor­mo­del­len, som anger fem grund­läg­gan­de per­son­lig­hets­drag som var­je in­di­vid upp­vi­sar i stör­re el­ler mind­re ut­sträck­ning.

TROTS OLI­KA PERSONLIGHETS­te­o­ri­er är de fles­ta över­ens om att per­son­lig­he­ten är sta­bil från cir­ka 25–30-års­ål­dern. Men in­te till hund­ra procent. Den så kal­la­de mog­nads- prin­ci­pen be­skri­ver hur vår sam‍ar­bets­vil­ja och sköt­sam­het ökar ge­ne­rellt un­der vux­en‍ li­vet me­dan even­tu­ell ängs­lig­het mins­kar. För­änd­ring­en an­ses speg­la en ut­veck­lad för­må­ga att upp­fyl­la vux­en­li­vets so­ci­a­la rol­ler och bli en an­svars­ta­gan­de del av sam‍ häl­let.

MEN PÅ SE­NA­RE tid har det kom­mit stu­di­er som ifrå­ga­sät­ter mog­nads­prin­ci­pen och på­står att den pro­ces­sen av­stan­nar el­ler till och med går åt mot­satt håll vid hög­re ål­der. Men fors­kar­na är in­te eni­ga om när den för­änd­ring­en sker el­ler hur den ser ut i de­talj.

I en stu­die vid Lin­néu­ni­ver­si­te­tet mät­tes per­son­lig­he­ten hos drygt 300 in­di­vi­der med tolv års mel­lan­rum. De yng­re del­ta­gar­na, drygt 200 in­di­vi­der, var vid förs­ta mät­ning­en an­ting­en 60 el­ler 66 år gam­la och de äld­re, to­talt 100 in­di­vi­der, var 72 el­ler 78 år. För­söks­per­so­ner­na in­går i The Swe­dish na­tio­nal study on aging and ca­re, en na­tio­nell, tvär­ve­ten­skap­lig häl­so‍stu­die om åld­ran­det som på­gått se­dan 2002. Del­ta­gar­na är slump­mäs­sigt

Ef­ter pen­sio­nen släp­per man ta­get om krav och blir mind­re med­gör­lig

ut­val­da från be­folk­ning­en i Karls­kro­na kom­mun.

I ett själv­skatt­nings­for­mu­lär sva­ra­de för­söks­per­so­ner­na på 60 på­stå­en­den som be­skri­ver per­son­lig­het ut­i­från fem‍ fak­tor‍mo­del­len. Man an­vän­de en fem­gra­dig ska­la från 1 (in­stäm­mer in­te alls) till 5 (in­stäm­mer helt och hål­let). I för­hål­lan­de till varand­ra för­änd­ra­des de oli­ka del­ta­gar­nas per­son­lig­het väl­digt li­te un­der upp­följ­nings­ti­den, det vill sä­ga den som skat­ta­de högst i grup­pen på ex­tra­ver­sion gjor­de det även tolv år se­na­re, den som skat­ta­de lägst på neu­ro­ti­cism gjor­de det även vid upp­följ­ning­en, och så vi­da­re.

– Det här vi­sar att per­son­lig­he­ten, allt­så ba­lan­sen mel­lan de fem dra­gen, är myc­ket sta­bil över tid, i en­lig­het med

trait- te­o­rin och per­son­lig­hets­be­grep­pets de­fi­ni­tion, säger Mi­kael Ren­ne­mark, pro­fes­sor i psy­ko­lo­gi vid Lin­néu­ni­ver­si­te­tet och en av fors­kar­na bakom stu­di­en.

DÄREMOT FANN

fors­kar­na att mog­nads­prin­ci­pen in­te stäm­de. Al­la blev mind­re sam­vets‍ gran­na och ut­åt­rik­ta­de. De yng­re för­söks­per­so­ner­na blev dess­utom mind­re sam­ar­bets­in­rik­ta­de och öpp­na för nytt. Ti­di­ga­re stu­di­er har an­gett att den för­änd­ring­en skul­le ske först ef­ter 80-års­ål­dern.

– Det kan hand­la om att man blir mer till­ba­ka­lu­tad ef­ter pen­sio­ne­ring, släp­per ta­get om krav och blir mind­re med­gör­lig och tillags­in­ställd, vil­ket jag tyc­ker är en sund re­ak­tion, säger Mi­kael Ren­ne­mark.

Att äld­re är mind­re öpp­na för nytt är en väl­känd kli­ché som får stöd i stu­di­en.

– Mins­kad ut­åt­rikt­ning och öp­pen­het kan hänga sam­man med att många bör­jar rik­ta sig mer in­åt och tit­tar till­ba­ka på li­vet. Man kanske upp­le­ver att man ”sett det mesta”. Fast det kan ock­så va­ra en skydds­me­ka­nism, att man kla­rar sig bätt­re om man be­grän­sar sin värld mer. In­om äldre­forsk­ning ta­lar man om se­lek­tiv op­ti­me‍ring, det vill sä­ga att man väl­jer vad man vill fo­ku­se­ra si­na kraf­ter på.

Fors­kar­na såg ock­så en mar­gi­nell ök­ning av ängs­lig­het hos den äld­re ål­ders­grup­pen.

– Ju äld­re vi blir, desto mer an­sat­ta är vi för det vi är oro­li­ga för. Ris­ken att bli sjuk och att an­hö­ri­ga blir sju­ka ökar. Vi när­mar oss livets slut och blir mer sår­ba­ra to­talt sett.

I Mo­dern Psy­ko­lo­gi 12/2017 skrev Inna Sevelius om hy­per‍ sex­u­a­li­tet.

Vi blir kanske in­te mog­na­re ju äld­re vi blir – sna­ra­re tvärtom.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.